”Knäck hans näsben”

16-åringen beskyllde mannen för mammans drickande – och slog ihjäl honom

Peter, 16, lyfter upp den handikappade mannens huvud från golvet.

– Knäck näsbenet på honom, säger han till sin kompis.

Efteråt förklarar Peter att 55-åringen skulle straffas.

Han tyckte inte om att mamman gick dit och drack alkohol.

Måndagseftermiddag i Upplands Väsby, några dagar före midsommar.

Matti, 55, dricker vin och pratar med Monica som bor i samma trappuppgång. Hon hälsar på ibland. Själv går han aldrig ut eftersom han är yr och har svårt att gå efter en stroke förra året.

Monica har varit där i knappt en timme när hennes son Peter rusar in med några kompisar.

– Han skriker: ”Jävla fyllo som lurar morsan att dricka”, berättar Monica senare för polisen.

Peter tvingar ut sin mamma i trappuppgången och låser lägenhetsdörren från insidan.

Vad som händer sen har Peter och hans kompisar berättat i förhören.

De slår Matti i ansiktet med knogjärnsförsedda nävar. Stampar på hans huvud och sparkar med stålhättade kängor. Kastar en högtalare och en mikrovågsugn som träffar både i ansiktet och på kroppen. De häller socker i såren.

Rättsläkaren kan inte utesluta att de dödande skadorna kommer till redan här. Men för tonåringarna har misshandeln bara börjat.

Ytterligare två gånger samma dygn går Peter och Erik tillbaka till Mattis lägenhet för att misshandla honom. Sista gången filmar de dessutom allt med sin mobilkamera, gör nazisthälsningar och skriker: ”Hell seger”.

Peter och Erik är bara 15 och 16 år.

– Det här är en av de absolut grymmaste handlingar jag stött på i min karriär, säger kriminalinspektör Lars-Inge Franksson som ansvarat för utredningen under åklagaren.

Kammaråklagare Robert Näppi säger:

– Jag mådde inte bra efter att jag sett deras film. De tyckte att det var kul.

Ingen av dem hade tagit droger. De var inte allvarligt sjuka enligt den rättspsykiatriska utredningen.

Ändå var de totalt likgiltiga och lämnade mannen ensam kvar i lägenheten trots att de förstod att han kunde vara döende.

– När man ser materialet i deras datorer förstår man vad de influerats av. Det är misshandel, avrättningar. Högerextrem propaganda, säger Lars-Inge Franksson.

Reine Nelson, som biträder Mattis familj, tycker sig se ett samband mellan den senaste tidens våldsbrott.

Männen är ofta födda i början av 90-talet. Och de är väldigt hänsynslösa.

– De allra flesta kan se grova våldsfilmer och distansera sig från dem. Men de som har lätt för att kliva över gränser triggas av allt som finns på nätet. De lär sig att reducera offret till ett objekt som inte känner smärta, samma mekanismer som gör att en människa kan begå grymma handlingar i krig.

I socialnämndens utredning står det att både polis och socialtjänst i flera år vetat om att pojkarna gärna använder våld.

De har anmälts flera gånger för att ha varit inblandade i bråk.

Föräldrarna och skolan har varit oroliga för deras nazistsympatier. Både Peter och Erik är medlemmar i ett nynazistiskt parti.

Där står också att mamman betyder allt för Peter. Pappan har han aldrig träffat. Peter såg honom första gången för några år sedan när mamman pekade ut honom på avstånd i centrum.

De två pojkarna har en dia-gnostiserad form av autism. Och det, menar deras försvarare, gör att de har svårt att förstå att deras handlingar får konsekvenser.

Själv säger Peter i polisförhören att han inte har något emot sin granne egentligen. Men han tycker att det delvis är mannens fel att mamman dricker.

Erik skyller det mesta på Peter. Han vågar inte säga nej till honom.

Eriks mamma har dock ”en stark känsla” av att det sonen gjorde delvis var ett inträdesprov för fullt medlemsskap i det nynazistiska partiet.

Domen i går är tydlig med hur rätten ser på vad de gjort.

Om de varit vuxna hade de fått livstid. Nu döms de för mord. Tre års sluten ungdomsvård för Peter och två och ett halvt år för Erik.

Deras 15-årige kompis, som bara var med hos Matti vid första tillfället, får ungdomstjänst för grov misshandel.

Mattis mamma säger via sin advokat att hon är nöjd med domen.

Men att bilden hon såg när hon hittade sonen sönderslagen i lägenheten, den kommer hon att få leva med i resten av sitt liv.

Fotnot: Alla namn utom polis, åklagare och advokat är fingerade.