Hans ödmjukhet känns helt äkta
Publicerad 2016-07-06
Han skyr vanligtvis offentligheten.
Men i Sommar tog mångmiljardären Bertil Hult, 75, chansen att berätta om sin livsresa – från hjälpklass till framgångsrik företagare.
Och dyslexin har han och hans kompis kungen gemensamt.
Han är en av Sveriges rikaste personer.
Han flyger egen privatjet och har flera lyxvåningar – och kåkar runt om i världen.
På hans egna privata fester har världskändisar som Rod Stewart och Elton John uppträtt.
Det låter inte direkt som en person man känner sympati för, eller?
Men Bertil Hult avväpnar mig direkt, innan han knappt har börjat:
"Jag har haft en osedvanligt stor portion tur" säger han med sin charmerande Nicke Lilltroll-röst – och en lika osedvanligt stor portion ödmjukhet, som känns helt äkta.
En stund senare, när han berättar sitt livs historia, unnar jag honom all lyx i världen.
Det är något speciellt med de där vanliga, enkla människorna som med två händer, tålamod och mycket gnet, från grunden och uppåt, byggt upp företagsimperier.
Som Ingvar Kamprad – och Bertil Hult, grundare och ägare av utbildningsföretaget EF, med 43 000 anställda i 53 länder.
I skolan fick han örfilar av fröken för att han inte kunde lära sig läsa.
Han hamnade i en läs- och hjälpklass, med en egen inhägnad skolgård.
Han blev springpojke på dåvarande Stockholms Enskilda Bank, nuvarande SEB, där han, precis som i sagan, utan att först förstå det själv – äntligen blev sedd.
"Farliga chefen" sydde inte bara ihop hans byxfickor för att han skulle inse att det var upp till honom själv att göra något av sitt liv.
Samma chef tvingade honom också att åka till England och arbeta som springpojke där, lära sig språket och läsa vidare.
På den vägen är det.
Som 75-åring jobbar Bertil Hult fortfarande.
Han lider än i dag av sin dyslexi – och han brinner för alla barn med samma problem.
Genom sin stiftelse stöttar han skolornas arbete med dyslexi.
Målet är att alla barn ska kunna läsa när de lämnar lågstadiet.
Han vet hur det känns att inte kunna.