”Han var besatt”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-15

Vännen Maria: Sofie var rädd för att han skulle förfölja henne

”HON VILLE FÖRTRÄNGA ALLT” Sofies vän Maria skulle ha funnits i rättssalen och vittnat mot den våldtäktsmisstänkte 42-åringen.

Sofie träffade 42-åringen genom en kompis. Han var schysst, bjöd på saker.

Men plötsligt vände allt.

– Han blev som besatt av henne, säger Sofies vän Maria.

Sofies kompis Maria intervjuas av Aftonbladets reporter Jill Sjölund. I samråd med sina föräldrar har hon bestämt sig för att berätta om sin vän.

Maria kryper ihop i soffan. Hon är liten, smal. I samråd med sina föräldrar har hon bestämt sig för att berätta om Sofie och händelserna som ledde fram till 15-åringens död.

Maria var inte bara hennes vän. Hon skulle också ha funnits vid sin kompis sida i rättssalen och vittnat om vad 42-åringen misstänks ha gjort mot Sofie.

”Låg död på golvet”

Men rättegången blev aldrig av. I stället vändes Marias värld upp och ner när hon vaknade upp i sin väns hem och hittade 15-åringen i badrummet.

– Hon låg död på golvet, säger Maria.

Sofie och Maria träffades på behandlingshemmet Lövingstorp.

– Sofie tyckte att det var jobbigt att bo där. Hon mådde dåligt och skar sig och så började hon ta droger. Det hade hon inte gjort innan hon kom till hemmet, säger hon.

Det var under tiden på hemmet som en kompis presenterade Sofie för 42-åringen.

– Han hade inget jobb, han brukade mest cykla runt med sin cykel. Han bodde hemma hos sin mamma och hade inte så många vänner utan umgicks mest med pundare. Och så hade han en hund som han älskade mer än allt annat. Den var som hans lilla barn, säger Maria.

Sofie och 42-åringen träffades i hans mammas lägenhet, på stan och på olika ställen ute i Jönköping.

42-åringen har erkänt att han gav den då 14 år gamla flickan amfetamin.

– Först var han schyst och bjöd på saker. Men alla är väl snälla till en början.

Sedan vände det. Han blev aggressiv och våldsam.

Efter ett tag berättade Sofie om våldtäkterna, säger Maria.

Enligt åtalet skedde övergreppen flera gånger under våren och försommaren 2008. 42-åringen nekar till anklagelserna.

– Han blev som besatt av henne. Sofie var rädd för honom. Men hon fortsatte träffa honom ändå. Hon var rädd att det skulle bli ännu värre om hon inte gick med på att träffa honom, att han skulle komma efter henne, säger Maria.

”Slutade ta droger”

Vändningen kom när Sofie fick lämna behandlingshemmet och flytta hem till sin mamma på landet utanför Jönköping.

– Då kom hon bort från honom. Hon slutade ta droger och gick i skolan, säger Maria.

I november, när Sofie anmälde 42-åringen för våldtäkt, fanns Maria med som hennes stöd.

– Tidigare hade hon inte velat anmäla honom. Hon ville bara förtränga allt. Men nu hade det gått så pass lång tid att hon orkade. Hon ville att han skulle åka in för det han gjort, säger hon.

– Det var jobbigt för Sofie med förhören. Det blev som att uppleva allt igen. Hon kände sig smutsig, trots att det som hänt inte var hennes fel.

Sofie drömde mardrömmar om 42-åringen. Ju närmare rättegången kom desto sämre mådde hon.

”Hon verkade stabil”

Dagen innan rättegången tillbringade flickorna tillsammans. De gick på stan, pratade killar och minnen och hälsade på en kompis.

– Då verkade hon stabil. Men hon ville inte prata om rättegången, hon sa bara att hon tyckte att det kändes jobbigt, säger Maria.

Vid 23-tiden hämtade mamma Lii hem tjejerna. Maria var trött och somnade direkt. Klockan fem på morgonen gick hon upp för att gå på toaletten och såg hur Lii förgäves försökte återuppliva sin dotter.

– Det är sjukt att de la ner åtalet. Han var en stor del i att hon tog livet av sig. Jag vill vittna för henne, jag vill berätta det jag vet. Jag tycker att han ska få ett långt straff, säger Maria.

Fotnot: Maria heter egentligen något annat.