Saras ex-sambo dömdes för åratal av grova brott – nu halveras straffet

”Men jag är fri idag så det har ändå varit värt det”

Linda Hjertén

När Saras ex-sambo tog av sig sin Rolex-klocka på kvällen så visste hon att det skulle göra ont.

Under nio år levde hon under en strikt kontroll och den bröt ner henne så till den grad att åklagaren menar att Sara till slut inte längre hade en egen vilja.

Nu mer än halverar hovrätten ex-sambons påföljd – men förhoppningen är att domen trots det kan bli vägledande.

Saras sambo, en lärare i 50-årsåldern, dömdes i tingsrätten till tio års fängelse för flera grova våldtäkter och våldtäkter av normalgraden, grovt koppleri och grov kvinnofridskränkning.

Svea hovrätts dom idag mer än halverar påföljden – till tre år och fyra månaders fängelse.

Ex-sambon döms fortfarande för grov kvinnofridskränkning, fler fall av våldtäkt och för att ha sålt Sara, men frias på flera punkter såsom grov våldtäkt.

För Sara kom hovrättens dom som ett slag i magen.

– Jag har haft en så dålig känsla inför idag. Men att de skulle sänka straffet så mycket hade jag inte trott, säger hon.

– Nu är han snart ute och jag kommer nog få fortsätta leva gömd. Men trots allt så är jag fri idag, fri att umgås med vem jag vill och fri att göra vad jag vill, så det har ändå varit värt det, säger hon.

helskärm

Kan bli vägledande

Förhoppningen med domen var att den skulle bli vägledande. För även om Sara ofta sa nej till sambon så skedde mycket av det som sambon åtalats för även när Sara inte verbalt protesterade.

Men åklagaren och målsägandebiträdet menar att Sara efter så många år av detta liv inte längre hade någon egen vilja. För de som lever länge i en våldsam och hotfullt förhållande startar en psykologisk nedbrytningsprocess där den utsattas självkänsla och självförtroende gradvis försämras.

Det är inte ovanligt att den som utsätts för våld helt enkelt anammar förövarens verklighetsuppfattning och tycker att det som drabbar dem inte är mer än rätt.

Detta konstaterar även Svea hovrätt.

– Det är positivt att hovrätten kommit fram till att det varit fråga om en normaliseringsprocess som Sara utsatts för. Jag uppfattar domen som att hovrätten dock anser att det finns gradskillnader och att det inte är styrkt att normaliseringsprocessen varit så pass kraftig att den satt Sara i en särskilt utsatt situation. Och det måste jag ta tid att analysera nu, om domen möjligen ska överklaga detta till Högsta domstolen, säger kammaråklagare Henrik Stiernblad.

Saras målsägandebiträde Rebecca Lagh säger att hovrätten visserligen erkänner normaliseringsprocessen men inte helt verkar ha förstått den.

– Hon har varit fullständigt i hans våld och inte haft någon som helst förmåga att värja sig själv på något plan. Men det har de missat. Jag tycker den bör överklagas till HD, säger hon.

Både Stiernblad och Lagh hoppas att Saras dom kan bli vägledande trots att straffet sänks.

– Det hoppas jag med för det har varit det viktigaste för mig i den här processen, att det ska kunna hjälpa andra i framtiden. Det hoppas jag fortfarande, säger Sara.

Övervakades och kontrollerades

Slutet på Saras förhållande med ex-sambon är som hämtad ur en film.

I maj ifjol blev inkallad på ett möte med Socialtjänsten, ett av många.

Sara brukade alltid ljuga sig igenom dem. Säga att allt är bra, hon mår bra, barnen mår bra, förhållandet är bra.

I själva verket levde Sara i ett veritabelt fängelse. Hennes dåvarande sambo utövade en enorm kontroll på henne, något även hovrätten konstaterar:

”XX förefaller ha haft en omfattande kontroll av de flesta delar YY:s liv”.

Varje steg hon tog övervakades av kameror och gps:er.

Om Sara inte höll sig till avtalet om att ha samlag sex dagar i veckan lät sambon henne inte sova på hela natten.

Att lämna var inte ett alternativ kände Sara för då skulle han stycka henne sa han och hennes vänner och familj hade hon tvingats bryta med.

Han våldtog henne, kränkte henne och sålde henne till andra.

Hon lärde sig även att urskilja vissa ledtrådar innan för att veta om det skulle bli en våldsam kväll eller inte. Sambon hade en Rolex-klocka han var rädd om.

– Tog han av sig den visste jag att det skulle göra ont. Den ville han för allt i världen inte förstöra.

”Han hade brutit ner min vilja”

Och så fick han henne att tatuera in hans namn i svanken med stora, feta bokstäver så att det skulle vara tydligt vem hon tillhörde.

Men den här dagen på socialtjänstens kontor blev början på slutet.

Utan Saras vetskap hade en väninna till henne anmält det Sara var med om.

Och i rummet bredvid satt två poliser och väntade. Om Sara nu valde att berätta skulle hon få hjälp och sambon skulle gripas.

Sedan dess har Sara och hennes barn levt gömda och ex-sambon har suttit häktad.

Hade inte Saras väninna i smyg anmält det som hände och på så sätt dragit igång hela den karusell som stannade först idag tror Sara att hon hade levt kvar i samma helvete än idag.

– Eller så hade jag tagit mitt liv. Han hade brutit ner min vilja och min livslust och jag såg ingen utväg. Han hade sagt att han skulle döda mig om jag lämnade honom och jag trodde inte att någon någonsin skulle tro på mig om jag berättade, säger Sara.

Fotnot: Sara heter egentligen någonting annat.