Levde i mörker – i över 40 dygn

John Granlund

’Jag har släppt allt det där - jag känner ingen blodtörst mot våra kidnappare’

 Fotografen Niclas Hammarström, 45, och reportern Magnus Falkehed, 47, kidnappades av syriska rebeller.

De skottskadades, torterades och levde i mörker i över 40 dygn.

Ett år senare har livet återgått till det normala – men fortfar­ande finns sår som inte har läkt.

  – Det är klart att jag har fått lättare till gråten och blivit mer känslosam, säger Niclas.

De två svenska journalisterna var ­klara med sitt reportage i södra Syrien när livet förändrades på några sekunder.

Vid en vägspärr i närheten av staden Yabrud öppnade syriska rebeller eld - och kidnappade Niclas Hammarström och Magnus Falkehed.

I dag är det exakt ett år sedan de fördes bort.

När vi träffar Niclas Hammarström har han nyss avslutat ett möte på förlaget som ska ge ut journalisternas bok om tiden i fångenskap. Lanseringen är planerad till mars men redan nu förbereds marknadsföringen.

- Vi har försökt vara så ärliga som det bara går i boken. Det har varit ett svårt arbete med mycket känslor och mycket tankar, säger Niclas Hammarström.

Under året som har gått har han tackat nej till otaliga intervjuförfrågningar. Från tv-kanaler som BBC, CNN och al-Jazira. Fortfarande får han minst en förfrågan i veckan om att hålla föredrag eller ställa upp på intervjuer.

- Jag har sagt nej till allt. Kanske har jag varit rädd för att få någon fråga och börja gråta i direktsändning. Jag har varken velat eller orkat, säger Niclas Hammarström.

I stället har han ägnat största delen av året åt familjen.

Och att jobba.

- Det är länge sedan jag har rest så mycket som under det här året, säger Niclas Hammarström.

Tilldelades varsin psykolog

Bara 14 dagar efter hemkomsten till Sverige gjorde han sin första arbets­resa - ett sedan tidigare inplanerat jobb till Mali. Sedan 2011 sitter svenske ­Johan Gustafsson som gisslan hos islamistiska rebeller i landet, men trots det säger Niclas Hammarström att han inte tvekade. Framför allt för att han reste tryggt som inbäddad journalist i dåvarande utrikesministern Carl Bildts följe.

- Den resan var som terapi. När jag låg i källaren tänkte jag mycket på det jobbet, fantiserade, som man gjorde om allt möjligt. Sen när jag kom hem fick jag höra att en av dem som varit engagerade för vår skull var Carl Bildt och då ville jag träffa honom, säger Niclas Hammarström.

Sedan dess har resorna avlöst varandra. Vid sidan av hemmauppdragen för Aftonbladet har Niclas Hammarström rapporterat för olika tidningar, från Sydafrika, Ukraina, Honduras och Liberia.

Hos familjen - sambon Anna och de tre sönerna, 16, 13 och fem år gamla ­ - har Niclas Hammarström sökt kraft för att bearbeta tiden i fångenskap.

- Både Magnus och jag tilldelades varsin psykolog som vi har pratat med. Men den bästa hjälpen för mig har varit att ha en familj att komma hem till, säger Niclas Hammarström.

Efter hemkomsten har mycket handlat om att prata igenom allt som hände i Syrien. Men också om att förstå hur de har haft det, berättar Niclas Hammarström, som blir märkbart rörd när han kommer in på sambons situation.

- För Anna var det ett helvete att­ ­inte veta var jag är, hur jag mår och om jag kommer att komma hem. Att förklara det för barnen, få dem lugna och ­samtidigt verka stark utåt var jävligt jobbigt.

Efter kidnappningen fördes Niclas Hammarström och Magnus Falkehed till den första av flera fånghålor. ­Liksom de andra gömställena handlade det ­ om en mörk källarhåla med ett par ­madrasser på golvet.

Fick utstå skenavrättningar

Samtidigt rasade en offensiv i det ­syriska inbördeskriget utanför.

Niclas Hammarström berättar att han tvingades ligga ner största delen på grund av en skottskada som han fick när han och Magnus Falkehed försökte fly vid ett tillfälle i början av fångenskapen.

De två journalisterna tvingades ­ utstå skenavrättningar varje vecka - och tvingades anpassa sig till de våldsamma fångvaktarnas nycker.

- Klart jag kommer ihåg alla ansikten som vi hade nära oss. Det gör jag såklart men det är inte så att jag har några mardrömmar, säger Niclas Hammarström.

På frågan om han tagit reda på mer om sina kidnappare, deras syften och motiv, säger han nej. Baserat på vilka som rörde sig i den aktuella delen av landet vid tidpunkten för kidnappningen tror han att det handlar om personer med kopplingar till grupper som rebellstyrkan Fria syriska armén samt jihadiströrelserna Jabhat al-Nusra och IS som då gjorde gemensam sak när ­de pressades till­baka av presidenten Bashar al-Assads styrkor.

- Jag har släppt allt det där och jag känner ingen blodtörst mot våra kidnappare. Det viktiga är att vi är fria och mår bra, säger Niclas Hammarström.

På samma vis säger han att det finns detaljer kring frisläppandet som han inte känner till - som han inte har något behov av att nysta i.

Efter 40 dygns fångenskap väcktes Niclas Hammarström mitt i natten -och släpptes. Han fördes över gränsen till Arsal i Bekaadalen i Libanon och sedan vidare till huvudstaden Beirut. Där tillbringade han tre dygn på ett ­hotell - utan att få säga något till ­familjen hemma i Sverige.

Först när Magnus Falkehed släppts från källarhålan kunde de två journalisterna berätta för sina nära och kära att de var fria och vid liv.

- Det var nog det mest känslosamma under hela den här tiden, säger Niclas Hammarström.

Boken blir ett avslut

Före resan till Syrien hade de två journalisterna bara träffats några gånger - de lärde känna varandra under en kurs i krisjournalistik några månader tidigare. Nu har de nästan daglig kontakt.

- Han har blivit som en till brorsa med allt vad det innebär med syskonkärlek, säger Niclas Hammarström.

Några månader efter att de blev fria började de tillsammans arbeta på en bok. De började med att gå igenom ­hela händelse­förloppet under två dygn ­i Paris där Magnus Falkehed bor med sin familj och arbetar som stringer för DN.

- Det är klart att det var jättejobbigt, man glömmer ganska fort men när man sitter och håller på så går det att fiska upp hur mycket som helst ur bakhuvudet. Det var jävligt jobbigt faktiskt,­ ­säger Niclas Hammarström.

Nu börjar boken bli klar och i mars kommer den ut i handeln.

Niclas Hammarström ser den som ett avslut - och ett verktyg för att slutgiltigt lägga kidnappningen bakom sig.

- När jag ställer den här boken i bokhyllan kommer det kännas som att allt är bortstädat. Det ska bli jätteskönt.

Magnus Falkehed instämmer ­ i beskrivningen.

- Det ska bli så himla skönt att ha den bakom sig. Det kan låta som en klyscha men jag tror verkligen att Niclas och jag inte kommer att vara riktigt fria innan boken är helt ute. Det var något som måste göras, säger han.