Bodström brinner för något – därför borde han tagit över
Publicerad 2011-05-24
Thomas Bodström borde ha blivit Socialdemokraternas nye partiordförande.
Inte för att han skrivit en bok.
Utan för att han är passionerad.
Egentligen är situationen mycket märklig. För två månader sedan valde Socialdemokraterna ny partiledare efter Mona Sahlin.
Thomas Bodström var inte en kandidat. Tidigt deklarerade han att han inte var beredd att begränsa sitt liv till den grad som en S-ordförande är tvungen att göra.
I dag når Bodströms bok ”Inifrån – makten, myglet, politiken” bokhandeln. Och där kan man konstatera att här finns en ledande socialdemokrat som vill någonting.
Det borde vara politikens innersta kärna, att vilja något. Men alltför många som klättrat i partihierarkierna har glömt det. Deras ledstjärna är snarare den egna maktbasen, inte den politiska förändringen.
Det är faktiskt svårt att tro att Thomas Bodström aldrig ville bli S-ledare. Till skillnad från samtliga andra som tackade nej, eller stod till valberedningens förfogande, har han något som kan liknas vid driv.
Han vill något. Han är intresserad. Han har idéer. Allt tilltalar säkert inte alla, men vad gör det?
Socialdemokratisk politik bör enligt Bodström se ut ungefär så här:
Traditionella värderingar som trygghet, solidaritet, rättvisa, jämställdhet och personlig frihet ska även i fortsättningen vara socialdemokratins mål.
Privatiseringar är inte fult. Det är däremot utbildning eller vård efter plånbok.
Det är inte fult att tjäna pengar. Socialdemokraterna måste göra upp med sin skeva syn på företagande och personliga vinster.
Jantelagen ska utrotas.
Skatten bör inte höjas för 90 procent av medborgarna.
Rut- och rotavdrag bör bara användas som stimulans under lågkonjunkturer.
Döp om partiet till Socialdemokratiska partiet, demokratisera organisationen och lägg ner falangstriderna.
Ingen revolution. Inte ens raketforskning. Men ett oförväget inlägg av en stryktålig person.
Thomas Bodström kommer inte att ligga sömnlös av kritiken från partikamrater eller andra som han recenserar i boken. Han kommer att skaka av sig det, precis som han skakat av sig det mesta under sina år i toppolitiken.
Att vara just stryktålig har förre S-ledaren Göran Persson pekat ut som en viktig egenskap för en partiledare. I Bodström har han en jämbördig.
Redan i höstas föreföll det obegripligt att Thomas Bodström snabbt försvann ur Socialdemokraternas partiledardiskussioner.
Han var alltid i topp då svenska folket satte betyg på S-ministrarna. Han är verbal, går igenom tv-rutan – men snarare de breda penseldragens än detaljernas mästare.
Kanske var det inte bara hans eget motstånd som gjorde att han inte stod till förfogande. I boken konstaterar han också att han saknade nödvändigt stöd.
Det är sannolikt en korrekt analys. Icke desto mindre är det märkligt att ett parti med klara ledningsproblem snabbt valde bort en av sina klarast lysande stjärnor. Som nu dessutom visar sig vilja något.
Världen har än en gång bevisat sig motsägelsefull.