Emma slogs ihjäl av pojkvännen – nu kritiseras polisen

Linda Hjertén

Emma Tikka, 33, skallades blodig av sin pojkvän inför flera vittnen.

Men polisen begärde in fel övervakningsfilm och mannen greps aldrig –några veckor senare slog han ihjäl Emma med ett besinningslöst våld.

Nu riktar polisen kritik mot sitt eget agerande.

– Jag tror att hon hade levt i dag om polisen hade agerat tidigare, säger hennes pappa Seppo Tikka.

När polisen hittade Emma på söndagen den 2 september 2018 i en lägenhet i Göteborg hade hon slagits ihjäl.

Grannar vittnade om hur de hört skrik under många timmar. Skrik som först var höga och desperata rop av smärta, för att sedan bli svagare och slutligen tystna helt.

Emmas före detta pojkvän Yusuf Shirar Hussein, som hon under ett år levt i en våldsam relation med, hade använt en chinsstång för att slå Emma till döds.

Rättsläkarrapporten vittnade om ett stort antal skador på Emmas kropp och tingsrätten skrev i sin dom: ”Våldet har varit helt besinningslöst och måste mot bakgrund av det stora antalet skador ha pågått under en tämligen lång tid.”

Yusuf dömdes senare till 18 års fängelse och utvisning för mord, misshandel, grov fridskränkning, olaga hot, ringa stöld och ringa narkotikabrott.

Men våldet mot Emma Tikka hade pågått under en längre tid innan det slutade i hennes död.

– Hon var en väldigt social och bestämd tjej innan hon träffade den här mannen och jag trodde aldrig att någon kille skulle kunna rubba hennes självförtroende. Hon var väldigt stark, säger Seppo Tikka, pappa till Emma.

”Han blir min död”

Men när Emma sommaren 2017 träffade Yusuf Shirar Hussein, 35, och blev kär förändrades hela hennes personlighet.

– Hon var som en annan människa. Så hjälplös man känner sig som förälder i ett sådant läge, säger pappan.

Emmas familj gjorde flera polisanmälningar och de försökte uppmana henne att lämna den våldsamma mannen. Men hon drog sig undan och berättade inte allt. Pappa Seppo beskriver hur det under rättegången kom fram massor med saker de inte vetat, våld av ett slag de inte känt till.

För vissa vänner erkände dock Emma.

I ett sms till en vän skrev hon: ”Ja, han blir ju min död om jag fortsätter”.

Hon dokumenterade även flera av de skador som pojkvännen orsakade henne. Blåtiror, knivhugg i benet, svullna läppar.

Emma var livrädd

Några veckor innan hon mördades skallades hon blodig av pojkvännen på en buss.

Många blev vittnen till händelsen, en kvinna försökte gå emellan, och polis tillkallades. Men polisen hittade då vare sig Emma eller Yusuf.

Några dagar senare körde pappa Seppo upp Emma till sjukhus för att dokumentera skadorna men själv vågade hon inte medverka i en utredning.

Hon var livrädd.

– När jag sa att jag ville anmäla bad hon mig att inte göra det. Han hade hotat att skada mig och hennes son i så fall. Men jag gick till polisen ändå och fick höra att det redan var anmält av en av passagerarna på bussen, säger Seppo.

Men utredningen om misshandeln lades ner en kort tid senare då man ansåg att man inte kunde styrka vem gärningsmannen var. Detta trots att flera personer, bland annat Seppo Tikka, namngivit pojkvännen.

helskärm

Tror dottern hade levt i dag

Polisens tillsynsenhet har nu granskat hur fallet Emma sköttes och hur de anmälningar om misshandel och om grov fridskränkning som gjordes kort före Emmas död hanterades.

Och polisen är självkritisk.

Anmälan om misshandeln på bussen lottades snabbt till en åklagare, men blev sedan liggande i polisens så kallad ”sommarbalans” och bedrevs inte enligt de skyndsamhetskrav som finns för brott i nära relationer, framgår i utredningen.

En övervakningsfilm från bussbolaget begärdes in, men från fel datum. ”Det visade sig att beställningen som gjordes avsåg en annan dag och när felet upptäcktes fanns inte längre relevant film tillgänglig”, står det i rapporten.

När Emma själv inte ville medverka, något som inte är ovanligt när det gäller relationsvåld, borde fallet ändå drivits vidare, vilket ska ske när det handlar om allvarliga brott.

I granskningen av polisens agerande konstaterats även att flera åtgärder inte vidtogs, som exempelvis förhör med ytterligare vittnen för att hitta gärningsmannen. Förhör med honom eller vittnen kunde ha lett till att han frihetsberövats.

”Tillsynsenhetens bedömning är att ytterligare åtgärder som var relevanta, nödvändiga och möjliga att utföra, hade kunnat vidtas för att bedriva stabila och robusta förundersökningar och för att skydda brottsoffret från att bli upprepat utsatt”, sammanfattar utredningen.

Emmas pappa och mamma tror att dottern hade levt i dag om Yusuf hade frihetsberövats efter misshandeln på bussen.

”På rätt väg”

Emma hade efter den tagit mod till sig och lämnat honom.

– Det kändes som att hon var på rätt väg. Men så behövde hon hämta kvarglömda kläder hos honom, och han sa att det inte var någon fara, så hon gick dit, säger Seppo Tikka.

Aftonbladets mångåriga granskning av Dödade kvinnor har tidigare visat hur mord på kvinnor ofta föregåtts av tidigare anmälningar om våld, eller hur männen själva sökt hjälp, men hur det ofta brister i systemet.

Emmas familj vittnar om maktlösheten i att försöka få någon att lämna en våldsam relation och hur de upplever att mycket av ansvaret hamnar på de anhöriga.

– Vi blev ofta tillsagda att anmäla och det gjorde vi ju, men det måste ju vara lättare att frihetsberöva någon som är så potentiellt livsfarlig. Man ser detta hända om och om igen och det är så tragiskt, säger Seppo Tikka.

– Jag vet inte hur man klarar av att förlora ett barn. Man hamnar som i en annan värld. Det känns så onödigt allting.