Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Kollegan om sorgen efter mordet på Ing-Marie: ”Otroligt omtyckt”

Publicerad 2022-07-07

Ing-Marie Wieselgren, 64, nationell samordnare för psykiatrifrågor hos SKR, knivhöggs till döds mitt i Visby.

Samma morgon delade hon ett sista videoklipp om sitt arbete med barns psykisk hälsa.

– Hur gott vi än gör samhället så kommer människor stöta på svårigheter. Emellanåt är livet inte så enkelt, det är inte så snällt mot oss, säger hon.

Besökaren efter knivdådet i Visby: ”Det hade kunnat vara jag”Besökaren efter knivdådet i Visby: ”Det hade kunnat vara jag”

Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnade hos Sveriges kommuner och regioner, SKR, och psykiatriker inom Region Uppsala var på plats under Almedalsveckan. Vid Donners plats, i centrala Visby, attackerades hon av en man med kniv på onsdagen.

Senare på kvällen meddelade polisen att hon dött av sina skador. Hon blev 64 år gammal.

Samma morgon som mannen gick till attack mot Ing-Marie Wieselgren publicerades ett videoklipp med henne på SKR:s hemsida Uppdrag Psykisk Hälsa.

I klippet ses hon sitta på en sten i Botaniska trädgården i Visby.

– Jag tänkte prata om att rusta individerna. För hur gott vi än gör samhället, så kommer människor stöta på svårigheter. Emellanåt är livet inte så enkelt, det är inte så snällt mot oss.

Under Almedalsveckan deltog hon i ett flertal seminarier som handlade om hur man arbetar för att förbättra barns situation i samhället, och för att stärka arbetet med psykisk hälsa.

– Vi måste lyssna på barnen. I dag kommer jag gå på en mängd seminarier som handlar mycket om barnrätt.

Hon avslutar klippet med att säga:

– Vi hörs i morgon igen. Då ska jag berätta vad som hänt i dag.

Stor sorg bland kollegor och vänner

Bara några timmar senare gick den nu gripna mannen till attack. Under torsdagen meddelade mannens advokat att den misstänkte erkänner att han dödat Ing-Marie Wieselgren.

Hon har varit målet för dådet, enligt kammaråklagare Petra Götell, som leder förundersökningen. Enligt Petra Götell misstänker man att det är Ing-Maries Wieselgrens arbete med psykisk hälsa som är motivet bakom attacken.

Bland kollegor och vänner är sorgen stor och många säger att hon kommer lämna ett enormt tomrum efter sig.

Staffan Isling, vd på SKR, har jobbat tillsammans med Ing-Marie Wieselgren sedan många år tillbaka. Han beskriver henne som en eldsjäl. Någon som brann för sitt arbete med psykisk hälsa.

– Hon var väldigt omtyckt. Hon har visat ett ljus i den här frågan som många andra inte har ett stort intresse för, eller orkar med. Hon var ingen traditionell tjänsteperson, hon har fört fram frågorna på ett otroligt och genuint sätt, säger han, och fortsätter:

– Alla är fruktansvärt ledsna och berörda av det som har hänt.

Staffan Isling, vd på SKR.

Hyllas för radioinslag

Olika sociala medier fylls nu av kommentarer från vänner och kollegor till Ing-Marie Wieselgren. Många refererar till hennes inslag i Tankar för dagen, som sändes med anledning av kriget i Ukraina.

– Vi försöker trösta oss med att fråga en massa experter, för det är en slags tröst att försöka förstå och att tillsammans prata om det hemska. Det är bra att sätta ord på det som vi är rädda för, säger hon i inslaget.

– Ett bra sätt att hantera rädsla och sorg är att göra något. Det kan vara stort, eller smått, som att skänka kläder eller pengar, bli volontär, protestera, trots risk för straff. Eller tända ett ljus.

På torsdagen anordnades en minnesstund i Visby domkyrka.

”Humanistisk i hela sin uppenbarelse”

I Tankar för dagen beskrivs hon som läkaren som blev psykiater fast hon inte tänkt det – som aldrig ångrat sitt val.

”Det finns nämligen ingen annan specialitet där man kommer så nära människor”.

– Hon var humanistisk i hela hennes uppenbarelse. Hon har gjort ett otroligt jobb med psykisk hälsa, säger Staffan Isling.

Sista gången han träffade henne var i Almedalen, kort innan knivdådet.

– Vi pratades vid och hon berättade att hon hade semester nästa vecka. Men de första två veckorna av semestern skulle hon gå tillbaka till sitt gamla jobb på Karolinska sjukhuset. Det har hon gjort varje sommar, för att inte förlora känslan för hur vården fungerar.

– Det var typiskt Ing-Marie. Att inte bara snacka, utan göra också, fortsätter han.