Vilks fick aktivisterna att skratta

Publicerad 2012-09-12

Konstnären: ”Jag ångrar inte min resa”

NEW YORK. Till och med Lars Vilks själv ser lite tagen ut av de extrema åsikter några av de övriga konferensdeltagarna uttrycker från podiet.

Men han ångrar inte att han åkt till New York för att tala på en antimuslimsk konferens arrangerad av beryktade organisationen Sion.

–  Nej, genom att komma hit ökar ju jag kunskapen om den här rörelsen, säger den svenske konstnären.

Vi befinner oss i en trång, anonym balsal på ett lyxhotell alldeles intill FN-skrapan på östra Manhattan.

Här har en liten men brokig skara samlats för att, på elvaårsdagen av terrorattackerna 2001, delta i en antimuslimsk konferens arrangerad av Sion – den ökända internationella sammanslutning som kämpar mot vad man beskriver som islamiseringen av västvärlden och har en hängiven supporter i Anders Breivik.

”Fått mycket kritik”

Talarlistan inkluderar bland andra Sions militanta galjonsfigur Pamela Geller, representanter för våldsamma brittiska grupperingen English Defence League, arga amerikanska mediakritiker – ­ och så Lars Vilks, den svenske konstnären som levt med dödshot sedan han tecknade profeten Muhammed som rondellhund.

– Jag har fått mycket kritik för att jag åker hit. Till och med vänner som stött mig helhjärtat tidigare har sagt att det är omdömeslöst, berättar han

Och medan skåningen sitter och lyssnar på vad övriga talare har att säga ser det nästan ut som att han håller med.

Det ryas om att sharialagar snart har införts i hela västvärlden, att media medvetet vilseleder människor för att underlätta den påstådda islamiseringen och att president Obama måste besegras i det kommande valet om inte USA ska gå under.

Ångrar sig inte

Det är svavelosande extremism – till och med i Vilks öron.

Men han ångrar inte sin New York-resa – som för övrigt dokumenteras av Janne Josefsson för SVT:s ”Uppdrag granskning”.

– Den här organisationen står långt till höger, men jag ser inget problem med det. Genom att vara här ökar jag ju kunskapen om rörelsen och kan därigenom hjälpa till att analysera den. Det är en del av in uppgift som konstnär, säger han.

Sedan går han upp på scenen och håller ett tämligen lättsamt anförande om sina erfarenheter och aktivisterna i New York skrattar gott.