Michail, 54: Låt dem slåss som råttor
Publicerad 2023-06-24
PRUDYANKA. En mil från den ryska gränsen – och fyra mil från Wagners trupper – är det för sent att jubla för ukrainarna Michail och Ludmila Trufanov.
– Men jag är i alla fall glad. Låt dem slåss som råttor i en tunna, säger Michail, 54.
Boende i Ukraina: "De får slåss som råttor"Varannan timme följer svetsaren Michail Trufanov nyheterna från den andra sidan gränsen i olika Telegramtrådar på mobilen. Han har just konstaterat att Wagnertrupper nu är några mil från hans egna hem.
Eller vad som finns kvar av det.
När ryssarnas invasion inleddes var Michail och hans fru i första linjen för deras framfart. Halva deras hem är fortfarande helt raserat av granater och grannen är död.
– Han sköts i ryggen av ryssarna, säger Michail.
Liksom många med honom var den här gränsen en gång i tiden mest en linje på en karta.
I dag har ukrainska nationalgardet grävt stabila bunkrar och minerat fälten vid utfarten till samhället.
Michail är själv född i Kurskregionen i Ryssland och kom som 15-åring till Ukraina med sin mamma. Senare gifte han sig med ukrainskan Ludmila hoppades åldras i huset i det lilla samhället Prudyanka. Det var här som barnbarnet lekte i vardagsrummet. Nu ligger det i ruiner.
– Vad tror du finns i mitt hjärta? Det är väldigt smärtsamt. Det går inte över. Det är omöjligt att förmedla, säger Ludmila, 54 år, sväljer lite gråt och fortsätter:
– Vi bodde här och lekte med våra barnbarn. Nu har vi ingenting.
Ludmila arbetar fortfarande på ett sjukhus i trakten. Inför Putin och hans öde känner hon bara förakt och hat. Kampen mellan Rysslands president Vladimir Putin och Wagnerchefen Jevgenij Prigozjin liknar hon vid två hundar som slåss.
Båda Ludmila och maken Michael är åtminstone vid liv och hoppas nu att de inbördes striderna i Ryssland ska ge en gnutta hopp till dem.
– Ju mer de krossar varandra, desto bättre blir det för Ukraina, säger Michail Trufanov och slänger undan lite mer bråte ur ruinerna som var hans dröm och livsprojekt.
Michail säger sig inte ha en aning om hur långt stridigheterna kan gå, där på den andra sidan gränsen. Kanske blir det fullt inbördes krig för flera år, eller kanske Wagner krossas på några timmar. Det enda han tror sig veta med säkerhet är att det kommer att ta långt mer tid innan ryssar och ukrainare försonas igen.
Oavsett när kriget slutar.
– De som har sett husen förstöras och vårt folk mördas kommer aldrig att glömma, säger han.
Först när ukrainare som aldrig sett kriget och blivit vuxna kan det finnas möjlighet till en begynnande försoning.
– Inte ens mitt barnbarn som bara är sex år gammalt kommer att glömma. För ett år sedan talade min dotterson Egor ryska. Nu talar han bara ukrainska, säger morfar Michail.
