Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Teodor, Teodora

Här tronar en hövding

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-15

Romernas äldste Stefan Wydow fann paradiset i Sverige: Det är en saga

Drömde om bröd och en säng När Stefan Wydow var liten drömde han om att få äta bröd och bo i ett hus som de andra barnen i skolan. Här – i ett lugnt villaområde i Malmö – lever han sin dröm.

Stefan Wydow presenterar sig som hövding, den högste och mest betydelsefulle i sin stam, Lovari.

äntligen bofast Här är Stefan Wydow 18 år – en stilig ung man från Tjeckoslovakien som tre år tidigare för första gången sovit i ett hus.

Han bor i en villa i Malmö och tar emot i ett vardagsrum där det finns en Chesterfieldgrupp i rött skinn, en matsalsmöbel med snirkliga, guldfärgade stolar och en svåröverskådlig mängd porslinsfiguriner.

Ute i trädgården trängs 40 statyetter.

En genomsnittlig svensk skulle nog kalla hemmet överlastat, men det vore orättvist. Stefan Wydow tar på gamla dar igen den trevnad han förnekades som barn.

– Det är som en saga!

Han slår ut med händerna i rummet.

Kuskade runt från by till by

Wydow växte upp i tält och vagn i Slovakien, familjen kuskade runt från by till by och åtog sig de jobb som bönderna ville ge dem. 1960 fick hans far låna pengar för att bygga ett hus i byn ­Velke Lovce. 1961 stod det klart. Ett rum och kök och vind. Jordgolv. Huset hade filtar i stället för rutor i fönstren och ingen dörr. Men det var ett hus.

Stefan Wydow var 15 år och det var första gången han befann sig inom fyra väggar.

Är det konstigt att han är nöjd när han sitter i sitt bekväma vardagsrum i ett stilla villaområde i Malmö?

Romernas egen domare

Stefan Wydow har dessutom ärvt sin fars position i Lovari­stammen. Han benämner sig hövding, det är kanske mer korrekt att säga äldste. Hans viktigaste funktion är att vara domare i romernas egna rättegångar. De är en handfull hövdingar, eller äldste, runtom i Europa med den tyngd som Stefan Wydow har.

Tvister på andra platser utomlands sköter han per telefon, rättegångar i Sverige presiderar han över.

Han är nöjd när vi talar om ­huset men blir bekymrad när vi kommer in på kriminalitet och brott mot traditionen. Förr höll sig romerna till lagar och regler. Men nu...! Allt fler ärenden kräver Stefan Wydows uppmärksamhet.

Dömdes till bannlysning

I Stockholm hittade en karl en ny kvinna. Han har två barn. Äldste­rådet ingrep och krävde att han skulle återvända till sin familj. Om han vägrade skulle han betala 50000 kronor i skadestånd till barnen plus sedvanligt underhåll.

Mannen valde skadeståndet.

En norsk rom hämtade hem sin 22-åriga dotter som flyttat ihop med en ung man han inte gillade. Fadern vägrade lämna tillbaka flickan – Wydow uttrycker sig så – trots att äldsterådet bestämde att han skulle göra det.

Hon rymde då hemifrån. Fadern blev rasande, åkte till kyrkogården och förstörde den unge mannens farfars gravsten.

Stefan Wydow har aldrig hört talas om något liknande och fattade ett beslut direkt när han fick veta vad som skett:

Fadern döms till bannlysning tills äldsterådet fattat ett slut­giltigt beslut.

– Jag sa till honom i telefon: Du ska låta de döda vila i fred!

Den bannlyste är smittad

Bannlysning, eller isolering som Wydow säger, är ett ohyggligt straff för människor där den enda tryggheten finns hos familjen och den egna stammen.

Den bannlyste är smittad. Han får inte ta andra romer i hand. Om han möter en annan rom är han skyldig att tala om varför han är straffad. Han ska äta ensam. Ingen talar med honom.

– Alla ser honom som smuts!

Wydow tror att mannen som förstörde gravstenen döms till två års isolering.

Seder lever kvar

Att en etnisk grupp har egen rättskipning vid sidan av samhället är uppseendeväckande men inte konstigt. Eftersom romerna aldrig har kommit in i samhället, blivit en del av Sverige, lever självklart gamla seder kvar.

Stefan Wydow är en man som kan ha oinskränkt makt över människor. Han nämner, som i förbigående, att han kunde lösa problemet med en alkoholiserad make genom att helt enkelt förbjuda mannen att dricka.

