”Han hade inga vänner”
Uppdaterad 2016-07-24 | Publicerad 2016-07-23
I föräldrahemmet på Daucher Strasse planerade 18-årige Ali David Sonboly för massakern. Grannarna är i dag chockade över att den så artiga men ensamma pojken kunde begå ett så brutalt brott.
– Jag såg aldrig att han umgicks med några vänner. Inte en enda gång såg jag honom med en vän, säger Ali Sediq, granne.
I ett av de bättre hyreshusen på Daucher Strasse i stadsdelen Maxvorstadt bodde Ali David Sonboly med sina föräldrar och en yngre bror.
Grannarna beskriver 18-årige Ali som en artig pojke som alltid hälsade. Grannen, 28-årige Ali Sediq, bodde vägg i vägg med famljen och han tycker att pojken verkade normal. Därför blev han helt ifrån sig när han insåg vem som som låg bakom massakern.
– När man sa att det var han och så tänkte jag att det inte kan vara möjligt. Jag känner den familjen väldigt bra och det kan inte vara de, säger Ali Sediq.
Syntes aldrig med vänner
En sak var lite egendomligt med 18-åringen – Ali såg honom aldrig med vänner. Han var antingen ensam eller med sin pappa.
– Han var en verkligt lugn pojke. Jag såg honom aldrig med några vänner. Inte en enda gång. Däremot brukade hans lillebror umgås med min son. De spelade fotboll ihop.
Grannen målar upp en bild av en helt vanlig men hårt arbetande familj. Pappan var taxichaufför och arbetade i princip varje dag. Medan mamman jobbade på ett köpcentrum. Ali drog sitt strå till stacken genom att dela ut tidningar.
– Det var en bra pojke. Han gick alltid omkring med tidningar i en vagn. Han delade ut Hallo München.
”En helt vanlig pojke”
I källaren på hyreshuset står en tom tidningsvagn.
– Det var den han brukade använda, säger en grannpojke som vill vara anonym.
Även han säger att Ali inte verkade ha några vänner.
– Jag såg aldrig honom med någon. Det var lite konstigt
Pojken visar oss runt i huset. På femte våningen finns familjens lägenhet. Det finns ingen polisavspärrning och inget tyder på att något brottsligt har ägt rum innanför dörren.
– Jag har väldigt svårt att förstå det här. För mig var han en helt vanlig pojke. Han hälsade alltid när man mötte honom, säger en kvinna vars son gick i samma klass som Ali.