Rymden var bättre förr

CAPE CANAVERAL

Ernest Abney, 72, duckade för exploderande raketer på 60-talet.

- Det var andra tider. De gör inte astronauter som John Glenn nu för tiden, säger han.

Ernest jobbade ute på Cape Canaveral under den mest intensiva rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjet på 60-talet.

Dels skulle astronauterna upp. Dels skulle raketerna inte vara dödsfällor.

- Det gick inget vidare när vi testade raketerna. I början small de hela tiden. Trots att vi stod flera kilometer bort så slogs vi omkull av tryckvågorna.

Puffnik och Flopnik

Rubriksättarna firade elaka triumfer. Ryssarnas första satellit hette ju Sputnik. USA-journalisterna döpte sina till Puffnik och Flopnik.

- Sen hade vi de militära raketerna. Vi sköt upp en Minuteman genom en lucka i molnet och den försvann. Sen ökade plötsligt motorljudet och vi fattade att den var på väg tillbaka mot oss. Den sprängdes i luften.

- En annan gång small en Polaris på startplattan. Jag fick ta skydd under en lastbil.

Och astronauterna?

- De körde som galningar här i Cocoa Beach där de flesta bodde. Det var Corvetter och Mustanger som gällde för de där pojkarna.

Christer Fuglesang, som kör Saab, har han aldrig hört talas om.

- De nya killarna och tjejerna gör inget väsen av sig. Inte här i stan i alla fall.

Ernest har knappt missat en enda uppskjutning. Han tänker inte missa våran Christers start heller.

- Trots att jag jobbade så många år med rymdprogrammet kan jag fortfarande inte fatta att raketerna och rymdfärjorna verkligen lyfter och åker ut i rymden.

Det bästa med rymdprogrammet?

- Vetenskapen förs framåt och att man äntligen har börjat samarbeta över nationsgränserna.

- Hälsa den där Fjuugelsang och önska honom lycka till om ni träffar honom. Och jag hoppas att hela Sverige drabbas av rymdfeber. Tro mig, det är en härlig känsla.