Europa riskerar att få en ny järnridå
Forna östblocket tar emot minst flyktingar
Berlinmuren revs för över 25 år sedan.
Nu är en ny järnridå på väg att växa upp mellan västra och östra Europa.
En som hotar att splittra EU och göra slut på den fria rörligheten.
Tittar man på en lista över hur många flyktingar olika EU-länder tar emot framträder snabbt ett visst mönster.
Högt upp på listan ligger gränsländerna Italien, Grekland och Ungern liksom en del stater i Nordeuropa som Tyskland och Sverige.
Sämst i klassen är länderna i det forna östblocket. De som under det kalla kriget fungerade som satellitstater till Sovjetunionen. Det var dessa länder som Berlinmuren skiljde från det fria och mestadels demokratiska Västeuropa.
De sex länder som under 2014 tog emot minst flyktingar var:
Estland 155, Slovakien 330, Slovenien 385, Litauen och Portugal 440 och Kroatien 450.
Fem av sex länder från det gamla östblocket. Även med hänsyn till befolkningsmängd ligger de i botten.
Länderna i östblocket var mycket ivriga att komma med i EU för att få en genväg till ökat välstånd och minska risken att åter hamna under Rysslands tumme.
Kommunistiskt förtryck
De har tagit för sig av EU:s positiva sidor. De har kunnat lyfta stora pengar ur EU:s utvecklingsfonder. Enskilda medborgare har kunnat ta del av västländernas bidragssystem. Tiotusentals östeuropéer arbetar eller har jobbat i EU-länder i väst där lönerna är högre.
Men när det gäller att vara med och lösa den alltmer akuta flyktingfrågan har det forna östblocket varit mycket ovilliga att hjälpa till. Detta trots att många av ländernas egna medborgare flydde under åren av kommunistiskt förtryck.
Ungern har visserligen tagit emot ett stort antal flyktingar men gör ingen hemlighet av att man inte vill ha dem. Av 42 777 som sökte asyl förra året har hittills bara 544 fått skydd. Inte så konstigt att alla som kan försöker resa vidare till något annat land där chansen att få stanna är större.
Detsamma gäller övriga östländer. Deras attraktivitet bland flyktingarna är mycket låg och viljan att ta emot ännu lägre.
Hårt pressade av EU-kommissionen gick östländerna i somras med på att ta emot ett begränsat antal flyktingar. Slovakien sa ja till 200 men bara om de var kristna. Motiveringen var att det inte finns några moskéer i landet.
Tvärnej
Nu ökar pressen på dem igen. Den 14 september håller EU ett extrainsatt toppmöte där tvingande flyktingkvoter ska diskuteras.
Därför träffas i dag fyra av premiärministrarna för de forna öststaterna för att lägga upp en strategi för att möta kraven från Merkel, Hollande och andra västliga EU-ledare. Grundinställningen är ett tvärnej till bindande kvoter.
Förra veckan sa Merkel att den fria rörligheten i Europa hotas om inte flyktingskrisen får en lösning. Ett inlindat hot mot det forna östblocket för vars medborgare möjligheten att arbeta i Västeuropa varit en av de stora vinsterna med EU-medlemskapet.
Ungerns premiärminister Viktor Orban är den mest högljudde motståndaren till att ta emot flyktingar. Hans senaste argument är att dagens flyktingström bara är en början.
– Nästa år kan vi prata om miljoner, hävdade han i ett radiotal. Plötsligt kan vi vara en minoritet på vår egen kontinent.
Smita undan
Samarbetet mellan EU:s 28 medlemsländer har de senaste åren utsatts för hårda påfrestningar. Bråken om hur mycket hjälp Grekland ska få och hur EU skulle besvara Rysslands aggression i Ukraina splittrade medlemsländerna. Men i flyktingkrisen är oenigheten ännu djupare och känslosvallet högre. Därmed är också risken större för att bråket om flyktingarna ska få allvarliga konsekvenser för EU:s sammanhållning.
I sanningens namn ska sägas att det forna östblocket inte är ensamma om att försöka smita undan ansvar för flyktingkrisen. Även vissa länder i Västeuropa är negativa. Finland tog emot betydligt färre flyktingar än både Bulgarien och Polen. Detsamma gäller Irland och Portugal.
Men den öppna anti-flyktingretoriken kommer nästan bara från det som brukade vara östsidan av järnridån. Den vill vi helst slippa se resas igen.
Hjälp, vad händer? Vi förklarar