”Man vill pussa på dem allihop”

Pia Johansson är en kvinna med ruter i. Norrländskan har blivit en älskad av svenskarna både genom sina många teater-, film- och tv-roller, men även som komisk deltagare i ”Parlamentet”. I våras blev hon hyllad för sin roll som Petra von Kant i Stadsteaterns uppsättning och nu spelar hon bitchig fru i Vem är rädd för Virginia Woolf. Det är klart att vi ville låta henne guida oss runt på stan!

Du har en helt ledig dag - hur tillbringar du den på bästa sätt?

- Hemma. Som i dag, då jag bara gått runt och pulat och pysslat med julkrubban. Snart ska jag gå och köpa en julgran. Om jag är helt ledig försöker jag hålla mig hemmavid på Söder. Annars är jag en citymänniska, jag uppskattar verkligen City. Det är inte alls läskigt, som många påstår, utan snarare en trygg och varm plats för mig - speciellt Sergels torg . Nu har de ju byggt om och det har blivit så ljust och trevligt med den inglasade Gallerian. Sedan är det alltid någon galning som står och underhåller med konstig musik, eller någon pingstpastor, eller en demonstration. Det är liv och rörelse och olika sorters människor, det gillar jag! Just nu är det en hysterisk julkmarknad, där man kan köpa turkiska korvar, väskor från Polen och annat konstigt. Dessutom ligger ju Kulturhuset där, och varje sommar badar ungdomarna i bassängen. Det känns hemma för mig, hårt och mjukt blandat liksom, med teatern mitt i. Och så alla dessa folk som står och hänger nere på Plattan. De här söta utklädda ungdomarna, de som ser ut som små dockor – vad är det de kallas? Ja, söta är de i alla fall. Och de svartklädda som hänger vid trappan där, och ser så ensamma och övergivna ut. Man vill bara pussa på dem allihop.

Var går du helst om du inte orkar laga middag?

- Bistro Süd gick jag gärna till förut, de hade helt underbar mat! Nu har de ju bytt ägare till personerna som äger PA & Co, och nja.. jag vet inte. Men det finns ju en massa andra småkrogar där runt omkring, pizzerior, Happy India ? Rival är väldigt trevligt, dit går jag ofta och fikar. Sedan har vi ju hela Götgatan. Jag brukar ofta äta på Bakfickan på vägen hem från jobbet. Där kan man sitta helt osminkad och nyduschad, lite avslappnat runt baren sådär, och äta god husmanskost. Jag äter ofta ute.

Någon favorit bland de lyxigare krogarna?

- Oh ja, den här nya vid Nationalmuseum – jaha, Matias Dahlgren , heter den det? Jag har inte ätit i restaurangen än, men vi slank in på baravdelningen en kväll och det var fruktansvärt gott. Jag åt en chokladefterrätt som jag fortfarande får rysningar när jag tänker på. Cadierbaren där i kvarteret är också jättemysig, alldeles utmärkt att börja på om man är ett gäng som ska gå någonstans sen. Där är det dessutom väldigt sköna stolar att sitta i.

Vilken är din favoritstadsdel?

- Jag flyter runt rätt mycket, men Djurgården är min oas på ett sätt – jag tar ju bara båten över från Slussen. Djurgården är helt underbart för rekreation. Jag är ju från Norrland så jag kan få sådan akut abstinens efter natur och skogsdoft, och då flyr jag till Djurgården. Nackareservatet är också fint, det är inte så många som känner till det. Där finns det en fantastisk källsjö, där man kan få se DiLeva om man har tur. Jag var där ute och simmade i somras, då jag plötsligt hör över vattnet ”Jaaa, här får man verkligen kontakt med universum”. ”Vad är det här?”, tänkte jag. Och då var det DiLeva som också var där ute och badade! Sedan stod han där i sin kaftan vid källan, som en sorts Jesusfigur ovanför sjön? Nackareservatet är ett bra sommartips, med härligt vatten.

Vilken låt får upp dig på dansgolvet?

- Nu kommer jag inte på någon exakt låt, men trummor! Jag måste ha levt något trumliv i ett tidigare liv, för jag går igång på bra trummor, då vill min kropp dansa. Jag började faktiskt ta lektioner i trummor av Beje en gång, en jazzmusiker som är ihop med Ann Petrén. Vi satt där i hans tvättstuga och jag hade en trumbok från 60-talet där det stod att man skulle trumma liksom ”ta take take ta”. Vad som blev av det? Nja, det blev väl inte så mycket mer, haha.

Var går du ut för att dansa då?

- Jag går nog inte ut för att dansa så ofta, vi går mer ut och äter mat eller tar en öl efter jobbet. När jag flyttade hit som 16-åring, försökte jag mig på att gå ut och dansa, för det var ju så man umgicks uppe i norr. Jag hade precis flyttat hit och letade blåögt upp något ställe med dansorkester, som visade sig vara Göta Källare . Jag vet inte hur det är där i dag, men då var det ett unket hak med övermogen ungdom och ingenting för en 16-åring. Jag förstod ingenting. Var höll alla stockholmare hus? Var var alla häftiga diskotek? Men nu på senare år har jag även varit på det där salsastället, La Cucaracha . Där dansade jag med en duktig kuban – de har ju rytmen i kroppen, du vet! – och det slutade med att jag fick ett sugmärke på halsen. Mitt i dansen så känner jag att det började sticka på halsen och tänkte ”Vad tusan är det där?!” och då var det han som sugit sig fast. Då fick det vara slut på den dansen och sedan kom jag hem med värsta köttsåret.

Var i Stockholm är det minst chans att stöta på dig?

- Östermalm, där händer det inte så mycket kvällarna. Jag tycker att det känns läskigare där än i City, för där är det så dött.

Om du fick 10.000 kr att spendera i valfri butik, vilken skulle du då välja?

- 10.000 kronor kommer man inte långt på... Jag skulle nog gå till saluhallen på Söder och handla inför julen. Det skulle väl behöva avsättas några tusenlappar till Systemet också, där jag skulle handla champagne att bjuda alla mina vänner på. Åh, vad trevligt vi skulle ha det!

Om du fick umgås en dag med valfri kändis, vem skulle det vara och vad skulle ni göra?

- Catherine Hepburn. Vi skulle prata om Spencer Tracy och vad som egentligen hände mellan dem. Spencer Tracy var ju katolik, så de kunde inte gifta sig, och hade därför något sorts olyckligt förhållande. Jag är ju själv katolik, så ämnet intresserar mig. Sedan skulle hon få ge mig skådespelartips, och vi hänga runt lite på stan. Jag tror hon skulle gilla Stockholm, hon är nog en citygirl som jag.

Om du fick resa ett monument över någon från Stockholm, vem skulle det vara och var skulle det stå?

- Gunn Wållgren, denna fantastiska skådis som gjorde en av sina sista roller i ”Fanny och Alexander”. Hon är en av mina stora idoler tillsammans med Margareta Krook. Gun var en känslig person, så hon skulle nog få stå inte så långt ifrån de där svartklädda ungdomarna vid trappan på Plattan . Hennes ansikte skulle ingjuta lite hopp och tröst i deras små själar.

Isabel Mohammar

Allt om Stockholm

2008-12-17

Vem är rädd för Virginia Woolf?