”Om fem år är jag en bra ingenjör”
Publicerad 2016-04-12
Nu tar barnen från Syrien plats i svenska skolbänkar.
De har samma drömmar som sina svenska kamrater – de ska bli dansare, fotbollsproffs och läkare.
Många bär också med sig traumatiska upplevelser och saknad.
– Jag önskar att hitta min familj, mamma och pappa. Jag vet inte var de är. Jag bor hos min syster som är 25 år, säger Wasem, 16, ett av de barn vi träffat.
Klicka på bilderna för att se klippen och hör vad barnen tror att de gör om fem år.
Landets skolor hanterar just nu utmaningen i att ta emot många nya elever med andra modersmål. Många kommer från krigets Syrien men också från länder som Afghanistan och Eritrea. Debatten efter den gångna höstens flyktingkris har handlat om skärpta regler, minskade volymer och ökade kostnader.
Men för barnen som har kommit handlar det om att finna sig till rätta, skaffa kompisar, bli trygg.
Aftonbladet har besökt en rad skolor i landet och pratat med barnen om hur de ser på sin situation och vad de tror de gör om fem år. Barnens berättelser är glädje och sorg. Läs deras egna ord.
Wasem Alkhamdan, 16, från Damaskus i Syrien.
Bor med sina syskon i en förort till Stockholm och går i högstadiet i Botkyrka. Har varit i Sverige i tre år. Vill studera teknik och el.
– Om fem år blir jag kanske ingenjör, en bra ingenjör som min familj blir stolt över. Och jag tror att jag ska resa till Dubai när jag blir ingenjör, jobba där och tjäna bra pengar.
– Jag önskar att hitta min familj, mamma och pappa, jag vet inte var de är. Jag bor hos min syster som är 25 år. Jag saknar Syrien, hela landet.
– I Syrien fick lärarna slå barn. Här är bättre. Jag har fått svenska kompisar, det är bra. Då lär man sig mer svenska.
Shahd Shalar, 15, från Damaskus i Syrien.
Bor i lägenhet med sin mamma, pappa och ett syskon i Botkyrka kommun. Har varit i Sverige i ett år och gått i skolan i sex månader. Vill läsa Naturvetenskap på gymnasiet.
– Jag tror att jag är apotekare om fem år, jag arbetar i en butik med medicin, kanske är jag också designer för kläder. Jag reser också. Jag har nog varit till Turkiet och jag ska besöka Syrien om det dåliga där är slut. Men jag ska bo kvar här. Och jag ska hjälpa min mamma.
– I Syrien var lärarna inte snälla, här är de snälla.
Ahmad Gbare, 13 år, har rötterna i Palestina.
Går i skola i Borgholm och bor på en camping några kilometer därifrån.
– Jag älskar fotboll. När jag blir stor vill jag spela fotboll. Min stora dröm är att spela fotboll, keeper.
– Jag bor på camping Lundegård, vi spelar fotboll där, alla spelar tillsammans.
Rita Nassar, 15, från Hama i Syrien.
Bor i familjehem i Botkyrka kommun. Har varit i Sverige i fem månader och gått i skolan i fyra veckor.
– Jag tror att jag blir läkare och hjälper människor, jobbar på sjukhus och senare vill jag reda till Amerika för att bli bättre i studierna. Och jag vill bo med min mamma och pappa alltid. Jag saknar mamma och min familj. Efter fem år kanske jag besöker Syrien, mitt land.
– Jag gillar biologi och matematik. Jag blir glad av att studera det.
– Jag har inga svenska kompisar ännu. Jag saknar mina kompisar där hemma. Men i Syrien va det bråk och oro. Här är bättre.
Hugo Nilsson, 11, går i skolan i Vellinge.
Han hoppas få lära känna fler barn från andra länder. Tycker om att simma.
– Om fem år tror jag att jag går på ett gymnasium där man lär sig att rita serier. Jag kanske inte kommer att träffa så jättemånga men jag hoppas att jag kommer att ha många vänner, från andra länder också. Så att vi kan träffas och göra många saker.
Ibrahim Bkera, 12, från Damaskus i Syrien.
Har varit på Öland i ett halvår och bor på Kapelluddens camping. Han tycker det är lätt att lära sig i skolan.
– Skolan är rolig här. I Syrien hade vi inte slöjd och idrott. Jag gillar att spela fotboll. Min idol är Cristiano Ronaldo.
Eden Tesfamikcel, 11, från Eritrea.
Har varit i Sverige i fem månader och bor på Lundegårds camping i Borgholm. Har en lillasyster som är åtta år.
– Jag älskar att hoppa hopprep. Jag hoppar med min kompis, vi går i skolan tillsammans, och med min syster och hennes kompis.
– Om fem år går jag i skolan. Sedan ska jag jobba. Jag ska bli doktor. Jag älskar att bli det, annars lärare. Jag vill jobba i Sverige. Om fem år hoppas jag också få åka till Eritrea, älskar Eritrea mycket. Jag längtar efter Eritrea. Mycket, mycket. Och mina kompisar. Jag ringer till dem.
– Det är roligt i skolan i Sverige. Jag älskar min lärare, hela klassen. I Eritrea hade jag bara en rast, inte tre.
Filip Kozina, 12, går i skolan i Malmö.
Han och ser fram emot fler kompisar från andra länder.
– Om fem år tror jag att jag går i gymnasiet och pluggar. Jag tror att det har kommit in fler flyktingar, de har lärt sig mer och kommer ha roligt i Sverige.