Erdogan – en man med två ansikten
Turkiets premiärminister är politikens Dr Jekyll och Mr Hyde - vem kommer han att vara i Stockholm
Den upplyste demokraten som vill modernisera Turkiet.
Despoten som utan att tveka förtrycker meningsmotståndare och fängslar journalister.
Vilket av dessa två ansikten tänker premiärminister Tayyip Erdogan visa upp när han kommer till Stockholm i dag?
Erdogans besök är inte okontroversiellt. Demonstrationer planeras mot hans visit som bland annat inkluderar samtal med statsminister Reinfeldt och kungen.
Erdogans formkurva är onekligen oroande.
Hyllningskörerna till denna politikens Dr Jekyll och Mr Hyde har inte bara tystnat utan förbytts till fördömanden.
När hans parti AKP kom till makten 2002 efter en storseger i demokratiska val framstod han som en frisk fläkt. Ivrigt började han städa upp efter år av militärdiktatur. Dödsstraffet avskaffades liksom de särskilda säkerhetsdomstolar som tidigare stått för så många brott mot mänskliga rättigheter. En försiktig demokratisering inleddes. Pressen fick friare tyglar. En del politiska fångar släpptes.
Erdogan jobbade hårt för att snygga till Turkiet inför ett eventuellt EU-inträde.
I Europas huvudstäder hördes berömmande och beundrande ord om Turkiets starke man.
Men någonstans på vägen inträffade en personlighetsförändring. Eller kanske var det bara så att han för omvärlden dolt sin mer auktoritära sida.
Den blommade ut för fullt i somras när en grupp aktivister försökte stoppa rivningen av Geziparken i centrala Istanbul där ett nytt shoppingcenter och en moské planerades.
Erdogan reagerade med raseri, ovan att inte få sin vilja igenom. Han lät polisen slå till med full kraft mot demonstranterna. Erdogan kallade aktivisterna för extremister, vandaler och ännu värre.
Revolten spred sig över hela Turkiet och blev till en demonstration mot Erdogans diktatorstendenser. När kvästa medier teg ihjäl revolten vände sig folk i stället till Twitter och Facebook för att hålla sig uppdaterade. Vilket fick Erdogan att hota med censur.
– För mig är sociala medier samhällets värsta plåga, sa han.
Sina despotiska sidor började Erdogan visa långt före Geziparken. Han använder domstolarna för att förfölja kurder, oppositionella och medier. Rapporter om tortyr kommer åter från turkiska fängelser.
Turkiet är ett av de länder i världen där flest journalister sitter fängslade. Pressfriheten rankas som sämre än i Ryssland.
Överallt hänger frågan om islam.
För några dagar sedan uppträdde för första gången några kvinnliga ledamöter i parlamentet i slöja (huvudduk). Detta sedan Erdogans parti fattat det symboliskt uppseendeväckande beslutet att ta bort slöjförbudet som en gång kom till för att betona vikten av att hålla religionen åtskild från politiken.
Erdogan och hans milt islamistiska Frihets- och rättvisepartiet, AKP har länge anklagats för smygislamisering av Turkiet. Nyligen skärptes exempelvis reglerna för när man får köpa alkohol. Islam får en mer central roll i samhällslivet.
Mitt i allt detta finns fortfarande positiva tecken. Erdogan har lagt fram förslag om att tillåta kurdiska språket och skapa fred med kurderna.
Landets välstånd har ökat kraftigt under den tid han suttit vid makten. Efter tre års uppehåll har förhandlingarna med EU startat på nytt.
Tayyip Erdogan fortsätter att vara både svart och vit.