Därför vill Putin ha sin bakgård ifred
När moroten inte räcker tar han fram piskan
Dags för Europa att inse att den bittra sanningen att president Putin vill ha sin bakgård i fred.
Ryssland vill inte bli inringat av länder som är med i EU och Nato. Istället är ambitionen att återupprätta stormaktsstatusen från Sovjettiden.
Europas agerande kring Ukraina har präglats av en stor portion naivitet. Attityden har varit att EU bara vill hjälpa Ukraina på traven till bättre ekonomi och en mer välfungerande demokrati.
Så ser det inte ut i president Vladimir Putins ögon.
Han ser EU:s försök att locka in de forna Sovjetrepublikerna som en fientlig handling riktad mot Ryssland. Nato och EU försöker expandera österut på Rysslands bekostnad.
Sett i backspegeln är det inte svårt att följa hur han tänker.
Sedan Sovjetunionen upplöstes 1991 har Ryssland förlorat en stor del av sin traditionella maktsfär. På den tiden Berlinmuren fanns låg hela Östeuropa och Baltikum under sovjetisk överhöghet. Numera är Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Bulgarien, Rumänien och delar av forna Jugoslavien medlemmar i EU. Liksom Estland, Lettland och Litauen. Nästan alla av dem är dessutom med i den västliga försvarsalliansen Nato.
Länder som tidigare var med i den Sovjetstyrda Warszawapakten.
Lyder Putin
Det enda Ryssland har kvar är ett stort inflytande i många av de forna Sovjetrepublikerna. De blev självständiga i samband med Sovjetunionens upplösning men de flesta lyder fortfarande när Putin viftar med taktpinnen.
Den första tiden efter Sovjetstatens kollaps hade Moskva gett upp alla maktambitioner. Man var en nation i totalt förfall. Sakta men säkert försöker Putin ge ryssarna självförtroendet tillbaka och återupprätta landets roll som internationell stormakt.
I den ambitionen uppfattar Kreml varje försök som före detta sovjetrepubliker gör att bryta sig loss från Moskva och gå över till västlägret som ett hot mot Rysslands strategiska intressen.
2006 var första gången som Ryssland på allvar satte ner foten för att stoppa flykten till väst. Putin lät invadera Georgien som hade en uppkäftig president med det uttalade syftet att bli medlemmar av både EU och Nato.
Hit men inte längre
Invasionen var inte bara ett budskap till georgierna utan till alla ledarna i det forna Sovjetimperiet. Hit men inte längre. Ryssland vill inte bli inringat av Nato och EU.
I dragkampen om Ukraina har Putin inte skickat några trupper. Istället har han omväxlande hotat och lockat för att förhindra att kornboden från Sovjettiden ska byta block.
Kalla kriget är över. USA och Ryssland för inte längre en kamp om världsherraväldet. Men Ryssland nöjer sig inte med den biroll som kommunismen kollaps tilldelade dem. Putin vill bli behandlad som en stormaktsledare och för det har han stöd hos en stor del av det ryska folket.
Moderniseringen och upprustningen av den ryska militärapparaten är ett sätt att avskräcka USA och EU från att fortsätta sin expansion österut.
"Frys ihjäl"
Putins problem är att de forna republikerna numera är självständiga stater. Merparten av dem styrs fortfarande av mer eller mindre diktatoriska ledare som ständigt väljs om med uppblåsta siffror i så kallade demokratiska val. Som Vitryssland, Tadzjikistan och Uzbekistan.
De kommer Putin mestadels bra överens med.
Det är demokratierna Putin med sin auktoritära ledarstil inte förmår hantera. Länder som Ukraina, Georgien och Moldavien. Länder som helt eller delvis blickar mot väst. Gasrika Ryssland lockar med en egen tullunion men när den moroten inte fungerar går Kreml över till piska och hot av typen "frys ihjäl i vinter eller låt bli att skriva på avtalet med EU". Armenien böjde sig. Ukraina ser också ut att göra det.
Även om EU verkar ha förlorat kampen på kort sikt är det inte troligt att Putins skrämseltaktik lyckas i längden.