"Hatet får växa om vi håller tyst"

Kerstin Weigl

Nu ska hoten mot moskéer kartläggas

Hotbrev, klotter och krossade rutor är vardag vid svenska moskéer.

Polisens råd är många gånger att hålla tyst om småbrotten - så att situationen inte blir värre.

– Men då döljer vi problemen, säger Helena Hummasten, ordförande Sveriges Muslimska Råd.

Nu planerar Sveriges muslimska trossamfund en nationell undersökning av hot, skadegörelse och misstänkta hatbrott mot moskéer. En enkät går ut till omkring 200 svenska moskéer.

– Fokus ligger på säkerhetsfrågan, förklarar Helena Hummasten.

Hon känner till moskéer som inte skulle kunna utrymmas vid en brand. Några är hälsovådliga. Klaga vill man helst inte, av rädsla att inte få en ny lokal. Säkerhetsfrågan blir alltmer akut, i takt med hoten och vandaliseringen.

Uppmärksamhet kan ge fler hot

Polisen vet att när hoten rapporteras i media är uppmärksamheten en möjlig trigger, kan utlösa nya provokationer och angrepp.

– Men på sikt är det inte bättre att hålla tyst, anser Helena Hummasten, hatet får utrymme och de kan våga trappa upp våldet.

Samma bild har Omar Mustafa, ordförande islamiska förbundet i Sverige. Ambitionen är att polisanmäla allt. I moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm sparas hotbreven i pärmar.

– Men allt blir inte anmält, det tar kraft och leder ingenstans. Polisen förstår allvaret, men har inte resurser att utreda, säger han.

”Jag vill inte sprida rädsla”

En försiktig bedömning av Roger Ekenstedt vid Dialogpolisen i Stockholm är att attentat mot religiösa symboler har ökat något senaste halvåret. Det gäller då inte bara moskéer utan kyrkor och synagogor.

– Jag avråder aldrig från att polisanmäla, säger han, får vi inte veta något kan vi inte agera.

Men Bejzat Becirov vid Islamic Center i Malmö säger att han nästan blivit immun. De har själva ordnat med övervakning. Han berättar inte om alla hotbrev.

–  Jag vill inte sprida rädsla. Polisen kan ändå inte göra något.