Reepalu om flykten från Baltikum, sionism och varför han slutar

Lisa Röstlund

helskärm

Han är baltflyktingen som engagerat sig för mänskliga rättigheter.

Men som under senaste åren hamnat i kritikstorm om flyktingfrågor.

Aftonbladet möter Malmös avgående ”starke man” Ilmar Reepalu, 69, för att tala om uppväxten, engagemanget, turbulensen – och varför han nu väljer att sluta.

De hade exakt 35 minuter på sig, visste de, eftersom de hade klockat soldaternas patrullrunda längs den fyra kilometer långa sandstranden. Röda augustisolen låg lågt och Ilmar, 1 år, smögs ned tillsammans med sin 2-åriga syster i den hemmatimrade båten, försedd med bilmotor.

Pappan redo att skjuta

Ilmar Reepalus föräldrar duckade för ljuskäglan från spaningsfartyget, lyckades lämna det tyskockuperade Estland bakom sig och ta sikte mot Sverige.

Men det blåste upp till storm. Motorn dränktes och båten sprang läck. Efter drygt ett och ett halvt dygn flytandes till havs, vällde vattnet in.

– Mamma låg på rygg på durken. Jag låg på hennes mage och hon höll min syster intill sig.

– Pappa hade en pistol med sig och gjorde sig redo för att vi skulle sjunka. Han har berättat att han tänkte: "Ska de få drunkna eller ska jag ta livet av allihop?".

Men plötsligt syntes sjögräs i vattnet. De förstod att land var nära och utanför Svenska högarna i Stockholms skärgård räddades de av svensk militär.

Uppmärksammades av Palme

Ilmar Reepalu kom att växa upp i Motala, bli fågelskådande Fältbiolog som 13-åring, starta SSU-klubb under gymnasiet, utbilda sig på Chalmers tekniska högskola.

Som student engagerade han sig mot världsfattigdom och Vietnamkriget – och gjorde utställningar om miljöförstöring som uppmärksammades av Olof Palme.

– Mitt politiska engagemang växte fram väldigt starkt när jag pluggade som arkitekt och bodde i områden med rivningskontrakt i Göteborg. Jag kom i kontakt med många människor som var väldigt utsatta. Sedan kom engagemanget för mänskliga rättigheter med Vietnamkriget och Rachel Carsons Silent spring. Det präglade mig väldigt mycket.

Stolta över Malmö

Sedan 1994 är han kommunstyrelsens ordförande i S-styrda Malmö och har fått epitetet "Malmös starke man". Som ordförande i EU:s regionkommittés miljö- och klimatutskott har han blivit ett namn även internationellt.

Vad är det viktigaste du gjort i ditt politiska liv?

– Det låter ungefär som om man skulle vara på sin begravning. Men jag är väldigt nöjd när man får resultat som människor tycker om. Nästan varje gång jag går genom Malmö kommer människor fram och ger uppskattning för olika saker. De överdriver min roll i det hela, för jag är ju en lagspelare.

Men jag är nöjd över att möta så mycket värme och stolthet, från allt från taxichaufförer till studenter, som är stolta över sin stad och tycker att Malmö är en spännande stad att leva i.

”Kritiken ironisk”

Under senaste åren har du tvingats hantera hård kritik i flyktingfrågor – och kallats antisemit. Kan tyckas märkligt, med tanke på din bakgrund.

– Ja. Det är två helt olika frågor, men i båda fallen kommer kritiken från folk som inte känner mig. Flyktingarna i Malmö och de som vet vem jag är vet att den bilden inte alls stämmer. Det är ironiskt. Att kämpa för mänskliga rättigheter är ju mitt liv.

Du har hamnat i rejält blåsväder kring dina Israel-kritiska uttalanden, och kallats antisemit i amerikanska media.

– Kritiken började 2009 när Gazakriget pågick. Malmö stod värd för Sveriges Davis Cup-match mot Israel och polisen var djupt bekymrad, med erfarenhet av Göteborgskravallerna, eftersom man fått signaler om att antifascistiska grupper från England, Tyskland och Holland skulle komma.

