De lämnades att dö i snön

Hasse Aro: Dubbelmordet gjorde min livssyn svartare

Få fall har berört mig så mycket som de lika brutala som onödiga morden på 18-åriga Emma Karlsson och Linda Jönsson på Hallandsåsen i januari 2004.

För att de var så slumpmässiga. För att de var så onödiga. Men också för att de på ett så plågsamt sätt visar att våldet och de destruktiva krafterna ofta är starkast.

I en värld där vi lär oss och försöker tro på det goda visar verkligheten alltför ofta att det onda vinner.

Emma, det ena offret, hade precis tagit körkort och fått en ny bil som var hennes ögonsten. För henne var framtiden som mest öppen. Full av tillförsikt såg hon fram mot ett liv utan begränsningar. De som kände henne berättar att det var just glädjen att få leva som präglade henne.

För Erik, den ena gärningsmannen, verkade livet däremot redan stängt. Uppvuxen i en av Skånes mest brottsbenägna släkter hade han redan innan Hallandsåsen dömts flera gånger för misshandel.

Två ungdomar med så olika bakgrund, så olika livssyn och så olika framtid möttes av en slump.

Och bara en av dem överlevde mötet. Den som representerade det onda, det mörka.

Vi gjorde ett längre reportage om händelsen för två år sedan.

Min livssyn var svartare efteråt än före.