Här äter de Marias häst

Lejonen på Kolmården matas – med ridhästar

Kolmården Afrodite, 15, får en sista kärleksfull kram av ägaren Maria Lindgren.

Sedan avlivas den slitna hopphästen av veterinären på Kolmården.

Och blir mat åt djurparkens lejon.

I elva år var stoet Afrodite, 15, en kär vän och tävlingskamrat. Men när bakbenen bara blev sämre och hältan inte gick över fann ägaren Maria Lindgren ingen utväg. Stoet skulle avlivas.

– Det var ett svårt beslut att fatta, men har man djur så vet man att för eller senare så kommer den här dagen. De lever inte lika länge som vi, säger Maria Lindgren.

Hon gjorde som ett hundratal andra hästägare det senaste året och ringde Kolmården för att få en tid för avlivning.

– Det är skönt att vara med och få veta hur det går till. Här finns det proffsiga veterinärer och allt går lugnt till, säger Maria Lindgren.

Veterinärerna på Kolmården har sedan ett drygt år tillbaka tillstånd från Jordbruksverket att slakta hästar. Köttet får de använda för att utfodra lejon och andra rovdjur i Safariparken.

Tidigare fick de sitt kött från nödslaktade kor, men när det kom nya EU-regler för några år sedan förbjöds den hanteringen. Under en tid fick de i stället köpa fryst och styckat kött men det blev en dyr kompromiss.

Lugnande spruta

– Lejon är flockdjur och äter tillsammans, därför behövs stora kroppsdelar eller hela djur. Då äter de ihop utan att bråka, säger Bengt Ole Röken chefsveterinär på djurparken.

Denna morgon står han på gårdstunet utanför lejonhuset och förbereder en lugnande spruta. I Maria Lindgrens hästtransport står Afrodite och äter hö. Klockan är halv tio och det är dagens andra hästslakt.

Ett sista farväl

De väntar en stund för sprutan att verka. Sedan öppnar de släpet och leder in Afrodite i slaktbåset.

Samtidigt som Bengt Ole Röken står med bultpistolen i handen tar Maria ett

sista farväl. Sedan vänder hon sig om och går därifrån. Hon hinner några meter. Då trycker Bengt Röken på avtryckaren.

Afrodite sjunker till marken.

Hovarna skrapar i golvet en kort stund, sen är allt stilla. Det tar fyra minuter för hjärtat att sluta slå.

Maria orkar inte se sin döda häst och med tårar i ögonen gör hon klart pappersarbetet med Bengt.

Fölet väntar hemma

Hennes väninna Ulrika Kernem bär in grimman och lägger den i transporten. Sen åker de hem till Vingåker där Afrodites

tvååriga föl Fiffi väntar.

– Hon är lite vild och ska ridas in till hösten, så det ska bli roligt, säger Maria.

När hon försvunnit bakom krönet tar djurskötarna Pauline Olofsson, 22, och Malin Wiklund, 27, hand om den döda hästen.

– Många av oss som jobbar här är själva hästtjejer och rider på fritiden. Vi har lätt att relatera till de som kommer hit och hur de känner, säger Pauline Olofsson.

Kretsloppstänkande

Tillsammans med Malin Wiklund tar hon ur hästen och styckar upp kroppen.

– Nu är det kötthantering som gäller, man får tänka bort det andra. Lejonen måste ha mat och vi tar vara på nästan hela kroppen. Jag gillar det kretsloppstänkandet, säger Pauline.

Några timmar senare är det matdags i lejonhägnet. En stor bit kött läggs i skopan på en traktor.

När lejonen hör den komma spetsar de öronen och slickar sig runt munnen. Djuren kastar sig över köttet när det landar bland tallbarren i skogsbrynet. Hannarna Mazi och Tegene bråkar lite, men resten ligger lugnt i en ring runt köttet och äter.

– Det är så här det ser ut i det vilda, säger Pauline Olofsson.

När hon kör ut ur hägnet ringer telefonen.

Ännu en hästägare vill boka tid.