Kulhålet sitter kvar i hissen

Här sköts Anna Politkovskaja - och drömmen om ett fritt Ryssland?

En skolflicka hittade kroppen: grått hår syntes i springan i hissdörren som inte hade stängt.

En pensionär, Emilia Abramova, 83, ringde polisen.

Upptäckten var klar men på samma gång otydlig.

På golvet i den lilla hissen låg kroppen efter Anna Politkovskaja, Rysslands internationellt mest kända journalist, skjuten bakifrån med två skott i hjärtat, ett i skuldran och ett i huvudet.

Mordet väckte indignation över hela världen. Men var det en avgörande händelse i Rysslands moderna historia, eller blott en länk i en lång kedja blodiga attentat?

Mordet var naturligtvis avgörande för en rad personer: hennes två vuxna barn, maken som hon separerat från, modern som cancersjuk ligger på sjukhus.

Det var en dramatisk händelse för Emilia Abramova, som ringde polisen. Anna Politkovskaja var hennes granne på sjunde våningen i det ganska slitna huset på Lesnajagatan 8 i centrala Moskva.

Emilia är en gammal, aningen krum kvinna, men klar och orädd. Hon står i trapphuset i storblommig klänning och med en beige sjal över axlarna. Hon nickar mot en bukett krysantemum i en syltburk utanför Anna Politkovskajas dörr.

- Jag valde krysantemum eftersom de håller sig länge.

Hon kan mer exakt än någon annan fastställa tidpunkten för mordet lördagen den sjunde oktober.

- Min dotterdotter är lärare i matematik. Hon tar emot en del elever i lägenheten. Det kom en klockan 15.30. Då fungerade hissen. Nästa kom klockan 16.15. Hon gick uppför trapporna och när jag frågade varför sa hon att hissen inte fungerade. Det låg en gammal kvinna i hissen, sa hon.

Emilia lyfter hakan mot dörren till Anna Politkovskajas lägenhet.

-Anna var inte gammal men hon hade grått hår. Flickan såg bara håret.

Emilia ringde polisen men visste ännu inte vem som var i hissen.

Hon tyckte om Anna. De var bästa grannar och gjorde ett fint blomsterarrangemang tillsammans i det trista, smutsgula trapphuset.

-Jag visste inte att Anna var journalist, säger Emilia. Hon talade aldrig om sitt arbete. Hon var mycket blygsam. Vi brukade tala om vardagliga saker.

Mordet var en tragedi men inte omvälvande för Emilia Abramova. Hon var sjuksköterska under andra världskriget och har sett mycket blod och död. Sedan såg hon det sovjetiska imperiet expandera och slutligen kollapsa. Hon är gammal.

Den gråa hisskorgen kommer upp från nedervåningen, dörren öppnas. Emilia visar ett kulhål i plåtväggen.

- Det är förstås skrämmande... men det skedde förr också. Men då stod det inte i tidningen och vi fick inget veta.

För andra kan mordet vara ett omen, tydligt i sin brutalitet, lika tydligt i sin betydelse.

Några våningar längre ner bor en medelålders man, ingenjör till yrket. Han öppnar dörren på glänt, släpper inte handtaget så att hans arm bildar en bom som förhindrar intrång.

-Jag vet inget, säger han. Jag har ingen aning om varför hon mördades. Jag läste inte hennes artiklar.

Mannen ler, ett leende som urskuldar. Han är rädd.

-De som mördade Anna Politkovskaja vill nog inte att folk pratar för mycket.

Han stänger dörren.

Man kan också reagera resignerat. En kvinna går nerför trappan med två små barn.

-Jag såg inget, hörde inget och vet inget, säger hon. Jag antar att vi återvänder till det förflutna.

Till tsarernas Ryssland? Stalins Sovjetunion? Bresjnevtiden? Den stora oredan när Sovjetunionen kollapsade?

Vladimir Putins Ryssland är inget av detta. Men vad är det?

På Anna Politkovskajas tidning Novaja Gazeta sitter Galina Mursalieva vid ett skrivbord belamrat med en dator, papper, böcker, anteckningsblock.

- I början av det andra Tjetjenienkriget, år 2000, fick Anna många hotelsebrev, säger hon. De skrev att hon var samhällets fiende och undertecknade med signaturer som "Rysk patriot". Hon var ofta med i teve och kritiserade kriget. Men tevestationerna slutade bjuda in Anna. Då minskade antalet brev.

Galina och Anna delade rum i sju år, ett ganska litet rum med smutsig heltäckningsmatta och glasväggar som inte når ända upp till taket.

De hade likadana skrivbord, små, brunlaminerade, och Anna hade det längst bort från fönstret.

- Hon blev upprörd av hoten. Ibland grät hon.

I ett avseende är mordet på Anna Politkovskaja omvälvande för Galina Mursalieva. Hennes vän, arbetskamrat och skrivbordsgranne är död. Polisen kom redan mordkvällen till redaktionen och tog Annas papper och hårddisken till datorn.

- Jag sa att de senaste papperen låg på bordet. Men de tog dem i bokhyllan också.

Galina tänder en cigarett och drar ett djupt bloss.

-Jag fick intrycket att de verkligen vill hitta mördarna.

Medan Galina röker cigaretten kan vi fundera över innebörden av den meningen:

"Polisen tycks verkligen vilja hitta mördarna." I de flesta länder vore den meningen onödig, och ganska märklig.

Men Anna Politkovskaja är den trettonde journalisten som dödats i uppenbara kontraktsmord sedan Vladimir Putin blev president år 2000. Ingen har påstått att Putin själv skulle ha beordrat något mord, men journalisternas död säger något om hur Putins Ryssland fungerar.

Inget av de tretton morden är uppklarat, enligt den New York-baserade organisationen Committee to Protect Journalists, CPJ.

Låt oss vidga statistiken en smula. CPJ har sammanställt en lista över de länder där flest journalister har dödats från 1992 till 15 augusti 2006.

Först på listan är Irak med 78 döda.

Sedan kommer Algeriet med 60.

Därefter kommer Ryssland med 42, före fyran på listan, Colombia, med 37 dödade journalister.

Den ryska statistiken skjuter i höjden på grund av de två krigen i Tjetjenien. Men oavsett dem lever det fria ordet i Ryssland mycket farligt.

Novaja Gazeta är en ung tidning, den grundades för 13 år sedan. Den är också en i en allt glesare skara fria, kritiska och oppositionella tidningar.

Anna Politkovskaja var den fjärde av tidningens medarbetare som dödats.

Igor Domnikov blev ihjälslagen med en hammare i entrén till sitt hem.

Viktor Popkov sköts i huvudet i Tjetjenien.

Jurij Sjekhosjikhen förgiftades, det är inte bevisat att det var mord, men Galina är övertygad om det, liksom många andra. (Anna Politkovskaja förgiftades också en gång, överlevde, men blodproverna förstördes så ingen vet vilket giftet var.)

Galina har rökt färdigt sin cigarett och fimpat den i en askkopp som det står London Tower Bridge på.

-Under begravningen av Jurij vände sig Anna till mig. Hon sa: Jag blir den nästa.

Det blev hon.

Och frågan kvarstår:

Vad betyder hennes död?

Var den en omvälvande händelse?

Eller var mordet bara ett i en rad som inte upphör förrän den fria pressen själv är död i Ryssland?

Fotnot. Aftonbladet har bett åklagarmyndigheten i Moskva kommentera mordutredningen. Presstalesmannen svarar, efter upprepade påringningar, att man inte ger några kommentarer.

Tidigare artiklar