Förbud väcker vrede bland Nordafrikas urfolk

helskärm

Folkliga protester fick Algeriets åldriga president på fall. Nu samlas rörelsen kring nya krav: att fängslade aktivister från Nordafrikas urfolk amazigherna släpps fria.

Regimen försöker splittra proteströrelsen genom att slå mynt av historiska spänningar. Men det har snarare fått motsatt effekt.

"Wehda watanya! Khawa, khawa!", skanderade demonstranterna på Algers gator den 5 juli – "nationell enighet! Vi är bröder!"

Här och där vajade en trefärgad flagga med bokstaven "Z" skriven på alfabetet tifinagh – det skriftspråk som används av Nordafrikas ursprungsbefolkning amazigher, ofta kallade berber.

Just den här dagen kantades demonstrationståget, som ringlat genom huvudstaden varje fredag i tjugo veckor för att kräva regimskifte och demokrati, av fler poliser än vanligt. På videor som spridits på sociala medier syns hur flaggan rycks ur demonstranternas händer medan polisernas batonger viner över deras kroppar.

Nytt förbud

Polisens ingripande följer ett nytt förbud, presenterat av landets arméchef Ahmad Gaïd Salah den 19 juni. Han förbjöd då alla flaggor förutom den algeriska under protestmarscherna.

– Algeriet har bara en flagga, och för den har miljontals dött som martyrer. Säkerhetsstyrkorna har fått tydliga order att strikt upprätthålla denna lag, sade Gaïd Salah, som av proteströrelsen ofta kritiseras för sin maktfullkomlighet, enligt tv-kanalen France 24.

Det var inga tomma ord. 34 personer har gripits för att ha burit amazigh-flaggan, enligt France 24. 18 av dem anklagas för att ha "utmanat nationens enighet" – ett brott som kan ge tio års fängelse enligt nyhetsbyrån AFP.

En historisk konflikt

Den färgglada flaggan symboliserar för många en lång kamp. Den samlar en etnisk folkgrupp, uppdelad i undergrupper med egna riter och dialekter.

I Algeriet utgör amazigherna en betydande minoritet. Men långt ifrån alla talar sina förfäders språk, tamazight, som länge förbjöds av den arabiska majoritetsmakten. Marginaliseringen mynnade ut i våldsamt nedslagna upplopp 1980 och 2001 i den bergiga regionen Kabylien.

2002 erkändes tamazight som officiellt språk i Algeriet – men reformen har kritiserats för att betyda lite i praktiken.

Trots vissa framsteg och en ökad medvetenhet är marginaliseringen fortfarande kännbar, säger marockanskan Meryam Demnati – en av Nordafrikas mest framstående amazigh-aktivister – till TT.

– Vi har varit på den här jorden i tusentals år. Ändå ser vi fortfarande hur vår identitet förnekas oss. Det skiljer sig något mellan länderna, men de stora dragen är desamma – sedan länderna blev självständiga har de bara erkänt en enda identitet: den arabisk-muslimska.

Försökte splittra

Under tisdagen arrangerade en grupp studenter en stödmanifestation för de gripna aktivisterna. Den algeriska polisen har inlett en undersökning av videon som visar hur ordningsmakten brutalt slår ner demonstranter i Alger, enligt AFP.

Meryam Demnati är hoppfull. Ahmad Gaïd Salahs förbud spelar på etniska motsättningar i ett försök att splittra proteströrelsen, säger hon, men det har snarare svetsat den samman.

Motsättningarna kommer inte inifrån, anser Meryam Demnati – utan uppifrån.

– Se hur det gick. Dagen efter var det hundra flaggor i stället för en. Araber och amazigher stod tillsammans i solidaritet. Det här försöket att driva in en kil i rörelsens hjärta beror på rädsla – en rädsla för det enade folket.