Aftonbladets reporter testar att bli sig själv – i 3D

Nivette Dawod

För platt med selfies?

Här är nästa generations självporträtt – i tre dimensioner.

Aftonbladets reporter har testat att skriva ut sig själv i 3D.

Just när man kunde tro att självfixeringen hade nått alla gränser erbjuder Media markt i Stockholm i helgen människor att köpa en miniversion av sig själv i 3D.

Kanske innebär det här slutet för selfien – som det kallas när man fotar sig själv, helst i närbild och allra helst med en mobiltelefonkamera, för att sen dela bilden till andra och få massa uppskattning på internet.

Då måste vi ju hänga med i svängarna, testa det nya, veta vad kidsen snackar om.

Så, med uppenbar risk för hybris tog jag mig till Gallerian i Stockholm för scanning, gipsning, putsning, härdning och vaxning.

Det låter mer komplicerat än vad det är.

Måste stå stilla

Till att börja med blir jag scannad: jag ställs på ett litet podie som snurrar runt i några minuter och måste stå blick stilla för att inte första 3D-versionens konturer.

Efter rundan sitter en 3D-expert med två datorskärmar och tittar på mig och trycker på lite knappar. Han redigerar, fyller i färgluckor, och ställer in hur stor jag ska bli (10 centimeter får räcka, den största versionen på 35 centimeter kostar tusenlappar). Sedan skickar han bilden till skrivaren och snart börjar en jättemaskin att väsa.

– Det är ett pulver som byggs upp 0,1 millimeter per drag, i fyrfärg. Det blir till en form av gipsfigur som måste putsas och härdas. Den här maskinen säljer vi inte, den är för industriellt bruk. Men det finns 3D-skrivare för konsumentbruk, säger Lars Lundqvist, varuhuschef.

Varför behöver man över huvud taget en 3D-skrivare?

– Det är ju roligt att ha som privatperson. Man kan skriva ut legobitar som försvunnit, göra ett annorlunda familjefoto, eller skriva ut reservdelar till hemmet.

Ska ge den till frun

Lars Lundqvist har skrivit ut en 35 centimeters 3D-version av sig själv som visas i butiken. Flera nyfikna besökare kikar på honom i glasmontern och vänder sig sedan om och upptäcker den levande versionen.

– Jag ska ge den till min fru sedan, så att hon har en bild av mig om jag tar vägen någonstans, säger Lars Lundqvist.

Det är onekligen en helkonstig process att se sig själv ”födas” fram bland vitt pulver. Efter över en timmes väsande i maskinen och lite borstande med en pensel så dyker konturerna av en brunhårig lockig lugg upp. Och så en svart t-shirt, vinterbleka armar, en svart klocka, och ett par gråa jeans.

Efter härdning och torkning klistras jag fast på en liten platta.

Sedan har jag den i min hand, en liten mini-Nivette.

Den är – för att låna några kända ord – alldeles underbar.