"Inventeringar" av romer sedan 1907

Lisa Röstlund

Tusentals romer listade hos Skånepolisen – och till Aftonbladet kommer uppgifter om registrering hos flera polismyndigheter.

Det är en del av en mörk svensk tradition, sedan början av förra seklet.

– Det är ledsamt att se att den här fortfarande pågår, säger journalisten Ingemar Schmid som skrivit antologi om förföljelse av romer.

Runt 5 000 romer, varav många små barn och avlidna, finns registrerade i en "analysfil" hos Skånepolisen, har Dagens Nyheter avslöjat.

Aftonbladet har pratat med polisen som sjösatte registret 2005, sex år innan Skånepolisens ledning uppgett att det startade. Och till Aftonbladet hör nu flera av sig som uppger att även andra polismyndigheter registrerar romer.

En före detta polis som jobbat på krimjouren och span i Stockholm uppger att "zigenare" bokfördes i en liggare.

– De märktes efter ursprung och gick under smeknamnet "taikons". Det förekom vad jag vet under 1990- och en bit in på 2000-talet, men säkert fortfarande, uppger polisen.

"Fortfarande unken kultur"

Före detta polisen Jeanette Larsson minns att foton på misstänkta romer förvarades i särskilda lådor då hon jobbade på Davidshalls polisstation i Malmö under tidigt 1990-tal. Lådorna märktes "Z" eller "Zigenare".

– De är troligen bortrensade nu, när allt det här kommit fram. Det är tragiskt att se hur unken kulturen fortfarande är inom polisen och att polisledningen fortsätter vägra ta ansvar.

Ingemar Schmid skrev tillsammans med en journalistkollega antologin Ett fördrivet folk 2007, och gjorde innan dess SVT-dokumentären Den långa vägen, båda om förföljelsen av romer i Sverige.

– Det har pågått länge. Registreringen började under tidigt 1900-tal.

Under förra seklets första hälft sågs romer som statslösa.

Fick ingen skolgång

De saknade rösträtt, hade ingen rätt till fast bosättning, skola, ransoneringskuponger, mödrahjälp och andra sociala förmåner. De fick inte heller bedriva näringsverksamhet.

Statens rasbiologiska institut i Uppsala fastställde graden av rasvärde som lågt och medierna rapporterade om "Tattarplågan" och "Zigenarplågan".

Av de 63 000 kvinnor som utsattes för tvångssteriliseringar mellan 1934-1975 var en stor del "tattare".

Under hela 1900-talet kontrollerades ”zigenare och tattare” hårt av myndigheterna och nationella register över alla som befann sig i landet upprättades fem gånger: 1907, 1922, 1943, 1954-55 och 1965-66. Utöver det gjordes flera enskilda regionala kartläggningar.

– Det var alltid polisen som genomförde inventeringarna.

Metoden hämtad från Nazityskland

Tvångsförhör genomfördes under plötsliga polisrazzior framför allt under vintertid, då de förföljda och statslösa var mindre mobila. Uppgifterna från polisens blanketter överlämnades till olika myndigheter.

1954 fick varje individ ett eget "z-nummer" och varje familj ett "z-familjenummer" – en registreringsmetod som kopierats från Nazityskland under 1920. och 30-talen, vars register därefter användes för att effektivt samla in romer för deportation mot förintelseläger.

Registren finns nu, belagda med sekretess, men öppna för granskning av enskilda på Riksarkivet i Stockholm.

Varierande motiv

Motiven för z-registren varierade från att kunna "eliminera ovälkomna grupper" till att "hjälpa dem".

– De här registren användes av flera olika myndigheter, och det är klart att det gjorde det svårare för romer att etablera sig i samhället. Myndigheterna såg grupptillhörigheten som negativ och behandlade dem därefter, säger Ingemar Schmid.

– Det är ledsamt och anmärkningsvärt, men inte förvånande, att se att det pågår fortfarande i dag, säger Ingemar Schmid.