Det är dags att säga adjö till Saab

Peter Kadhammar

Företaget har aldrig nått upp till ägarnas mål.

TROLLHÄTTAN. Det är dags att säga adjö till Saab.

Det var roligt så länge det varade men nu är det slut.

Saab är ett bilmärke som mot alla odds har överlevt årtionde efter årtionde, ständigt föremål för den svenska allmänhetens bekymmer, ständigt föremål för sina ägares bekymmer, ständigt föremål för politikers bekymmer – och förhoppningar.

Saab var ju inte bara en viktig arbetsgivare i västra Sverige, bilmärket var en symbol för Sverige som industriell stormakt och hemland för snillrika ingenjörer.

I går väntade så många människor på beskedet från General Motors huvudkontor i Detroit. Alla Saabs arbetare och tjänstemän, givetvis; Saabs vd Jan-Åke Jonsson som sent på kvällen satt på kontoret i Trollhättan och arbetade, fast våndades nog är rätt ord; Trollhättans kommunalråd Gert-Inge Andersson som i kvällens mörker gick till sitt tjänsterum i stadshuset, där han satte på datorn för att i efterhand titta på Maud Olofsson i ”Rapport”.

Alla invånare i Trollhättan, och så många andra i vårt land. Det gör ont att Saab försvinner.

Men det är dags att säga adjö nu.

Saab blir ett självständigt bolag, och det bjuds ut till försäljning.

Vem skulle köpa Saab i en värld där varenda bilindustri är i kris för att alltför få köper dess produkter?

I denna stenhårda bransch har Saab alltid legat sämst till.

Jag bläddrar i en jubileumsbok som jag fick av Saabs förre vd Peter Augustsson för drygt tio år sedan. I den läser jag att Saab sålde 74 000 bilar år 1974. Det var katastrofalt lite redan då.

Jag läser att Saab förlorade ”massor av pengar” under 1970-talet.

Saab förlorade massor av pengar på 1980-talet också.

Och på 1990-talet.

Och på 2000-talet.

1987 var ett ”toppår” för försäljningen och då sålde man 127 180 bilar.

1993 var försäljningen nere i 71 000.

Så där håller det på, det har gått upp och ner men antalet sålda bilar har snurrat kring 100?000. Förra året var de 93?000, året dessförinnan 125?000 vilket var strongt med Saabs mått mätt.

Saab har aldrig varit livskraftigt på egen hand. Saab har aldrig nått upp till de mål olika ägare har satt.

Familjen Wallenberg gjorde sig av med bolaget och GM tog över för en billig penning, närmast en spottstyver. Nu närs myter om att amerikanerna har styrt fel, de har styrt för mycket och detaljerat, de har utnyttjat och sugit ut Saab.

Men enligt Christian Berggren, professor i industriell organisation på Linköpings universitet, har GM investerat lika mycket pengar i Saab som Toyota i Lexus.

Ja, ni läste rätt och jämförelsen är fasansfull.

Hur har Lexus på bara ett par årtionden kunnat utvecklas till ett globalt statusmärke av högsta rang medan Saab fortsatt att vara provinsiellt svenskt bekymmer?

–?Toyota har satsat på produktutveckling medan GM har lagt pengar i bakkant för att täcka förluster, säger Berggren.

De närmaste veckorna kommer svärmar av experter och tyckare att presentera lösningar och förslag för Saab. Företagets egna representanter kommer att berätta om kommande modeller som – bara de får ännu en frist – kan rädda företaget.

Om de bara hade rätt! Men vi har hört visan många gånger förr, och nu finns inte längre någon som kan hälla pengar i förlusthålen.

Det är dags att säga adjö till Saab.