Klimatmålen mer önskedröm än verklighet
President Trump tror inte på sin egen klimatrapport. Brasiliens nye ledare tycker det är okej att skövla landets regnskogar.
Vad spelar det då för roll att små länder som Sverige och Costa Rica är bäst i klassen?
Klimatmålen ser alltmer ut som en önskedröm.
I dag gick EU-kommissionen ut med målet att koldioxidutsläppen inom unionen ska vara nere på noll om 30 år. Fullt möjligt om alla bjuder till, enligt kommissionen.
– Sikta högre, ropar miljörörelsen föga förvånande.
Båda ägnar sig åt önskedrömmar.
Vad som pågår är att världen hela tiden lägger mer bränsle på brasan samtidigt som man försöker släcka den.
I går kom en FN-rapport som slår fast att glappet ökar mellan vad världen lovat att man ska göra för få ner utsläppen och vad man i verkligheten gör.
Utsläppen måste minska tre gånger snabbare fram till 2030 om målet att begränsa jordens uppvärmning till två grader ska nås. Ska det mer ambitiösa målet om 1,5 grader uppfyllas måste det gå fem gånger snabbare.
Men många länder lever inte ens i dag upp till de utsläppsminskningar man utlovade i Paris 2015 när klimatavtalet skrevs under. Fortsätter det som nu hamnar vi i stället på minst 3,2 graders uppvärmning år 2100 med bland annat kraftiga höjningar av havsnivåerna som följd.
Kolanvändningen ökar
Alla, utom möjligen president Trump, är överens om att en förutsättning för att snabbt och kraftigt minska utsläppen är att få bort kolet som energikälla. Ändå ökade världens kolanvändning 2017 efter att ha minskat under tre år. Den beräknas öka även under 2018.
Ett viktigt skäl är att Indien och Kina fortsätter bygga kolkraftverk i stor skala även om man samtidigt kraftigt utökar förnybara energikällor. Kina exporterar dessutom kolkraft till bland annat Afrika.
På närmare håll behöver vi bara gå till våra grannar Tyskland och Polen där kolkraften fortfarande spelar en avgörande roll.
Trots alla högtidliga deklarationer och trots en kraftig ökning av förnybara energikällor sitter världen fast i sin fossildrivna infrastuktur. Starka ekonomiska intressen i olje- och kolindustrin stretar emot.
USA är vid sidan av Kina det land som står för världens största utsläpp av koldioxid. Landet leds av en president som förnekar människans påverkan på klimatet och överhuvudtaget är allmänt skeptisk till jordens uppvärmning.
”Tror inte på det”
Häromdagen kom Trumpadministrationen med en klimatrapport som varnade för mycket svåra följder för USA i form av kraftigare stormar, mer torka och hetta om man inte drastiskt minskade utsläppen av växthusgaser.
President Trump reaktion var: ”Det där tror jag inte på”.
I Brasilien tillträder vid årsskiftet Jair Bolsanaro, som fått smeknamnet "tropikernas Trump", som president. Han har redan deklarerat att det är fritt fram att massaverka i Amazonas, en av världens viktigaste lungor där träden suger upp koldioxid. Till en början ska ett område stort som hela Frankrike få avverkas.
I FN-rapporten får länder som Sverige och Costa Rica beröm för att de har så ambitiösa klimatmål. Det motverkas dock med råge av jätteländer som USA och Brasilien som fullkomligt struntar i Parisavtalet (även Bolsanaro har sagt att han vill säga upp det) och bidrar till ökade utsläpp. Och länder som Kina och Indien som i teorin gärna vill bidra med stora utsläppsminskningar men som samtidigt har ett behov av att öka sin energikapacitet och inte anser att det räcker med bara förnybara energikällor som sol och vind.
Befolkningsökning
Samtidigt som världen ska minska sina utsläpp kraftigt beräknas jordens befolkning öka från dagens dryga sju miljarder till över 9,6 miljarder 2050, något som kommer att öka efterfrågan på energi.
Inte ens de största optimisterna kan tro att chanserna är särskilt stora att världen ska uppnå de klimatmål som satts för att undvika att extremväder, stormar och torka ska göra delar av världen obebolig.
Ambitionen finns i många länder men det politiska modet och viljan att genomföra nödvändiga förändringar saknas i tillräcklig utsträckning. Man litar på att andra ska göra sitt i stället.
Eller hoppas att forskarna helt enkelt har fel när de redovisar sina katastrofscenarior. Eller att ny teknik ska bli räddningen. Eller väntar tills det är för sent.
Det låter som en väldigt farlig taktik.
Slutsatsen är att chanserna att hejda klimatförändringarna tyvärr är mycket små och minskar hela tiden.