Överlevde Förintelsen – nu har Papuşa, 81, fått hjälp

Staffan Lindberg

Papuşa Ciurarus, 81, som överlevde folkmordet på romer under andra världskriget, tvingas i dag tigga på Stockholms gator för att överleva.

Men efter Aftonbladets artikel har hon äntligen fått hjälp.

– Gud måste vara inblandad i det som sker, säger hon.

Papuşa Ciuraru, som förmodas vara 81 år, överlevde som barn Porajmos – den romska förintelsen under andra världskriget. Aftonbladets intervju, där hon berättar hur hon i dag tvingas tigga i Stockholm, har berört människor över hela världen.

En vinterdag 1942 kom soldaterna till Papuşas familj utanför staden Buhuşi i nordöstra Rumänien. Tillsammans med andra romer tvingades de ut på en tjugo mil lång dödsmarsch till ett öde fält i nuvarande Ukraina. Tusentals avrättades eller dog av svält och epidemier där.

Bara två av Papuşas sex syskon kom levande hem.

Trodde hon gjort fel

Som överlevande har hon egentligen rätt till en pension i Rumänien. Men Papuşa, som varken kan läsa eller skriva, har inte sett skymten av några pengar. För att överleva – och även kunna hjälpa sina 30 barnbarn – reste hon i fjol till Sverige för att tigga. Trots vinterkylan sover hon ute på nätterna.

Mängder av läsare blev berörda av Papuşas historia. En grupp kvinnor reste från Finland till Stockholm för att erbjuda hjälp.

– De pratade ett språk som jag inte förstod. Jag undrade vad de ville och om jag hade gjort något fel. När jag förstod att de rest hit för att hjälpa mig blev jag jätteglad, säger Papuşa.

”Förstår jag är snäll”

Bemötandet när hon tigger är också annorlunda.

– Folk har förstått att jag är snäll och inte någon tjuv.

Tidigare tjänade Papuşa, som många andra tiggare i Sverige, bara några tior om dagen. I dag blir det mer.

– Folk skänker mat också. Så mycket mat att jag måste se upp så jag inte äter för mycket. Men det finns många andra romer som behöver äta. Vi håller ihop, det är så vi överlever.

Vi möter Papuşa Ciuraru på ett kafé mitt i Stockholm. Hon är piggare än förra gången vi träffades, benen värker inte lika mycket och ögonen far fram och tillbaka.

Ska köpa ved

Det är trevligt att få komma in i värmen och dricka te i den stimmiga kafélokalen.

– Jag mår bättre nu. Jag har inte så ont i benen längre.

Vad ska du göra med pengarna du får?

– Hjälpa mina barn och barnbarn. Vi är tretton som bor i ett litet hus i Rumänien. Det behövs en ny kamin. Och mycket ved till vintern. Och nya madrasser och täcken och kuddar. Och mycket mat och skolkläder till barnen.

Varför tror du så många ville hjälpa dig?

– Det vet jag inte. Men gud måste vara inblandad på något sätt, säger hon.

”Speciellt fall”

Föreningen för hemlösa EU-migranter (Hem) har också ordnat en insamling genom Facebook.

– Hon är den äldsta tiggaren vi stött på och att hon överlevt folkmordet i sin barndom gör fallet särskilt ömmande. Vi hoppas kunna ge henne lite ekonomisk trygghet i slutet av livet så att hon inte behöver oroa sig för mat åtminstone, säger Sven Hovmöller, vice ordförande i föreningen Hem.

Insamlingen har redan gett tusentals kronor.

– Vi för över dem till Rumänien i omgångar och på ett säkert sätt så att hon inte behöver ha pengar i handen med tanke på rånrisken.

Sven Hovmöller tror inte att det är för sent att uppfylla Papuşa dröm – att lära sig att skriva.

Bättre i Sverige

– Vår förening har undervisning och en särskild grupp för analfabeter. Att kunna skriva sitt eget namn har ett stort mänskligt värde, även om det inte kostar pengar.

Utanför kaféet vräker regnet ner. Kläderna är redan blöta. Efter att ha lyckats få plats på ett härbärge i några dagar sover Papuşa ute igen.

– Jag får hitta någon plats med tak. Det är inte så farligt. Snart är det bättre igen, säger hon.

Papuşa Ciuraru tänker resa hem till Rumänien efter jul, när kylan blir allt för sträng. Men kanske kommer hon tillbaka till våren.

– Livet är faktiskt mycket bättre här i Sverige, säger hon och ler.

Läs reportaget om Papuşa Ciuraru här.

På föreningen Hems Facebooksida finns information om insamlingen för Papuşa Ciuraru.