Ministern lovade bättre mat – men det var bullshit
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-12-15
För tre år sedan sa den ansvariga ministern så här:
– Om ett år ska pensionärernas mat vara bättre.
Om jag ska översätta det till ren svenska så betydde det:
– Bullshit!
Det är sorgligt att igen höra om mat till våra äldre som är äcklig, oätbar och inte så lite dyr heller.
För ganska exakt tre år sedan, i december 2004, åt jag under en vecka den mat som levererades hem till en 90-årig dam via hemtjänsten.
Jag hämtade hennes mat och i stället fick hon välja vilken mat hon ville från vilken restaurang som helst i Stockholm.
– Äsch, det spelar ingen roll, sa hon. Jag känner ingen smak längre så jag kan ta vad som helst.
Äckligt och onyttigt
Jag åt pensionärsmaten varje dag under veckan. Jag vämjdes. Fotograferna som skulle dokumentera eländet vämjdes – fast de inte behövde äta en bit.
Kollegor som bara passerade förbi vämjdes.
Och kanske hade man kunnat svälja det osmakliga om det hade visat sig vara högklassig näring som serverades men Aftonbladet lät analysera näringsinnehållet.
Näringen i portionerna låg långt under en djupfryst bantningsrätt.
När veckan var över pratade jag med den 90-åriga damen igen.
– Oj, sa hon. Jag har ätit så gott, så gott. Och maten har smakat mycket, jag har kanske några smaklökar kvar i alla fall.
Visst är det sorgligt?
Myrdal ledde upproret
Vår artikel om pensionärsmaten blev startskottet på ett pensionärsmatuppror som leddes av Jan Myrdal och Gun Kessle – paret hade i en debattartikel i Aftonbladet förklarat att hellre tog de livet av sig än åt den usla pensionärsmaten.
67 000 andra gick med i upproret som alltså resulterade i ett mycket konkret löfte från socialminister Ylva Johansson (s):
– Inom ett år är maten bättre.
Men så blev det ju uppenbarligen inte. Verkligen inte, när man hör om maten till de äldre i Falun.
Vart tog de där direktiven vägen? Vad hände med det stora kvalitetsprojekt som skulle sjösättas?
Var det igen bara tomma politikerord?
Ingen mat är viktigare
Då ska jag säga så här:
Det finns ingen mat som är viktigare än den som serveras våra äldre.
Glöm barnmat, glöm skolmat, glöm lönnfeta 40-åringars lunchmat.
För när man blir gammal så är maten mycket viktigare – både för överlevnad och för livskvaliteten – än för någon annan grupp.