Silvios Mansion

Wolfgang Hansson

Premiärminister Silvio Berlusconis residens liknar alltmer Hugh Hefners Playboy Mansion.

Prostituerade och modeller som betalas för att närvara vid fester.

Hur säker sitter en premiärminister som tvingas uttala ”jag har inte betalat för prostituerade”?

helskärm

Stormarna kring skilsmässan och uppvaktningen av en minderårig underklädesmodell har Berlusconi ridit ut. Hans parti Folkets frihet vann en jordskredsseger i EU-valen.

Nu kommer nästa smäll. Den här gången verkar en och annan smutsfläck fastna på premiärministerns teflonkostym.

En förundersökning har inletts där 30 prostituerade kvinnor som fått betalt för att förgylla Berlusconis fester förhörs av åklagare.

Några av dem har i italienska medier berättat om sina besök.

Vid en valvaka inför amerikanska presidentvalet bjöds Patrizia D’Addario, Lucia Rossini och Barbara Montereale, före detta Miss Italy-kandidat, in till Palazzo Grazioli i Rom mot löfte om 20 000 kronor.

När hon såg alla andra vackra kvinnor tänkte D’Addario ”men detta är ju ett harem”.

Berlusconi underhöll dem med sång och visade en video från sitt besök hos president George W Bush.

Underhållningsvärdet kan ifrågasättas.

Framåt småtimmarna avvek Rossini och Montereale medan D’Addario av Berlusconi uppmanades ”gå och vänta i den stora sängen”. Därefter hade de sex, enligt kvinnan.

D’Addario och hennes kollegor bjöds in av en nära affärskontakt till Berlusconi, Giampaolo Tarantini (nu misstänkt för koppleri). Han förnekar att de fått betalt för sexuella tjänster.

Betalningen har enligt Tarantini handlat om att ”ersätta deras omkostnader för resor och hotell”.

En sådan praktskandal hade i vilket annat land som helst ofelbart lett till premiärministerns avgång.

I stället hävdar Berlusconi att detta är en komplott från vänstern för att få bort honom från makten.

Men nu kommer kritiken lika mycket från höger.

– Berlusconi har passerat det anständigas gräns, säger Antonio Sciortino, chefredaktör för Italiens mest populära veckotidning, La Famiglia Cristiana. Vi kan inte ignorera denna moraliska nödsituation.