Åt sina vänner – ”det var motbjudande”
Uppdaterad 2012-10-14 | Publicerad 2012-10-13
För 40 år sedan störtade det uruguayiska planet i Anderna.
Nu berättar överlevaren Roberto Canessa hur det var att äta av sina döda kompisar.
– Min värdighet var på golvet, att behöva ta en del av min vän och äta den för att överleva, säger han till The Sun.
Minnena från de över två månaderna i Anderna har följt med Roberto Canessa hela livet. Efter 62 dagar kring det kraschade planet var utsikterna för de 16 överlevarna allt annat än ljusa. De satt fast 3 600 meter över havet i svår bergsterräng och sökarbetet var avblåst – samtliga passagerare förmodades vara döda. Och två månader efter kraschen hade deras familjer förlorat allt hopp.
Efter tio dagars vandring till fots i de karga bergen blev Roberto Canessa och hans vän räddade. Det hade då gått över tre månader sedan kraschen.
”Motbjudande”
Under den tid som de var i de kalla, karga bergen, på nätterna kan det bli nedåt 40 minusgrader. Och de av svält. För att överleva var de tvungna att äta av sina vänner.
– Vi visste att sökandet blåsts av. Det enda vi kunde göra var att köpa oss tid, säger Roberto Canessa till The Sun.
Roberto, som i dag är 59 år, berättar hur det var:
– Det var vår källa till proteiner och fett – och det var det enda vi hade. Men det var motbjudande. Med tanke på vårt civiliserade samhälle som vi lever i var det ett vidrigt beslut. Jag kände mig väldigt, väldigt förödmjukad.
Köpte sig tid
Hans tankar var hos sin mor och han kämpade för att få återse henne igen. Och det enda de kunde göra för att överleva var genom att köpa sig tid genom att äta av sina vänner.
– När man är i säkerhet i ett civiliserat samhälle kan man inte tänka sig hur det är att vara i den situationen vi var i. Vi frös och vi kände kylan ända in till benen.
Men det var inte bara genom att de tvingades äta av sina vänner som gjorde att de klarade sig, utan det var den laganda som fanns i rugbylaget, menar Roberto.
– Vi överlevde och kunde gå ut i bergen tack vare vårt lagarbete.