Match utan publik

 – Vi fattade beslutet att matchen skulle spelas utan betalande publik. Men det här uppfattades internationellt som att jag tagit initiativ till att demonstrera mot Israel.

I en intervju med Skånska Dagbladet 2010 jämförde du sionism med antisemitism, och fick gå ut och be om ursäkt efteråt.

– Ja men det var taget ur sitt sammanhang. Jag och journalisten hade ett samtal om israeliska bosättare. Att ta mark från människor som brukat den i 2 000 år, och anse sig vara mer värd än andra människor. Sådant känner vi igen från alla ställen i världen. Det är drivkraften bakom alla rasistiska ideologier. Det här handlar inte om sionism. Jag har jobbat i Israel, min dotter har jobbat på kibbutz. Israel ska garanteras trygghet av världssamfundet. Själv förespråkar jag en tvåstatslösning.

USA-möte om antisemitism

President Barack Obamas speciella sändebud i frågor om antisemitism begärde ett möte med dig i april.

– Det var på mitt initiativ. Det var jag som bjöd in Hannah Rosenthal, som var i Lund för hundraårsminnet av Raoul Wallenbergs födelse, till ett lunchmöte. Det som sägs på Fox News uppfattar jag som en del i den amerikanska inrikesdebatten. Vi hade ett bra och öppet samtal. Jag sa att jag måste bli ännu tydligare om att antisemitism är den värsta formen av rasism. Hon svarade "Nej, varje form av rasism är lika hemsk. Islamofobin som nu faktiskt är värre i Europa är lika hemsk."

– Enligt pressen efteråt uttalade hon stark kritik mot mig, vilket förvånade mig mycket. För det hon sedan skrev i ett brev till mig och på sin hemsida var att Erik Ullenhag hade riktat hård kritik mot mig för mitt språkbruk. Att Obama skulle skicka sitt speciella sändebud för att tala mig tillrätta, det är absurt. Man undrar vad det är för myter man bygger upp i media.

Hur har du generellt tagit kritiken?

– Om jag inte känt mig så trygg i de här frågorna hade jag förmodligen känt mig knäckt av en sådan här mediastorm. Nu blir jag mest förbannad. Jag tycker det är oseriöst och befängt, det som skrivits. Av alla de som känner mig har jag aldrig fått sådan här kritik. Det här är väldigt svåra och känsliga frågor och med uttalande ryckta ur sitt sammanhang och illvilligt misstolkade kan man måla upp en fantombild som jag över huvudtaget inte känner igen mig i.

Kan slappna av

Jag har sett ditt schema. Späckat av möten! Har du hunnit med ett privatliv?

– Ja, det tycker jag. Min fru säger i alla fall att jag har förmågan att växla från ett engagemang till ett annat eller till total avslappning på nolltid. När jag släcker lampan på natten sover jag gott. När jag är på landet kopplar jag av. Det är nog det som räddat mig.

Nu går du ut med att du slutar till sommaren. Varför slutar du just nu?

– Därför att vi gör en stor omorganisation i kommunen som träder  kraft den 1 juli när vi inrättar fem nya stadsområden. Då passar det bra att även lägga in den här pusselbiten i schemat – att ställa rollen som kommunens styrelseordförande till förfogande: den som håller samman och jämkar ihop politiken.

Går ner till 40 timmar

Vem blir din efterträdare?

– Det ska partiet utse. Jag har sett till att det finns många att välja bland.

Vad ska du göra som pensionär?

– Jag blir inte pensionär. Jag går ner från 80 till 40 timmar i veckan. Jag blir kvar som gruppledare och vice i Sveriges kommuner och landsting, som adjungerad i partistyrelsen, ledamot i EU:s regionkommitté i Bryssel, i energi-, miljö och klimatutskottet, i Europarådets kongress och i fullmäktige i Malmö. Sedan vill jag ha tid för mitt barnbarn som bor i Stockholm, Alvin, 8 månader.

När går du i pension på riktigt, då?

– Jag vet inte vad pension är för nånting. Jag vill gärna arbeta med sådant jag tycker är viktigt livet ut. Att umgås och diskutera med människor och göra livet och världen mer dräglig är det man lever för.