Vinnare – trots växande vrede

Wolfgang Hansson

Zuma är allt Mandela tog avstånd ifrån ANC riskerar moraliskt nederlag i valet

Den första ­varma applåden får president Jacob Zuma när han hyllar ­Nelson Mandela. Fram till dess är de 95 000 åhörarna rätt ­ointresserade av hans tal.

Zuma har förvaltat Mandelas arv på ett uselt sätt.

Vilket inte hindrar att ANC vinner valet i överlägsen stil.

Zuma är inte ens i närheten av Mandelas popularitet. Faktum är att han är direkt impopulär hos stora grupper av svarta.

Förklaringen kan samman­fattas i två ortsnamn: Nkandla och Marikana.

Nkandla är byn mitt ute på landsbygden i Kwazulu-Natal, provinsen där presidenten ­växte upp som barn och dit han tänker dra sig tillbaka när han inte ­längre är president, senast 2018.

För att säkerhetsanpassa ­huset, till vad som krävs för att skydda en före detta president, har Zuma spenderat 150 miljoner kronor på att renovera och ­uppgradera fastigheten. Skatte­betalarna har tvingats stå för ­nästan hela notan.

Vägrar ta notan

En parlaments­ledamot från oppositionspartiet Demo­cratic Alliance uttryckte vad många sydafrikaner känner när hon på ett valmöte attackerade Zuma.

– Hans kor är mer säkra än befolkningen som lever i Kwazulu-Natal, sa ­Lindiwe Muzibuko.

– Hans kycklingar ­lever i större lyx än de sydafrikaner som en gång valde Zuma. Han måste ­vara den enda person för vilken en swimmingpool, en ­amfiteater och en luftkonditioneringsanläggning, som kostar miljoner, är en del av säker­heten.

Trots att riksåklagaren kommit fram till att Zuma borde betala en stor del av renoveringen själv så vägrar han.

Skandalen har gjort presidenten till en driftkucku och en del ANC-supportrar ifrågasätter om de kan fortsätta rösta på partiet.

– Särskilt i storstädernas ­kåkstäder kommer Nkandla­skandalen att skada ANC, säger ­Georgina Alexander, forskare på Sydafrikas institut för ras­relationer.

Chockade av massakern

På ett dammigt fält ute på landsbygden i Sydafrikas gruvbälte hittar vi en annan förklaring till vreden mot Zuma. Här, nedan­för en stenkulle, sköts 34 strejkande gruvarbetare till döds av sydafrikansk polis i augusti 2012.

Ett antal vita kors står fort­farande i den torra jorden för att hedra de döda. Men många av dem har ramlat omkull.

Hos 24-årige Lungisari har den här dagen etsat sig fast i minnet som en obehaglig film. Han står vid ett av de fallna korsen och ­berättar vad som hände.

– Vi hade samlats till ett möte om hur vi skulle öka pressen på gruvbolaget att höja våra löner, säger han. Plötsligt började polisen skjuta urskillningslöst mot oss. Flera arbetare intill mig ­rasade ihop. Jag sprang bakåt.

Han visar med händerna en sicksack-väg mellan stenar och buskar.

Påmindes om massakern

För Sydafrika kom döds­skjutningarna som en chock. De påminde alla om Sharpville­massakern 1961 då den vita ­apartheidpolisen öppnade eld mot svarta som krävde sin frihet, en vattendelare i Sydafrikas ­historia. Den här gången var det svart polis som sköt mot sina ­egna.

Zuma insåg för sent den politiska sprängkraften i Marikanamassakern. Som högste politiske ansvarige ansåg många att ­Zuma tog polisens parti mot gruvarbetarna.

De anhöriga till de döda har fortfarande inte fått någon ersättning. Inte de skadade heller.

– Jag kommer aldrig mer att rösta på ANC, säger en frodig kvinna klädd i helvitt.

Hon bor i kåkstaden intill ­fältet där korsen står. Hennes man var en av dem som lyckades fly.

Kritiska - och hatiska

Zumas hantering av affären har lett till att många arbetare - som tidigare troget stödde ANC - i stället gått över till Julius ­Malemas parti EFF. Samme ­Malema som Zuma var med om att kasta ut ur partiet.

När vi går runt i förstaden ­Soweto utanför Johannesburg tar det inte lång tid att hitta människor som är kritiska eller rentav hatiska mot Zuma.

– För mig är han synonym med ordet korruption, säger 19-åriga Nosimphiwe som bor i ett plåtskjul målat i en oklar ljusblå ­nyans.

Den unga kvinnan har mer ­ammunition mot Zuma.

– Jag blir galen när jag tänker på hur mycket av våra pengar som han slösat på sitt hus när vi samtidigt är tvungna och bo så här, utan el och rinnande vatten.

Motsats till legenden

Även om ANC kommer att vinna även detta val stort så är det första gången det finns en högljudd opposition. En liten risk finns att partiet hamnar ­under 60 procent. I så fall ett stort moraliskt nederlag för ­Zuma.

I en helsidesannons för ANC i en sydafrikansk tidning häromdagen lyder texten under en bild av Nelson Mandela: ”Låt oss ­följa i hans fotspår”. Under upp­maningen finns en bild på Zuma.

Zuma har inte lytt den upp­maningen. Tvärtom står han för allt det som Mandela tog avstånd ifrån. Korruption, egenintresse, slöseri, övergrepp.

Därför är det kanske inte så märkligt att ANC, när partiet ska hålla sitt sista stora valmöte, ­försöker se till att bara de mest hängivna ANC-anhängarna kan ta sig till FNB-stadion utanför Soweto. Man vill till varje pris undvika att Zuma blir utbuad av publiken, som han blev i december under minnesceremonin för Nelson Mandela.

Trogna supportrar bussas in från hela Johannesburgs­området. De dansar och sjunger.

Talar oengagerat

Allt går bra när Zuma gör ­entré i stadion i en skinnjacka i ANC:s färger, svart, gult och grönt. Det är inga stående ovationer men väldigt långt från burop. Men när presidenten börjar tala märks hans totala oförmåga att nå publiken. Strax står hela sektioner tomma därför att folk har gått.

Zuma talar så oengagerat och blänger hela tiden ned i manusbunten på ett sätt som får en att undra om han ens läst talet i förväg.

Det är långt mellan de ­avmätta applåderna medan Zuma ­mässar och sätter siffror på allt ANC gjort. Men en siffra han inte ­nämner är de 30-35 procent sydafrikaner som i verkligheten är arbetslösa. Många har helt enkelt slutat söka jobb.

Oppositionen höjer rösten

För femte gången går Sydafrika till val sedan demokrati infördes 1994. ­Innan det styrde den vita minoriteten med hjälp av apartheid, rasåtskillnadssystemet.

Valdeltagandet brukar pendla ­mellan 70 och 80 procent av de som ­registrerat sig för att rösta. I år är cirka 25 miljoner människor som fyllt 18 år registrerade.

En vallokalsundersökning blir offentlig när vallokalerna stängts. Inga slut­resultat blir klara under valkvällen.

De tre största partierna enligt ­opinionsmätningar som gjorts före ­valet:

ANC, African National Congress. Det styrande regeringspartiet med ­president Jacob Zuma i spetsen. Har vunnit alla val sedan Sydafrika blev fritt. Allt under 60 procent av rösterna är ett stort nederlag.

DA, Democratic Alliance. Ett liberalt parti. Beräknas få omkring 25 procent av rösterna.

EFF, Economic Freedom Fighters. Ett parti till vänster om ANC. Ledaren, Julius Malema, sparkades ur ANC. Förmodas få runt 5 procent av rösterna.