Ett riskfyllt militärt äventyr
Frankrike har inlett ett militärt äventyr som kan sluta hur som helst.
Men med islamistiska rebeller bara 40 mil från Malis huvudstad hade president Hollande inte mycket val.
Trots att han lovade slut på krigsäventyr.
I Mali bor 6 000 fransmän. De flesta av dem i huvudstaden Bamako. Att lämna dem i sticket hade inneburit en ännu större risk för Francois Hollande.
I valrörelsen lovade socialistledaren att om han blev vald så skulle Frankrike sluta hålla korrupta regimer i den forna franska kolonierna om ryggen (för att försäkra sig om ett politiskt inflytande).
Hollande lovade ett slut på krigsäventyr. Väl i presidentpalatset beordrade han ett tillbakadragande i förtid av de franska trupperna i Afghanistan.
Ingen kunde ana att Hollande skulle bli den som drog in Frankrike i ett nytt militärt äventyr med högst oklart slut.
Förmodligen var det inte meningen heller.
al-Qaida inspirerade
Sedan militärkuppen i Mali i mars förra året som ledde till att islamistiska rebeller tog över den norra delen av landet har Frankrike jobbat hårt i FN för att få till en afrikansk fredsstyrka som ska skickas till Mali. Arbetet går trögt.
När fransk militär upptäckte att rebellerna stod bara 400 kilometer från Bamako tvingades snabbt Hollande göra ett val; sätta in fransk militär eller låta de al-Qaidainspirerade islamisterna ta över hela Mali.
Det senare skulle inte bara ha inneburit en säkerhetsrisk för de många franska medborgarna. Frankrike och västvärlden som helhet fruktar att ett islamistiskt styrt Mali kan bli en ny fristat för al-Qaida och allsköns andra terrorister. Så som Afghanistan var under talibanernas styre.
Händer amputeras
Rebellerna i Mali har kört samma taktik som talibanerna. För att skrämma lokalbefolkningen till lydnad har man infört strikta sharialagar. Tjuvar straffas med att deras händer eller fötter amputeras.
De nya makthavarna har slagits sönder kulturskatter i staden Timbuktu, precis som talibanerna sprängde historiskt värdefulla buddastatyer i Afghanistan.
Historien visar att den när typen av militära interventioner är långtifrån riskfria. När USA invaderade Irak trodde alla att det skulle gå snabbt och smidigt. Istället väntade åtta års helvete och tusentals döda amerikaner.
Utvecklingen i Afghanistan har gått åt samma håll.
Norra Mali är ett ökenområde större än hela Afghanistan. Oavsett hur många trupper Frankrike skickar har de ingen möjlighet att utöva full kontroll. Rebellerna är dessutom beväpnade med moderna vapen.
Jihadkrigare
När den forna kolonialmakten invaderar är det lätt att anti-franska stämningar väcks till liv hos lokalbefolkningen även om den tycker lika illa om islamisterna.
Franska trupper blir en magnet som lockar allsköns jihadkrigare att söka sig till Mali. Risk finns också att muslimska invandrare i Frankrike radikaliseras. Med den ökade risk för terrorattentat i Frankrike som det innebär.
En effekt vi såg efter George W Bush invasion av Irak 2003.
I bästa fall krakelerar jihadistrebellerna efter några veckor av franska bombningar.
På plussidan för Hollande har invasionen redan förändrat bilden av den franske presidenten. Plötsligt framstår den annars så velande och mjuke Francois Hollande som en kraftfull och beslutsför ledare. Invasionen riktar också bort sökarljuset från presidentens inrikespolitiska misslyckanden.
Beslutet om att skicka franska soldater till Mali för att stoppa rebellernas framfart tog med mycket kort varsel.
Än så länge rör det sig bara om runt 500 franska soldater men nya flygs in hela tiden.
Så här långt har Hollandes bestämda handlade applåderats även av de politiska motståndarna.
Frågan är hur hemmaopinionen reagerar när soldaterna börjar återvända till hemlandet paketerade i kistor prydda med Tricoloren.
Under nio månaders bombkrig i Libyen led Frankrike inga förluster. Redan dag ett av Mali-operationen dödades en fransk helikopterpilot.