Maj-Britt, 80, var ingen ful fisk

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-18

Kustbevakningen slog till när hon tog hem en halvdöd sik

SICKEN FISKSOPPA Maj-Britt Thomsson, 80, åtalades för tjuvfiske, men friades av en enig tingsrätt i går. Nu kan hon andas ut och dra på sig vadarbyxorna igen.

Maj-Britt skulle ta med en död sik hem till katten.

Då drog myndigheterna åt nätet kring gotländskan.

Men i går slog domstolen fast att 80-åringen inte är en brottsling.

I november förra året fastnade två sikar i Maj-Britt Thomssons flundranät. Eftersom det inte är tillåtet att fiska sik vid den tiden på året släppte hon tillbaks den som fortfarande levde.

Men på vägen hem, från Petesviken på Gotland, låg kustbevakningen i bakhåll.

–?De hade parkerat bakom några buskar och stod, tre man starka, mitt i vägen, ­säger Maj-Britt.

Och i brist på fulare fiskar fångade de Maj-Britt för tjuvfiske.

–?Det var inget rovfiske som de påstod. Vi fick upp två sikar och den stora var okej så den släppte vi. Men den lilla var ju halvdöd, så vi tog med den till katten.

Orolig för rättegången

Lika nitiska som kustbevakarna var också åklagaren som fick ärendet på sitt bord.

Ärendet ledde till åtal och Maj-Britt har gått och oroat sig fram till rättegången i går.

–?Det har känts himla ­obehagligt när man är så gammal. Jag har varit lantbrevbärare och har aldrig haft någon anmärkning och så åker man på en sådan här skitsak.

Men en enig tingsrätt friade henne. Brottet ansågs vara ringa och inget ansvar förelåg. Maj-Britt är oskyldig trots att en expert från Fiskeriverket via videolänk vittnade om att fisken borde ha släppts tillbaks även om den var död.

”Ska inte väcka åtal”

–?Det här är ett smör­klicksbrott och då ska man inte väcka åtal.

– Det finns goda möjligheter att underlåta åtal, säger förre över­åklagaren Sven-Erik Alhem.

Han tycker dock att det är fel att ställa rättegångskostnaderna mot brottets art.

–?Alla bagatellbrott kan inte lämnas obeivrade, det går inte. Jag är noga med att framhålla att vi har dom­stolar för alla typer av mål, säger han.

Men Maj-Britt är glad över att hon åter kan dra på sig vadarbyxorna och bege sig ut med näten utan ­misstanken hängande över sig.

–?Det var så löjligt att man inte kunde tro sina ögon, så jag är glad att de var eniga allihop i rätten, säger hon.

ANNONS