Vladimir, 24, var inlåst på flygplatsen i fyra månader
Publicerad 2023-07-11
När Vladimir Maraktajev blev inkallad till kriget bestämde han sig för att fly Ryssland.
Hans flykt ledde till fyra månader på en flygplats i Sydkorea.
– Alla frågade om det är som i den där filmen med Tom Hanks, säger Vladimir Maraktajev till Aftonbladet.
Den 24-årige Vladimir Maraktajev kommer från Burjatien – en av Rysslands fattigaste regioner. I Burjatien har ett oproportionerligt stort antal män mobiliserats och stupat i kriget i Ukraina, jämfört med andra ryska regionerna, enligt organisationen Free Buryatia Foundation, en organisation som uppmärksammar hur ryska armén rekryterar etniska minoriteter till kriget.
I september förra året utlyste Rysslands president Vladimir Putin en ”partiell” mobilisering. Två dagar senare fick ryske Vladimir Maraktajev ett brev med en inkallelse till kriget i Ukraina.
Flydde för att slippa strida
Vladimir har från början varit emot Rysslands invasion av Ukraina och försökte avstå från att läsa nyheter. När han fick brevet började det kännas på riktigt – han ville inte strida.
– Jag packade min ryggsäck och drog direkt, säger Vladimir till Aftonbladet.
Burjatien ligger i södra Sibirien och gränsar till Mongoliet. Det är dit Vladimir åkte buss först.
– Allt kändes surrealistiskt, som att det inte är mitt liv, som att det inte handlar om mig, säger han.
Från Mongoliet flög Vladimir till Filippinerna och sedan till Sydkorea.
– Mongoliet kändes för nära Ryssland, jag kände mig inte trygg.
Stoppad av Sydkorea
När han landade på Incheons internationella flygplats släpptes han inte in i landet. Då sökte Vladimir politisk asyl och fick bo med andra asylsökande på flygplatsen. De fick vistas i en korridor där det fanns bord, skåp, toalett, dusch och tre sovrum med våningssängar.
En vecka senare fick Vladimir avslag på sin asylansökan. Kravet från handläggarna var att boka eller köpa en flygbiljett från Sydkorea.
– Jag bokade flyg till Mongoliet, men så fort jag fick tillbaka mitt pass och blev insläppt i transitområdet avbokade jag det, säger Vladimir.
Samtidigt ringde han FN:s flyktingorgan och bad om hjälp. FN ordnade gratis försvarsadvokater i Sydkorea som skulle hjälpa till att överklaga beslutet.
– Så började mitt liv på flygplatsen.
Det finns olika regler för hur länge man får vistas i transitområdet. På Incheons flygplats får transitpassagerare befinna sig upp till 24 timmar.
Vladimir bodde på Incheons internationella flygplats i fyra månader.
– Personalen gick då och då fram till mig och sa att jag måste lämna transitområdet. Jag svarade att jag inte längre är en transitpassagerare utan jag är asylsökande och får befinna mig i transitområdet hur länge jag vill.
På Incheons flygplats fanns det ett speciellt rum med madrasser och filtar, för sådana som Vladimir. Totalt var de runt tio personer, bland andra fyra ryssar som också flydde mobiliseringen. Ingen stannade lika länge som Vladimir.
– Det var som att leva i filmen ”Måndag hela veckan”. Jag gick runt, pratade med människor och berättade min story. Alla frågade “aha, är det som i den där filmen med Tom Hanks?”
Likt Viktor Navorski i Tom Hanks-filmen ”The Terminal” reste Vladimir från ett östeuropeiskt land till New York när kriget bröt ut. Både Navorski och Vladimir fastnade på flygplatsen och bodde i transitområdet i flera månader.
Livet på flygplatsen
– Ibland tog vi bagagevagnar och spelade “hit and run”. Vi spelade kort, och satt med mobilerna. För det mesta hade vi inget annat att göra än att vänta på det okända, berättar Vladimir.
Tvätta kläder fick de göra i handfatet.
Varje morgon började med en apelsinjuice och en bulle som personalen serverade till de som bodde i transitområdet. Klockan tolv fick de lunch: en sallad, kyckling med ris och en morotskaka.
Osäker framtid
Fyra månader senare flög Vladimir till Mexico, utan att få något beslut på sin överklagan. Det kom fram att han skulle leva i fyra till sex månader på ett asylboende som befann sig femton minuter från flygplatsen – utan någon möjlighet att komma ut i landet.
– Det lovades en säng, ett eget rum och en dator, men jag orkade inte vara inlåst ett halvår till.
Nu befinner han sig i USA. Än så länge tänker han inte återvända till Ryssland.
– Kanske blir jag inkallad igen, kanske inte. Kanske blir jag förföljd, kanske lämnar de mig i fred. Jag vet inte vad man kan förvänta sig. Det finns flera alternativ men jag vill inte chansa.