Orangea revolutionens del två
Folket sov i nio år. Nu har de vaknat igen.
KIEV. Det går inte att stå på Självständighetstorget i Kiev och höra demonstranterna ropa sina slagord utan att jämföra med den Orangea revolutionen 2004.
Mycket är lika men mycket är också olika i det som utvecklats till Orangea revolutionens del två.
Precis som för snart tio år sedan riktas slagorden mot de sittande makthavarna. Den gången en auktoritär kvarleva från kommunisttiden som försökte fuska sig kvar vid makten. Protesterna tvingade fram ett nyval som oppositionen vann.
Då orange fanor i den isande vinden. Idag ukrainska och EU-flaggan.
Den gången fanns de två ansikten som personifierade revolten. Den koppärrige Viktor Justjenko som regimen försökte förgifta. Och den vackra Julia Tymosjenko i sina margaretaflätor.
Den här gången har revolutionen inget ansikte. Bortsett från boxaren Vitali Klitschko är de övriga två oppositionsledarna tämligen anonyma och okarismatiska.
Många jag träffar säger att Orangea revolutionen 2.0 är ännu mer spontan än den förra. Den här gången var det chock och avsky för polisens våld mot fredliga demonstranter som över en natt fick folk att i hundratusental åter inta Självständighetstorget. Det och en enorm besvikelse över att president Janukovitj inte skrev på vad som i förlängningen var tänkt att bli ett medlemskap i EU.
Ockuperad
Men i botten finns också en enorm besvikelse över att revolutionen 2004 inte ledde till större förändringar i landet. I det av oppositionen ockuperade stadshuset träffar jag Mykola Gryzhar, en affärsman som kört 600 kilometer för att vara med och protestera i Kiev. I natt ska vakta byggnaden ifall polisen försöker sig på en stormning.
– Jag stod på gatorna och demonstrerade då också. Den gången hade vi enorma förväntningar på att vi skulle få det bättre. Istället har det sakta men säkert gått bakåt på en rad områden.
Han letar efter orden på engelska medan människor bakom honom rotar i en stor hög med varma kläder som människor donerat.
– Vi är så oerhört trötta på Janukovitj och hans lögner. Vi är trötta på politikernas spel som bara går ut på att berika sig själva och behålla makten.
Kan inte vänta
För snart tio år sedan ville folket bryta med ett auktoritärt system som överlevt Sovjetunionen. Den här gången känner de att Ukraina än en gång är på väg att glida tillbaka i Rysslands grepp. Att korruption på alla nivåer äter upp deras land och möjligheten att förändra samhället.
– Våra ledare uppför sig nästan som i Vitryssland och det blir värre och värre.
Jag undrar varför folket inte kan vänta på nästa val 2015, Janukovitj är trots allt demokratiskt vald.
– Vi kan inte vänta till 2015. Då kommer folket inte at ha samma makt som i dag. Vinner vi inte den här gången är den Orangea revolutionen död.
2004 slutade de lyckligt i så motto att landet fick demokratiskt valda ledare. Men precis som de gamla började de snart käbbla inbördes. Makten blev viktigare än att åstadkomma verkliga förändringar.
I fängelse
Nu sitter Julia Tymosjenko i fängelse efter en politisk dom. Jusjtjenko kom inte in i parlamentet 2012.
2004 var Viktor Janukovitj förloraren. Han som vann fuskvalet. Så less blev folket på Orange revolutionens vinnare att de gav honom chansen att komma tillbaka 2010. Nu åker Janukovitj på statsbesök till Kina mitt i den brinnande krisen.
Hur det går den här gången är det för tidigt att säga. Allt står fortfarande och väger på en gungbräda som tippar än åt ena och än åt andra hållet.
Oppositionen misslyckades i går fälla regeringen med ett misstroendevotum. När jag går förbi parlamentet står polisbussarna på rad med motorerna på och kravallutrustade poliser i dem. När de kliver ut har de alla sina hjälmar med visir i händer. Med sina ben- och knäskydd ser de ut som hockeyspelare.
Än så länge vaktar de bara parlamentet eftersom premiärministern påstår sig ha hört rykten om att oppositionen tänker försöka ta över byggnaden. Men om ordern kommer behöver de bara rulla ner för backen och svänga vänster så kan de rensa torget.
Dit är det bara några hundra meter.