Ryska ockupationen: Som ett stort fängelse

Den värsta skräcken är att bli skickad ”till källaren”. Livet i ockuperade delar av östra Ukraina är fasansfullt för många. Vid årsskiftet skärps ”ryssifieringen” ytterligare, och många befarar nu en ännu värre framtid efter Donald Trumps seger i USA-valet.

– Hela samhället är som ett fängelse, säger Kiril, en man som arbetar som agent för ukrainska myndigheter i de ockuperade områdena.

Att få tag på någon som vågar tala öppet på plats är nästan omöjligt, men tidskriften The Economist har några korta telefoncitat från Kiril. Han berättar att den som antyder Ukrainavänlighet skickas ”till källaren”, ett uttryck för de läger regimen i Moskva har för dissidenter.

Utan ryskt medborgarskap får barn inte gå i skolan, det erbjuds ingen sjukvård, pensioner eller andra sociala förmåner, skriver The Economist.

Och vid årsskiftet skruvas trycket upp ytterligare. Den som inte blivit rysk medborgare då kommer att ses som utlänning, och har därmed inte rätt att bo kvar.

– Det är som att vara flykting i sitt eget land, säger Kiril till The Economist.

Hälften har flytt

Efter Trumps tidigare goda relation med den ryske ledaren Vladimir Putin är oron stor att Ryssland ska känna sig fritt att fortsätta gå hårdare fram efter Trumps tillträde i Washington i januari.

Mångas instinkt är klar: fly. Men vart? Och hur?

Utflödet har pågått ända sedan 2014, men i mycket högre takt sedan Putin utvidgade kriget för två och ett halvt år sedan. I början av 2022 bodde nästan 6,4 miljoner personer i det som nu är ockuperade delar av de fyra länen Cherson, Zaporizjzja, Donetsk och Luhansk. Nu återstår runt hälften; drygt 3,2 miljoner människor enligt en rysk sjukförsäkringsbudget för 2024, skriver det tyska institutet SWP i en rapport.

Alla siffror är dock osäkra. Vid det ryska presidentvalet i våras hävdade myndigheterna att ”de nya regionerna” hyste upp till 4,8 miljoner väljare, varav över 4,7 miljoner ska ha röstat.

”Dessa antal är uppenbarligen manipulerade för att få upp Putins resultat”, skriver SWP torrt.

”Grå zonen”

Möjligheterna att fly har också blivit allt mindre. Den kanske enda vägen för människor utan pengar och kontakter har varit ”grå zonen” eller ”korridoren”, en liten landremsa mellan ryska Belgorod och ukrainska Sumy.

Där har civila tidvis, med livet som insats, kunnat gå till fots flera kilometer till Ukraina-kontrollerad mark. En av dem är 52-åriga Anna, som nyhetsbyrån AP träffade i vintras. Hon hade en vigselring på varje hand, sin egen och makens. Det var när han dukade under i kriget som hon gav sig av.

– De ser oss inte som människor, sade hon till AP om de ryska soldater som trakasserat familjen.

– Jag vet inte hur jag stod ut.