“Det krävs tidiga insatser”. Ett mantra som upprepas varje gång gängvåldets lösningar diskuteras.
Aftonbladets Johanna Rapp och Erik Wiman har granskat samtliga domar där en tonåring dömts för mord, medhjälp till mord eller mordförsök de senaste fyra åren.
Resultatet? De tidiga insatserna tycks inte fungera.
I princip varje vecka läser vi om unga personer som dödas eller dödats. Om 15-åriga killar som skjuter ihjäl jämnåriga med automatvapen.
Rikspolischefen Anders Thornberg har under hösten sagt gång på gång att han är mest rädd för ”tillväxten”. Alltså, att så många unga personer rekryteras in i gäng eller till en kriminell livsstil. Han säger också att våldsspiralen trappats upp de senaste åren.
Sprängladdningarna har blivit större, man skjuter inte längre för att skrämmas, utan för att döda. Ofta är det minderåriga, ”småkillar”, som utför dåden. De visar ingen respekt för medmänniskor och rättsväsende och de vet att riskerna är små. Därför krävs ”tidiga insatser” mot de här killarna.
Målet med den här granskningen är att förstå hur vi hamnade här. Vi har granskat 58 domar där gärningsmannen var tonåring vid tiden för brottet och där rubriceringen var mord, försök till mord eller medhjälp till mord.
Vi vill lyfta fram våra siffror men också människorna bakom dem. Det är därför vi har åkt till flera olika anstalter i Sverige och pratat med dömda gärningsmän.
Vi vill också ta reda på hur de här ”tidiga insatserna” som faktiskt görs fungerar? Resultatet i granskningen är nedslående.
Några exempel:
Trots gärningsmännens unga ålder har fler än hälften av ungdomarna i vår granskning, 37 stycken, dömts för brott tidigare.
Majoriteten har mycket problematisk skolgång med avhopp och stor frånvaro. Över hälften av tonåringarna saknar fullständiga betyg från högstadiet.
Minst 20 har tidigare omhändertagits enligt lagen av vård av unga.
Nio av tio mördare har under sin uppväxt utretts av socialtjänsten.
Vår metod har gått ut på att granska fall där domar fallit. Men, och det är ett stort men, det finns ett stort mörkertal, i alla fall inom gängbrottsligheten.
Mycket få döms för gängskjutningar, eftersom vittnen tystas och de organiserade brottslingarna inte samarbetar med polisen.
Enligt Brå klarades 23 procent av alla gängmord i Sverige upp mellan åren 2014 till 2017. Samma siffra för dödligt våld i nära relationer ligger på 94 procent.
Även det ett misslyckande, så klart. Vi hoppas att den här granskningen ska leda till en ökad förståelse för vår tids just nu kanske mest omdebatterade fråga.
