Karin, 92, dog – då anmälde hennes dotter äldreboendet

Mary Mårtensson

Ann-Katrin Sundman oroar sig för att hennes mamma Karin, 92, törstade ihjäl på äldreboendet.

Läkaren bedömde att hon var på väg att dö och hon fick därför nästan ingenting att dricka.

– Min mamma dog efter att under sju dagar inte fått mer än 1,5 liter vätska och ingen mat, säger hon.

Karin Sundman avled den 17 februari förra året, 92 år gammal, på äldreboendet Saltsjöbadens sjukhus. Det drivs av Vardaga.

Tio dagar tidigare – den 7 februari – hade Karin fått en TIA, en liten övergående blodpropp.

– Dagarna efter mådde mamma bra. Hon åt och tog sina mediciner, berättar Ann-Katrin Sundman.

Karin medicinerade mot hjärtproblem och typ 2-diabetes. Den 10 februari fick hon ett övergående krampanfall.

– Då började personalen ta bort hennes livsuppehållande mediciner och sätta in palliativ vård, utan att avvakta och se hur sjukdomsförloppet utvecklades. Men ingen informerade mig. De slutade också ge henne mat och dryck, trots att hon tog emot och ville ha om man erbjöd henne, säger Ann-Katrin.

Från den dagen fanns hon hos sin mamma dygnet runt.

 – Hon var klar i huvudet men hade svårt att prata ibland på grund av TIA-attacken.

”Förlänger lidandet”

Palliativ vård innebär vård i livets slutskede. Ann-Katrin fick inte längre ge sin mamma dryck eller mat, säger hon.

– Jag frågade hela tiden om mamma inte kunde få dricka. De svarade "Nej du förlänger bara hennes lidande". Så jag vågade inte.

Den 11 februari fick Ann-Katrin en lista om vård i livets slutskede.

– Jag fick den utan att läkaren hade informerat vare sig mig eller mamma om att hon var döende. Jag kände mig pressad att skriva på. Men jag vet inte vad som stod, eftersom jag var så upprörd. Läkaren hade varken pratat med mamma eller mig om palliativ vård.

Hon säger att läkaren skrev ut palliativa läkemedel i förväg, "om det skulle behövas".

Ann-Katrin upplevde inte sin mamma som döende.

– Mamma sjöng flera dagar.

Fick ångest

Hon började oroa sig för att hennes mamma hade blivit felbedömd.

– Jag fick mer och mer ångest, att mamma inte skulle dö av sjukdom, utan av vätske- och näringsbrist.

De gånger hon trotsade ordinationerna och gav sin mamma dryck, så drack hon, berättar Ann-Katrin.

– Mamma var inte alls beredd på att dö. Dagen innan hon dog sa hon till mig "Tänk att jag skulle få så många sjukdomar. Men hoppas att jag klarar det här också".

Den 17 februari uppmärksammade personalen, enligt Ann-Katrin, att Karin mådde bättre och en ny bedömning av hennes tillstånd skulle göras.

Samma dag somnade Karin Sundman in.

– Min mamma dog efter att under sju dagar inte fått mer än 1,5 liter vätska och ingen mat.

”Finns ett slarv här”

Dödsorsaken fastställdes till multiorgansvikt till följd av hög ålder. Ann-Katrin tror att hennes mamma hade kunnat överleva om inte den palliativa vården hade satts in.

– Det är frågan om mamma var palliativ över huvudtaget. Jag tror inte att hon var det om hon hade fått dricka. Hur snabbt bedömer de att någon är palliativ? Jag tycker att det finns ett slarv här.

Hon begärde ut journalerna, men fann nästan inga noteringar från Karins sista vecka i livet. I oktober 2014 polisanmälde hon därför boendet för vållande till annans död.

– Detta måste bedömas rättsligt. Jag vill veta om behandlingen av mamma var aktiv dödshjälp, utan att hon velat det, säger Ann-Katrin Sundman.

Förundersökning inledd

Vårdåklagaren Zilla Hirsch vid Västerorts åklagarmyndighet har inlett en förundersökning.

– Journalerna är bristfälliga. Det är bekymmersamt, säger hon.

– Vi kan inte på det underlaget veta vad som hänt. Om det här är vad man antecknar när man har en person som vårdas dygnet runt och det kan gå flera dagar mellan anteckningarna, är det rimligt? Det borde stå mycket mer om sådant man kontrollerat varje dag. Vad hon ätit, om hon ätit eller gått på toa. Det står ju faktiskt inte, säger Zilla Hirsch.

”Inget konstigt i det här”

Karin Nyman, kommunikations- och marknadsdirektör för Vardaga, anser att journalföringen är korrekt utförd.

– Allt är väldigt noga dokumenterat. Det var en kontinuerlig dokumentation och läkarkontakt under hela skeendet. Läkaren har haft två brytpunktsamtal med närstående om palliativ vård. Allt står i journalen. Vi ser inget konstigt i det här. Det har varit en naturligt palliativ process. Vi ser att hon fått den bästa vården och omsorgen och den bästa palliativa vården.

Vad är god palliativ vård enligt er?

– Vi följer Socialstyrelsens vårdprogram för palliativ vård om att stödja och lindra genom god symptomkontroll.

Enligt Ann-Katrin blev inte hennes mamma erbjuden vätska sista veckan. Är det god palliativ vård?

– Jag kan inte säga om man gjort det, men man har följt läkarens ordinationer.

Enligt åklagaren fanns det varken vätskelista eller vändschema i journalen.

– Vi vill inte gå in på det av sekretesskäl.

Kan läkaren ha felbedömt Karin?

– Vi ser inte att läkaren gjort någon felbedömning. Men Hälso- och sjukvårdsansvaret ligger inte på oss, utan hos ansvarig läkare. Vi har följt en ordination och allt är väldokumenterat, säger Karin Nyman.