Här bor de gamla sexarbetarna

”Jag fortsätter så länge jag kan”

Många av dem har jobbat som prostituerade i flera decennier.

Nu har de fått ett tak över huvudet på Casa Xochiquetzal i Mexico City.

– Det var fyra år sen jag slutade, säger Canela, 75, som började arbeta som prostituerad när hon var 16 år gammal.

Se de exklusiva intervjuerna – klicka på inslaget ovan.

Aftonbladet.se har under de senaste veckorna visat klipp ur VBS-dokumentärer om Nordkorea, kloakerna i Bogota och om soporna i Stilla havet.

Den här veckan visar vi klipp ur filmen ”Den nedåtgående solens hus” som handlar om ett hem för äldre pensionerade eller yrkesverksamma sexarbetare i Mexico City.

”Kommer fortsätta”

På Casa Xochiquetzal, som betyder ”De vackra blommornas hus”, bor mer än 20 äldre kvinnor som jobbat eller som jobbar som prostituerade.

– Jag led mycket och en dag sa de åt mig: ”Kom och bo här”, säger Canela, 75, som jobbat som prostituerad sen hon var 16 år gammal.

– Jag jobbade i många år på olika ställen. Det är en tuff miljö så jag började sälja godis istället, säger hon.

Canela berättar att hon började att arbeta som prostituerad redan som tonåring.

– Jag var väldigt fattig, och kom bara till fjärde klass. Min mamma blev sjuk och hade inte råd, säger hon.

Paola, 60, bor på Casa Xochiquetzal och arbetar fortfarande som prostituerad.

– Så länge som jag inte blir förbjuden från att arbeta kommer jag bara att fortsätta, säger hon.

– Hur länge jag kommer att fortsätta? Så länge jag kan, så länge gud låter mig, säger hon.

”Fejk-bröst och smink”

Paola berättar att hon började att arbeta som prostituerad som 13-åring.

– Jag fick sätta på mig fejk-bröst och använda mycket smink, säger hon.

– Jag tjänar inte lika mycket nu, jag skulle säga att det beror på min ålder, säger hon.

Lulu, 61, tar fortfarande emot kunder.

– De säger att det lättaste livet för en kvinna är att vara prostituerad. Men nej, det är inte så lätt, säger hon.

– Du får de goda sidorna och de dåliga sidorna. Och det påverkar dig och dödar dig på insidan, säger hon.

– Det är farligt. Jag gör det bara för att det är nödvändigt, annars skulle jag inte göra det, säger hon.

Rosalba, som är direktör för Casa Xochiquetzal, berättar om kvinnornas bakgrund.

– De flesta av dem såldes när de var små flickor, sju till elva år gamla. De såldes av sina egna föräldrar, säger hon.

– Många av dem började arbeta när de gifte sig, och deras egna makar tog dem till jobbet, säger Rosalba.

Paola berättar att kvinnorna på Casa Xochiquetzal har barn, men att barnen inte kommer och hälsar på dem.

– Vi har vuxna barn som inte kommer och hälsar på oss. Men hur som helst är vi allihopa mammor, säger hon.