Gränsen bevakas – av norsk militär
Uppdaterad 2020-04-14 | Publicerad 2020-04-10
BJØRNFJELL. Här bevakas gränsen – av norsk militär.
Målet: att stoppa svenskar utan tillstånd.
– Det här behövs, man måste ha kontroll, säger hemvärnsmannen Odd Raymond Nerkvern, 49.
Det är en syn som för tankarna till andra världskriget. Militärfordon tvärs över fjällvägen. Stängd gräns.
Få saker brukade vara så vardagliga som att susa förbi här. Norrmännen gjorde det för den billigare maten och spriten, svenskarna för att jobba eller beundra ståtligare fjäll.
I närbelägna skidorten Riksgränsen – vars liftar ännu är öppna – kunde man till och med skida fram och tillbaka: en gränspassage för varje sväng.
Sedan kom coronasmittan till Norden.
Sedan snart fyra veckor är Norge för utlänningar. För norrmän på väg hem från coronadrabbade Sverige gäller en strikt regel: 14 dagars karantän.
Bevakningen är högsta prioritet – och polisen har fått hjälp av militär från hemvärnet för att klara uppgiften.
Blockerad väg
Vid Bjørnfjell på norska sidan, ett snöbollskast från Riksgränsen, blockerar två militärfordon E10:an.
Vinden viner och piskar upp snö från drivorna. Vägen ligger öde, utlämnad för naturens krafter som de omgivande fjällen.
Instinkten skriker åt en att ta skydd mot blåsten snarare än någon osynlig pandemisk smitta. Men hemvärnsmannen Odd Raymond Nerkvern, 49, tycker att uppdraget är meningsfullt:
– Det är bra att gränsen är stängd. Kontrollen behövs, säger han.
Inga undantag
Han bor vanligtvis med familjen i Harstad ute vid Lofoten och jobbar vid säkerhetskontrollen på den lokala flygplatsen.
Nu är han inkallad hit, på femte dagen av tio, inkvarterad i baracker med andra militärer.
Norrmän tillåts åka till Sverige över dagen. Stugägare får titta till sina hus, skotta snö, tömma kylen och handla lite.
– Vi noterar allas namn och bockar av dem på kvällen när de kommer tillbaka. Om de är borta över natten är det karantän som gäller. Utan undantag, säger Odd Raymond Nerkvern, som inte bär vapen.
”Har förståelse”
Svenskarna får visa uppehållstillstånd eller annat särskilt papper. Annars är de inte välkomna.
– En och annan har jag stoppat. Men de flesta har förståelse, säger han.
Malmtåget gnisslar fram. En ändlös rad av vagnar på väg från Kirunagruvan till utskeppningshamn i Narvik, ett tecken på normalitet i undantaget.
Några persontåg är det inte tal om.
Polismannen Aleksander Berg, 25, huttrar ensam i sin bil. Han kommer från Hedmark, en lång dags bilkörning nedåt landet, och har aldrig varit så här långt norrut förut.
”Skyddar landet”
Jobbet är hans allra första som polis – han är en av 150 som hittills anställts för att säkra gränsen – och knappast något han kunde föreställa sig då han i fjol gick ut polishögskolan. Men även han upplever sig göra nytta.
– Jag tänker att det är bra att vi skyddar landet, så att vi får minsta möjliga antal sjukdomsfall, säger han.
Smittspridningen i Norge och Sverige tycktes till en början följa samma väg. Importfall från Alperna som spred sig bland befolkningen.
Nu rusar kurvorna åt olika håll: när vi besöker gränsen är de totala norska dödsfallen i nivå med de svenska – per dygn.
Oro för Sverige
Att Sverige trots det fortsätter att vara öppet förvånar och oroar i grannlandet.
Nyligen riktade Norska sjuksköterskeförbundet hård kritik mot Narviks kommun för att de låtit två svenska sjuksköterskor jobba utan att ha suttit i karantän. Varje annan möjlighet borde ha prövats först, menar man.
Aleksander Berg är mån om att uttrycka sig korrekt.
– Varje land har sina regler. Jag hoppas det går bra för Sveriges del.
Odd Raymond Nerkvern, 49, blinkar med helljuset och får en danskregistrerad långtradare lastad med frukt att stanna.
”Inte så konstigt”
Chauffören frågas ut och papper och pass kontrolleras noga, innan fordonet vinkas igenom.
Hemvärnsmannen blickar ut över den gräns han själv med lätthet brukade passera varje gång det var dags att bunkra snus.
– Det är inte så konstigt, säger han. Allt flyter på fint.
Nej, det är inte särskilt dramatiskt. Norrmännen tycks ha anpassat sig till karantänskraven och svenskarna stannar hemma.
Men för bara några veckor sedan, i en annan värld, hade allt varit otänkbart.