Författaren Louise Boije af Gennäs fick sexnovell av akademiledamot

Erik Wiman

Författaren Louise Boije af Gennäs var smickrad över akademiledamotens intresse för hennes skrivande.

Tills han plötsligt skickade ett brev till henne, inspirerad av hennes roman ”Stjärnor utan svindel”.

– Det innehöll en porrnovell han skrivit till mig, som skildrar flera samlag mellan oss. Jag som trott att han såg mig som en yngre författarkollega blev reducerad till grov sexfantasi.

Louise Boije af Gennäs har följt kriget inom Svenska Akademien från sidan. Hon har sin egen historia om ofredande från en av de aderton, men har under åren tvekat att berätta – till nu.

– Jag har frågat mig varför jag inte gjorde något då, jag som har varit feminist i hela mitt liv. Hur kunde jag inte agera när jag fick ta emot den här skiten?

Det är snart 20 år sedan Louise och hennes man under en flygresa hamnade bredvid en av ledamöterna i Svenska Akademien. Louise upplevde honom som en vänlig äldre man som intresserade sig för hennes skrivande.

Under flygresan pratade de två om litteratur, men inte om sexskildringar eller erotiska texter.

– Jag blev smickrad av att en akademiledamot ville samtala med mig om mitt författarskap. Jag tyckte att han var som en snäll farbror.

Innan de skiljdes åt bestämde de sig för att skicka sina böcker till varandra. Louise skickade sin omtalade bok ”Stjärnor utan svindel”, en kärleksskildring mellan två kvinnor. Därefter skickade akademiledamoten en bok, men bifogade också en sexnovell han skrivit – om Louise.

”Erotisk fantasi”

I ett medföljande brev beskriver akademiledamoten texten som en erotisk fantasi han skrivit efter att ha läst ”Stjärnor utan svindel”. Han förutsätter i brevet att Louise inte kommer att ta illa upp.

Louise Boije af Gennäs låter Aftonbladet läsa texten, en två och en halv A4-sida lång och mycket grafisk beskrivning av flera samlag, skriven i jag- och du-form, utifrån mannens perspektiv.  Språket är minst sagt explicit och detaljerna många. Berättarrösten beskriver vad han ska göra med kvinnan.

Aftonbladet väljer att inte citera något avsnitt ur samlagsskildringarna, då den redaktionella bedömningen är att innehållet är alltför grovt för att vara publicerbart.

Texten avslutas: ”Du faller ner mot kudden och det låter precis som om du gråter. ’Gråter du?’ frågar jag. ’Nej, nej’, säger du och vänder dig om och ler mot mig, ’varför skulle jag gråta?’”

– När jag läste texten blev jag iskall, säger Louise Boije af Gennäs.

– Den kändes som ett övergrepp och akademiledamoten förvandlades från snäll farbror till pervers gubbe. Min självbild förändrades också: jag reducerades från författare till sexfantasi.

– Min avsikt med att skriva ”Stjärnor utan svindel”, en väldigt viktig roman för mig, var att berätta om lesbisk kärlek – inte inspirera äldre män att skriva sexskildringar. Tyvärr ser en del män lesbiska relationer just så: som en källa till inspiration för egna fantasier. Men det är inte vad man förväntar sig av en ledamot i Svenska Akademien.

”Kände hans hand på mitt lår”

Ett halvår senare träffade Louise Boije af Gennäs och hennes man ledamoten igen, den här gången på Dramaten.

– Vi hamnade bredvid honom på en premiär och så fort ridån gick upp kände jag hans hand på mitt lår. Jag borde ha ställt till en scen och skrikit åt honom att sluta, men i stället bytte jag bara plats med min man.

Louise Boije af Gennäs säger att hon tystade sig själv av hänsyn till skådespelare och regissör, trots att instinkten sa att hon borde reagera starkt.

– Precis som så många andra utsatta kvinnor har gjort, före och efter mig. I stunden blir man så chockad och handlingsförlamad.

Varför har du inte agerat tidigare?

– Dels fanns inte #metoo på den tiden, dels måste man förstå den skräck som Svenska Akademien har ingjutit i författarkollektivet. De sitter på så mycket makt, stipendier och prispengar. När andra författare skrivit saker som misshagat ledamöter har de i mejlväxling uttryckt att vederbörande ska ”krossas som en lus under tumnageln”, ”ja, krossa honom du – med min välsignelse”.

Varför väljer du att berätta nu?

– Efter #metoo tycker jag att det har varit väldigt mycket fokus på Kulturprofilen och ganska lite på akademiledamöternas eget ansvar och beteende. Man har till exempel haft en väldigt hård ton mot Sara Danius och Sara Stridsberg i media, och när Horace Engdahl gick ut och sa ”vi grabbar pratar inte om sex” ville jag lägga till: nej, men ni skriver uppenbarligen om det. För mig är den här sexnovellen Svenska Akademiens variant på att skicka en ”dick pic”. Jag undrar förstås om det finns fler kvinnor som liksom jag har blivit ofrivilliga mottagare utan att våga träda fram.

Aftonbladet har sökt den utpekade ledamoten under en tid för att han ska få ge sin version. Till slut återkommer han per mejl.

Han berättar om flygresan, och hur han och Louise Boije af Gennäs kom att tala om litteratur i ett samtal som var både intressant och berikande.

”Min avsikt var inte att kränka”

”Efter hemkomsten till Stockholm skrev jag en erotisk novell i jag/du form och sände den till Louise för att visa hur jag ansåg att erotik borde skildras litterärt. Min avsikt var förvisso inte att kränka Louise och jag är djupt bedrövad över att hon uppfattade mitt brev som en kränkning.”

Händelserna på Dramaten säger han sig endast ha ett vagt minne av.

”Om jag la min hand på Louises knä ville jag förmodligen uttrycka tacksamhet för att hon under flygresan velat lyssna till mitt prat.”

– Oj, vilken efterkonstruktion, säger Louise Boije af Gennäs.

– Det var knappast tacksamhet över ett samtal sex månader bakåt i tiden som fick honom att börja massera mitt lår. Nu tycker jag att det är hög tid för självrannsakan bland de kvarvarande ledamöterna inom Svenska Akademien.