Ibrahim: ”Skolan är rolig här i Sverige”

Anette Holmqvist

BORGHOLM. Här sitter framtida fotbollsproffs, tandläkare och dansare och lär sig svenska.

Barnen i Borgholm har samma drömmar som sina svenska skolkompisar.

Men de bor på en camping – och kan snart tvingas flytta.

– Skolan är rolig här, i Syrien hade vi inte slöjd och idrott, säger tolvårige Ibrahim.

I en av klasserna på Köpings skola, Kastanjen år 5, undervisar läraren Pieter De Jong nyanlända barn i svenska och engelska.

– Det blir många uppbrott i en sådan här klass, säger han och berättar om elever som har fått lämna med mycket kort varsel.

Enligt De Jong är en av utmaningarna i hans arbete att många av eleverna tvingas flytta när de just börjat bli trygga och lära känna varandra. Borgholm är ofta en första placeringsort och därför kommer många att flytta till nya bostäder så småningom. Många kommer att lämna Öland.

Lär sig svenska

Pieter De Jong har tre egna barn och har tidigare jobbat som specialpedagog för barn med neuropsykiatriska diagnoser som asperger och autism.

Efter tre år med nyanlända elever har han sett att många av teknikerna han använde i sitt tidigare jobb också går att använda i undervisningen av barn med annat modersmål.

– Man får vara extra tydlig, säger han.

Den här dagen jobbar klassen med läsförståelse. Materialet har Pieter De Jong själv tagit fram.

Barnen turas om att läsa en liten saga om Anders som har brunt hår, glasögon, röd tröja och blå byxor. Sedan får barnen använda sina färgpennor för att rita och visa att de har förstått.

– Är det rätt? Har jag gjort rätt?

En efter en räcker barnen upp handen och ber om lärarens uppmärksamhet. De Jong, som inte talar arabiska, undervisar i sin tur genom att peka på sitt hår, sin tröja och skojar med eleverna för att undersöka om de förstår de svenska orden.

– Det här är en hund, säger läraren och ritar en katt på whiteboarden.

– Neeeej, skriker barnen i protest och skrattar.

”Svenska är lätt”

När skolan ringer ut strömmar elever från de många dörrarna. Längs staketet som löper runt skolan står en rad bilar parkerade. Dörrar öppnas och stängs när barnen hoppar in och åker hem med mammor och pappor.

Lite längre bort står gula skolbussar, det är de som tar hem de nyanlända barnen till stugbyarna i närheten.

Bland dem som kliver på för färden hem till en av Ölands största campingar, Lundegård vid Kalmarsunds strand, är klasskompisarna Eden, 11, från Eritrea, och Ahmad, 13, från Palestina. De gillar den svenska skolan och snälla lärare som Pieter.

– Svenska är lätt, säger Ahmad som bara läst det nya språket i en månad.

Men, som för alla barn, är det mycket annat som lockar, som leken på gräsplätten framför de röda campingstugorna. Ahmad cyklar omkring och drömmer om att bli fotbollsproffs, målvakt. Eden gör helst annat.

– Jag älskar hoppa hopprep. Och dansa, säger hon.

Deras kompis Ibrahim, 12, från Damaskus i Syrien vinkar hejdå när Ahmad och Eden kliver på bussen. Han bor på Kapelludden och får ta en annan skolskjuts. Han gillar Cristiano Ronaldo och Zlatan Ibrahimovic.

– Jag vill bli läkare för tänderna, säger han.

Alla längtar de efter sådant som de tvingats lämna. Kompisar. Släktingar.

– Jag älskar kompisar, säger Eden och blir blank i ögonen.

Inom kort kan barnen få lämna sina kompisar ännu en gång för att flytta till en ny placeringsort. Om, var eller när är det ingen som vet.