”Ingen ska behöva avsluta sina dagar på det här sättet”

Den 14 juni tog Eevas mamma Raija sitt sista andetag.

Hon blev 84 år.

– Vi hade en plan att när pandemin var över skulle vi fira riktigt ordentligt på en fin restaurang. Men det blev inte så, berättar Eeva.

Den sista tiden vakade Eeva Esko vid sin mamma Raijas sida på sjukhuset i Stockholm, dit hon inkommit två dagar tidigare i juni i år.

Det hela började med att modern blev snuvig.

Eeva berättar att mamman under den sista veckan testades tre gånger för covid-19 på boendet där hon bodde, men att samtliga provsvar var negativa.

Men för att vara på säkra sidan lät man henne åka in till sjukhus.

”Hon sa, vi ses snart”

Raija, som det senaste året tampats med upprepade lunginflammationer, stroke och halvsidesförlamning, var trots sin krämpor fortfarande oerhört positiv enligt dottern.

– Det är helt ofattbart hur hon kunde fortsätta hålla uppe humöret, trots allt hon varit med om det senaste året, berättar Eeva.

– När hon åkte in vinkade hon till personalen och sa: Vi ses snart.

Väl på sjukhuset togs ett nytt test som konstaterade att modern var smittad av covid-19 samt hade en bakterieinfektion.

– Detta var på lördagen och ett dygn senare fanns hon inte mer.

Hann inte fram

Eeva berättar att hon fanns vid moderns sida den sista tiden, iklädd förkläde och ansiktsmask.

– Jag hade varit på sjukhuset hela söndagen och åkte hem för att sova några timmar. Precis när jag kommit hem sa läkaren att jag borde komma tillbaka eftersom mamma inte hade lång tid kvar.

Eeva satte sig direkt i bilen, men ett vägarbete försenade bilresan och när hon kom fram hade modern redan somnat in.

– Mamma var fortfarande varm. Men hon fanns inte mer.

Bodde i ett fängelse

Under våren hade kontakten med Raija varit mycket begränsad på grund av besöksförbudet på landets äldreboenden.

– Det var en vår kantad av stress, oro och rädsla både för oss och mamma. Under en veckas tid i april dog tre av sju grannar på mammas avdelning. Hon var verkligen livrädd och det kändes som om hon bodde i ett fängelse, berättar Eeva och fortsätter:

I efterhand frågar sig Eeva om det var covid-19 eller den pågående bakterieinfektionen som gjorde att modern dog.

– Det går ju inte att säga, men det finns ju 90-åringar som har överlevt detta. Så här i efterhand känns det lite som att de dömt ut henne på förhand på grund av hennes sjukdomsbild. Men det är svårt som anhörig att föra någon annans talan när en inte kan vara på plats som vanligt på grund av smittorisken, säger Eeva, som själv i efterhand konstaterades ha antikroppar mot covid-19.

Sorgen efteråt beskriver hon som ett stort tomrum.

– Det är ingen tröst, men vi är nu en del i en ofantlig, kollektiv sorg med tusentals anhöriga till äldre som har ryckts ifrån oss på grund av den här pandemin. Ingen människa ska behöva avsluta sina dagar på det här sättet.