Vill "dammsuga" Östersjön på metaller

Ett företag står i startgroparna för att suga upp klumpar från Östersjöns botten i jakten på metaller till den gröna omställningen.

Men det finns farhågor – såsom störda smådjur, rubbade kretslopp och ökade utsläpp.

– Det finns ett akut behov av att veta mer om hur miljön påverkas, säger marinbiolog Francisco Nascimento.

Klockan är ett på natten och mörkret ligger tätt över Bottenviken. Forskarna ombord på fartyget Gothia börjar bli kallsvettiga; trots försök med flera olika instrument får de inte upp några prover från havsbotten.

Botten är nämligen helt täckt med hårda klumpar. När inte ens det smalaste instrumentet når ner stiger nervositeten.

– Då var vi rejält svettiga, berättar marinbiologen Francisco Nascimento senare.

Klumparna är egentligen orsaken till forskarnas expedition, och de är hett eftertraktade. De innehåller järn, mangan och sällsynta metaller som behövs i allt från elbilsbatterier till vindkraftverk och solceller – och därmed ses som nycklar i den gröna omställningen. Det finns även ett stort behov av att utvinna mer av dem i Europa för att minska beroendet av bland annat Kina.

Viktiga kretslopp

Det svenska företaget Scandinavian ocean minerals står i startgroparna att göra något helt nytt: Att ”dammsuga” Östersjöns botten för att få upp klumparna, eller nodulerna som de kallas. Företaget har fått undersökningstillstånd för två områden i Bottenviken utanför Skellefteå som visat sig särskilt rika på noduler.

Men det finns ett krux: Ingen vet hur utvinningen påverkar miljön. Till exempel mikroorganismerna på havsbotten – som kan tyckas obetydliga – men som styr kretsloppen av kol och kväve vilka i sin tur gör att ”hela havet fungerar” som Francisco Nascimento, som är forskare vid Stockholms universitet, uttrycker det.

En annan farhåga är att utvinningen kan öka utsläppen av växthusgaser från havsbotten. Liksom att miljögifter i sedimenten ska virvla upp och spridas.

Kartlägga djurliv

Några dagar efter den svettiga expeditionen står Francisco Nascimento på sitt labb på Stockholms universitet och väger en hög brunsvarta klumpar i handen. Till slut hittade forskarna en plätt som gick att provta, och i ett kylrum står nu långa rör med utsnitt av Östersjöns botten.

Det skvätter ut havsvatten kring Francisco Nascimentos fötter när han lyfter upp ett rör.

– Man måste veta mer innan man sätter i gång och bryter metallerna. I dag finns för lite kunskap för att bedöma effekterna, säger han.

Med hjälp av proverna ska forskarna kartlägga mångfalden av smådjur, mikroorganismer, syre- och salthalt och annat som påverkar kretsloppen i Östersjön. I vår ska de göra en ny vända med fartyget och röra om på havsbotten för att simulera ”dammsugningen” av noduler, och undersöka effekterna.

– Frågan är inte om utvinningen skulle orsaka en störning i havet. Utan hur stor den blir, och hur snabbt återhämtningen går, säger Nascimento.

Francisco Nascimento förklarar att han som marinbiolog helst inte vill att man stör havsbotten och dess ekosystem alls. Men att det kanske visar sig vara ”det minst dåliga alternativet” med tanke på hur akut klimatkrisen är.

– Mineralerna behövs för den gröna omställningen och frågan är vad som är det minst dåliga sättet att få tag på dem.

Kan läcka metall?

En farhåga, enligt företaget, är att klumparna börjar lösas upp i takt med att Östersjön försuras. När pH-nivåerna sjunker skulle fosfor och metaller kunna frisläppas.

– Det vet vi inte utan är något vi ska undersöka. Vi ska se hur mycket metaller som kommer ut och om det handlar om toxiska nivåer för livet i vattnet, säger Francisco Nascimento.

Kanske är miljöpåverkan också mindre om metallerna utvinns från havsbotten där de tas upp en enda gång, i stället för från gruvor på land där miljöpåverkan troligen sker under längre tid, resonerar Nascimento.

Å andra sidan, påpekar han, så skulle utvinningen göras i några av de mest orörda delarna av den hårt utsatta Östersjön, med ovanligt friska bottnar. Ska människan dit och störa även där?

– Det är ingen lätt fråga.