Reepalu: Medias bild av Malmö är orättvis

Oisín Cantwell

helskärm

MALMÖ. Rikspolischefen sa si, kommunpampen sa så och den medelålders publiken applåderade artigt.

Då "Gangsterstaden Malmö" debatterades i kväll var allt som vanligt: fint folk pratade bekymrat med varandra om varför underklassen uppför sig som den gör.

Vissa kommer hävda att panelen var indoktrinerad med politisk korrekthet och inte vågade säga sanningen om mordvågen i Malmö, nämligen att den är resultatet av "den okontrollerade massinvandringen".

Sanningen är att studieförbundet som arrangerade diskussionen hade den goda smaken att bjuda in medverkande som faktiskt vet vad de talar om och som förstår orsakerna till att Malmö i dag ser ut som det gör.

Aulan, som en av storbankerna lånat ut, var fylld till sista plats av en åldrad och städad publik som trotsat den skånska vårkylan för att lyssna på diskussionen.

Uppe på scenen satt rikspolischef Bengt Svensson, Skånes länspolismästare Eva Årestad Radner, Malmös starke man Ilmar Reepalu och journalisten Joakim Palmkvist, författare till boken "Maffiakrig".

Varför framstår Malmö som en avlägsen by i Colombia i tidningar, radio och tv? ville moderatorn, journalisten Lars Mogensen, inledningsvis veta.

Kommunpampen och länspolismästaren protesterade och slängde in statistik som visade att Stockholm har fler mord per 100 000 invånare än Malmö och att brottsligheten i Skåne ökar långsammare än för riket i stort.

Mycket var i vanlig ordning journalisternas fel, inte minst de dumma kvällstidningarna som frossar i mord och spektakulära rån och skrämmer upp hederligt folk.

– Bilden av Malmö är orättvis. Situationen är svår, men media gör det sannerligen inte bättre, suckade Reepalu.

Nåväl. Kommunstyrelsens ordförande ägnade sig även åt klädsam självkritik. Hela samhället har misslyckats. Skolan måste bli bättre på att fånga upp problembarnen. Och vapenlagarna måste skärpas. Se på Danmark! Där tar de i.

Övriga medverkande nickade instämmande och inflikade saker i stil med att vi alla har en skyldighet, normer måste upprätthållas, människor måste våga lägga sig i, säga ifrån och sluta anlita svarta tjänster.

Rikspolischefen sa någonting om Malmös närhet till kontinenten och den kontinentala brottsligheten och lovade att Skåne ska få fler poliser, permanenta tjänster, andra poliser än de 130 som lånats in från övriga Sverige.

Länspolismästaren ryckte glatt upp sig och påpekade att fyra av de åtta gangstermorden som drabbat Malmö sedan förra sommaren var på väg att klaras upp.

Vad mer? Rättsamhället måste agera snabbare. Skattemedel måste föras över till barnomsorg och skola. Ungdomsarbetslösheten måste ner. De som kommer ut från kåken måste erbjudas bostad och jobb.

Och det måste bli slut på romantiseringen av den kriminella livsstilen. Det är misslyckade människor som lever torftiga liv, hur många lyxbilar och guldkedjor de än kan tänkas ha.

Och inte handlade brottsligheten om etnicitet. Ungar som växer upp i skitområden och som har kriminella föräldrar blir själva brottslingar. Inte ens kommunpolitikern från Sverigedemokraterna som satt längst bak invände.

Sedan var det dags för väluppfostrade publikfrågor och innan någon visste ordet av var det kunniga och välmenande mötet över och folk tog sig hem till sina bostadsrätter och villor.

Givetvis hade inte en enda vilsen ung man från Rosengård sökt sig till debatten.