Han står på IS dödslista

Aftonbladet har träffat förtvivlade internflyktingar i Irak: Jag såg kvinnor som födde barn vid vägkanten

BAGDAD. Hårda strider i norra och mellersta Irak har tvingat miljoner civila på flykt i det egna landet.

Aftonbladet har träffat förtvivlade internflyktingar i Bagdad som flytt undan IS–angreppen.

– Jag såg kvinnor som födde barn vid vägkanten, säger en man som fick lämna sjukhuset i staden Ramadi efter en njuroperation för att fly till fots mot huvudstaden.

helskärm

– Anfallet började vid tvåtiden på natten. Det var inte fösta gången vi hamnade under beskjutning, säger Abdurahim från Ramadi till Aftonbladet.

Han finns med på IS dödslista sedan han kandiderat i lokalvalet i regionen.

– Vi besköts dagligen av krypskyttar och granatkastare. Men den här gången var det annorlunda. Skottlossningen varade i timmar och det var tyngre vapen, säger han.

De hårda striderna pågick långt in på förmiddagen. De slutade först sedan irakisk polis och militär tillsammans lyckats driva IS-krigarna tillbaka.

Nytt angrepp

Abdurahim, hans två fruar och tio barn vågade inte stanna kvar i Ramadi. De flydde till Bagdad. Det visade sig vara ett klokt beslut. Två veckor senare gjorde terroristerna ett nytt anfall mot den irakiska staden och förstörde det mesta av huset.

Flykten till Bagdad var besvärlig. Normalt ska det ta 90 minuter att köra sträckan på drygt tolv mil. Nu tog resan två dagar. Vägen mot Kerbela var avstängd. Familjen fick välja usla ökenvägar och hoppas att bilen skulle hålla.

Tre vuxna och tio barn mellan ett och tolv år utan mat och med det vatten de tagit med sig hemifrån. Värst var det för barnen och för den ena hustrun som var i sjunde månaden.

Bodde i moské

I Bagdad fick de bo i en sufi-moské de första dagarna tills de hittade bostad utanför Bagdads internationella flygplats.

Abdurahim visar bilder i sin mobil av det stora tvåvåningshus på 350 kvadratmeter familjen tvingades överge. Det tog sex år att få färdigt och hade fem stora sovrum, tre badrum, kök, vardagsrum och matsal.

– Vi hade tre TV-apparater, luftkonditionering och fina möbler. Vi hade allt, säger han.

Han berättar om sitt hem med stolthet i rösten, men också med ett visst vemod när han låter blicken vandra över familjens nuvarande bostad; ett ruckel byggt av vita tegelstenar som sitter snett och oregelbundet. För att slippa insyn har familjen satt upp tygstycken och bucklig korrugerad plåt runt huset. Gårdsplanen av torkad lera och sand är belamrad med bråte och skräp. Barnen springer barfota i smutsen och leker.

För ett par veckor sedan anslöt sig Aburahims två bröder med familj. Nu bor ett 40-tal personer tillsammans i fyra skjulliknande byggnader.

På dödslistan

Familjen har inte fått någon hjälp av vare sig den irakiska staten eller internationella biståndsorganisationer. Däremot har de fått hjälp grannar och av en sufi-moské i närheten.

Abdurahim arbetade som civilingenjör i Ramadi. Nu bygger han toaletter. Familjen drömmer om att återvända hem, men just nu är det för farligt.

– IS betraktar mig som fiende för att jag ställde upp som kandidat i det lokala valet förra året och för att jag arbetade som ingenjör åt kommunen. De har en dödslista över alla poliser, militärer, politiker och statsanställda, säger Abdurahim.

Bara ett par kilometer från hans torftiga bostad ligger Attakia Al-kasnazia; ett hospice som fungerar som ett slags mottagningscenter för tusentals flyktingar. Attakia Al-kasnazia ligger i anslutning till en moské. Här får flyktingarna en plats att sova, tre mål mat om dagen och läkarvård i väntan på att skickas vidare till ett läger.

Det första en besökare ser på området är barn som leker och ett färggrant flera meter högt torn. Det visar sig vara en slags torkställning för kläder. Utanför moskén sitter och ligger ett tjugotal män på persiska mattor på marmorgolvet.

Födde längs vägen

Ali Talib Ghedan från Ramadi kom hit för bara fem dagar sedan med sin hustru och sin ettåriga dotter Aisha. Han visar upp ett stort ärr i buken och berättar att han gjorde en njuroperation för en vecka sedan. Han får inte anstränga sig på en månad.

Men bara ett par dagar efter operationen tvingades Ali Talib Ghedan fly undan IS. Han fick gå i flera timmar till dess han och hustrun, dottern, Ali Talib Ghedans bror och mamma som är änka fick lift. 

– Jag såg många som dog längs vägen från Ramadi till Bagdad. Jag såg till och med kvinnor som födde sina barn vid vägkanten, berättar han om den dramatiska flykten till Bagdad.

Flydde undan krypskyttar

Familjen undkom anfallet med bara tio minuters marginal och fick fly under beskjutning av krypskyttar och granatkastare. De hann varken ta med sig mat eller vatten utan fick lita till hjälpsamma människor efter vägen.

– Vi fick sova på gatan och var hungriga och törstiga hela tiden. Aisha är sjuk och jag vet inte vad vi ska göra, utbrister han uppgivet.

Ali Talib Ghedans missnöje med irakiska statens sätt att hantera situationen går inte att ta miste på.

– När vi kom fram till Bagdad stängde de av gatorna. Trots att de hade bussar och bilar gjorde de ingenting. Ingenting, säger han.

Nu väntar de på att föras till ett läger där de ska få ett eget tält och slippa bo tillsammans med andra familjer i ett rum där bara ett tunt lakan skiljer dem åt.

Urban Hamid