Är en stor koalition räddningen?
Många svenskar vill att moderaterna och socialdemokraterna ska regera ihop efter valet.
Men erfarenheter från övriga Europa är inte odelat positiva.
Resultatet blir ofta att man hamnar ur askan i elden.
Faktum är att många i Tyskland ger GroKo, grosse koalition, mellan Merkels kristdemokrater och socialdemokratiska SPD, skulden för det högerextrema Alternativ för Tysklands framgångar i valet förra året där de fick 13 procent och för första gången kom in i Förbundsdagen.
Skälet att bilda en sådan regering i Sverige är precis som i Tyskland att utestänga pariastämplade extremistpartier från makten men ändå kunna styra landet.
Två gamla finansministrar, Kjell-Olof Feldt (s) och Anders Borg (m) tycker det är en bra idé liksom många svenskar som vill få slut på blockpolitiken.
När de två största partierna regerar ihop ger det en hyfsat stark regering, i Tyskland en mycket stark sådan. Men när högern och vänstern regerar ihop så försvinner också en levande och trovärdig opposition. Allting görs upp bakom stängda dörrar och besluten är mer eller mindre fattade när förslagen kommer till parlamentet.
En annan risk är att besvärliga frågor där de två stora inte kan enas sopas under mattan.
Lamslagen
Öppenheten mot väljarna blir ännu mindre än den redan är normalt.
Risken är att det ökar på människors misstänksamhet och förakt för politiker och för politiken.
Därmed kan det också öppna upp för extrempartier.
Ett tydligt exempel på det är Österrike där de konservativa och socialdemokraterna ofta delat på makten. Den koalition som satt fram till valet 2017 var så lamslagen av interna slitningar att den politiska beslutsprocessen avstannade nästan helt. Missnöjet med regeringen växte. Resultatet vid det efterföljande valet blev så stora framgångar för högerpopulistiska FPÖ att de nu sitter i regeringen.
En koalition mellan de två stora traditionella partierna kan på kort sikt framstå som en bekväm och bra lösning men kan på sikt leda till att landet hamnar ur askan i elden. I efterföljande val tröttnar väljarna på det superstabila och röstar fram extrempartier.
Avsevärda risker
En stor koalition är dessutom förenad med avsevärda risker för det parti som spelar andrafiolen.
SPD gick 2005 i koalition med segraren, kristdemokratiska CDU/CSU. I valet 2009 tappade man tio procent och hoppade av samarbetet. Istället gick liberala FDP i koalition med Merkel bara för att åka ur förbundsdagen under nästkommande val.
Vad drog socialdemokraterna för slutsats att detta?
Jo, man ingick i en ny koalition med Merkel 2013. Bara för att se samma mönster upprepas en gång till. Partiet tappade till bara 20,5 procent.
Under hela valrörelsen förra året och även efter valet lovade partiledaren Martin Schulz kategoriskt att SPD inte skulle regera ihop med kristdemokraterna igen.
Vägrade samtal
Så frågan var hur landet skulle regeras eftersom Tyskland inte har någon tradition av minoritetsregeringar och inte vill skaffa sig det heller. Merkel inledde förhandlingar med FDP och miljöpartiet. Men FDP hoppade av. Sannolikt av rädsla för att än en gång bli krossade av att samregera med Merkel.
SPD fortsatte vägra samtal men hamnade till slut i en ohållbar sits. Landet måste styras och Merkel kan varken tänka sig regera ihop med högerpopulisterna i Afd eller med det reformerade östtyska kommunistpartiet Die Linke. Då fanns det inga alternativ kvar.
Martin Schulz avgick som partiledare och medlemmarna röstade för att på nytt gå i koalition med Merkel trots att de vet att det sannolikt innebär att partiet decimeras ännu mer. Hela processen tog ungefär ett halvår.
Även om situationerna i Tyskland och Sverige inte är helt jämförbara så påminner läget i de båda länderna om varandra.
Undvika nyval
Extrempartier som ingen vill regera ihop med, en känsla av ansvar för att landet måste regeras. Två stora traditionella partier som utmanas av högerpopulister som flirtar med rasismen.
Nyval, eller extraval, är alltid ett alternativ men tätt inpå ett ordinarie val är risken uppenbar att resultatet blir nästan detsamma. Därför ville Tyskland till varje pris undvika nyval. En liknande inställning finns bland ledande partier i Sverige.
Så s+m kanske kan bli sant fallgroparna till trots. I många länder i Europa har alternativet varit att släppa in extremisterna i värmen.
Det här är Wolfgang Hansson