Gör det otänkbara
Barack Obama gör det otänkbara.
Hoppar över Israel på sin första resa till Mellanöstern.
En rejäl knäpp på näsan åt Benjamin Netanyahu och en lika tydlig flirt med den muslimska världen.
Nästa kommer i dag.
Från universitet i Kairo håller han sitt emotsedda tal om hur USA:s politik för Mellanöstern ska se ut.
Att tala till muslimer världen över från ett arabland är en noga uttänkt försoningsgest. Ett sätt att försöka reparera George W Bushs misstag.
Kritikerna muttrar över att han valt en polisstat – de glömmer att det inte går att hitta en arabstat där mänskliga rättigheter respekteras.
Obama vill försöka få arabvärlden att sluta se USA som Israels obrottsligt lojala lakej. I stället en opartisk medlare i Palestinakonflikten.
Till viss del har han redan lyckats.
USA:s popularitet skjuter i höjden i arabvärlden.
Obama är ännu mer omtyckt.
USA har aldrig haft en president som väckt så stora förväntningar i arabvärlden. Redan det att hans far var muslim gynnar Obama. Han första intervju i tv-kanalen al-Arabia, beslutet att stänga fånglägret Guantanamo och hans tuffare attityd mot Israel har stärkt hans image.
Risken är att Obama inte klarar att infria förväntningarna. Vackra ord räcker inte. Han måste få fart på den paralyserade fredsprocessen som ska ge palestinierna en egen stat.
Obama markerar hårt att han ställer krav på Israel. Han höll Netanyahu på halster länge innan han fick en inbjudan till Ovala rummet. Palestiniernas ledare fick företräde.
Obama kräver ett stopp för allt nybyggande även i de bosättningar som redan existerar.
– En god väns uppgift är att vara uppriktig, sa presidenten före avresan till Kairo.
Netanyahu protesterar högljutt och hänvisar till hemliga avtal med Bush. Överlag är det sura miner i Tel Aviv.
I något läge blir Obama tvungen att sätta hårt mot hårt. Antingen slutar Israel bygga på palestinsk mark. Annars...
Är han beredd att göra det och därmed utmana den starka judiska lobbyn i USA?
I årtionden har USA varit Israels vän och försvarare i alla lägen. Att en amerikansk president skulle åka på sin jungfruresa till Mellanöstern utan att besöka Israel var omöjligt.
Nu gör Obama det otänkbara – men det handlar trots allt mer om symbolik än politikens hårda kärna.
Hur mycket längre vågar han gå?