Det är en makt i detaljer som speglar en vanmakt i stort.

Jag frågar Wydow, att om han har sådant inflytande, varför utfärdar han då inte en order om att alla romska barn ska gå i skolan varje dag och göra sina läxor?

Han säger att gamla seder tyvärr lever kvar. Många föräldrar inser inte vikten av att gå i skolan ty de har själva aldrig gjort det.

Wydow tillägger att han personligen hämtar sina barnbarn och kör dem till skolan varje dag.

Den oinskränkta makten finns bara så länge andra romer accepterar den och underkastar sig. Det gör de så länge deras utanförskap cementerar sederna.

Å ena sidan är detta deprimerande.

Å andra sidan kan vi beakta Stefan Wydows historia.

Barnen fick gå i skolan

Som barn och ung var han med om hur familjen på nåder fick slå läger i utkanten av byarna i Slovakien. Romerna stod vid grindarna och ropade: Har ni jobb? Ni behöver inte betala bara vi får mat. En eller två nätter fick de stanna, undantagsvis längre perioder om bönderna på platsen behövde mer hjälp.

Stefan Wydow sammanfattar sin barndom i en mening:

– Vi åkte och åkte.

När kommunisterna tog makten i Tjeckoslovakien 1948 fick romer­na för första gången medborgerliga rättigheter. De vuxna skulle få arbeta i fabriker och på byggen som alla andra. Barnen tilläts gå i skolan.

Problemet var att den övriga befolkningen inte ville veta av ­romerna och företagen ville inte anställa dem. När lille Stefan kom till skolan undvek de andra barnen honom.

På rasten åt de bröd och Stefan såg på. Om han som barn hade en dröm var det denna: Att få äta bröd som de andra barnen, att ha någonstans att bo.

”Hur länge står väggarna?”

Han gick ett år i skola i en by. Familjen drog vidare. En ny by, en ny skola. Stefan Wydow har sammanlagt bara gått tre år i skolan. Det var inte bra men det var bättre än det hade varit.

Så kom dagen när hans far äntligen hade byggt klart familjens lilla hus och de la sig på jordgolvet och skulle få sova inne som ­alla andra.

– Första natten var skrämmande. Vi låg fem på golvet och tre på vinden. Vi var rädda att taket ­skulle ramla ner. Hur länge står väggarna? Till slut blev far arg och röt åt oss att vara tysta och sova.

Det nya livet beskriver Wydow med två ord:

– Vi bodde.

Sedan säger han:

– Vi hade längtat så. Vi vande oss mer och mer. När det var kallt fann vi värme. När det regnade var det torrt.

Paradiset fanns i väst

Wydow fann påhugg som byggnadsarbetare och på kvällarna hjälpte han bönderna i byn.

Han gifte sig. Under den korta liberaliseringen 1968 lämnade svärföräldrarna Tjeckoslovakien och tog sig till Sverige.

Så småningom meddelade de att ryktet var sant: Paradiset fanns i väst. 1977 följde Stefan Wydow, hustrun Gabriella och deras fyra barn efter i en Opel Kapitän.

Denna berättelse, så typisk för romerna, är värd att hålla i minnet efter reportagen där jag beskrivit att barnen inte går i skolan, att romerna är diskriminerade, till största delen arbetslösa och att många av dem har skuldberg och betalningsanmärkningar.

Den är värd att hålla i minnet när Stefan Wydow talar om sin makt att döma människor till medeltida straff.

Stefan Wydows far kom aldrig i närheten av en skola.

Stefan gick tre år.

Sonen har större inflytande

Hans son Marian, född i Slovakien 1969, har vandrat genom den svenska utbildningsapparaten. Han kunde ha blivit socialarbetare eller något sådant men valde att bli brobyggare mellan romer och det svenska samhället. Han är anställd av Malmö kommun, en fullfjädrad byråkrat med politiska instinkt­er. Marian skriver handlingsprogram och gör utredningar, träffar politiker och lands­hövdingar, informerar och trycker på.

Han är en man med betydligt större inflytande än att besluta i äktenskapstvister.

För inte länge sedan vandrade Stefan Wydow med sin familj från by till by utan att få stanna. Han drömde om bröd och en säng. Nu sitter Stefan Wydow i sitt stora, hemtrevliga vardagsrum i Malmö. Hans son ­säger att på två tre generationers sikt

bör ­romerna vara integrerade i det svenska sam­hället. Om man betänker att de vandrat i ­tusen år är det ­inte så lång tid.

Några årtionden bara.